Liljeholmen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 59°18′49″N 18°00′58″Ö / 59.31361°N 18.01611°Ö / 59.31361; 18.01611

För andra betydelser, se Liljeholmen (olika betydelser).
Liljeholmen
Liljeholmen 2009.jpg
Kommun Stockholm
Kommunområde Söderort
Stadsdelsområde Hägersten-Liljeholmen
Församling Hägerstens församling
Bildad 1926
Antal invånare 10 123 (2011-12-31)
Landareal 170 hektar
Postort STOCKHOLM
Postnummer 117 XX
Stockholm län vapen b ram.svg Portal:Stockholm

Liljeholmen är en stadsdel i Söderort inom Stockholms kommun tillhörande stadsdelsområdet Hägersten-Liljeholmen. Liljeholmen bildades 1926 och ingår i postorten Stockholm.

Liljeholmen gränsar till stadsdelarna Årsta, Västberga, Midsommarkransen, Aspudden, Gröndal och Södermalm.

Panorama[redigera | redigera wikitext]

Liljeholmen; panoramavy från Tantolunden i juni 2010. Till vänster syns det nya bostadsområdet vid Årstadalshamnen, i mitten kontorsbyggnaderna vid Marievik, bland dem Marievik 15 och till höger Liljeholmsbron. Bakom Liljeholmsbron skymtar Liljeholmsviken och Liljeholmshamnen. Längst till höger börjar Södermalms bebyggelse.
Liljeholmen; panoramavy från Tantolunden i juni 2010. Till vänster syns det nya bostadsområdet vid Årstadalshamnen, i mitten kontorsbyggnaderna vid Marievik, bland dem Marievik 15 och till höger Liljeholmsbron. Bakom Liljeholmsbron skymtar Liljeholmsviken och Liljeholmshamnen. Längst till höger börjar Södermalms bebyggelse.


Historia[redigera | redigera wikitext]

Liljeholmens krog och värdshus[redigera | redigera wikitext]

Området tillhörde i äldre tider Brännkyrka socken, och ingick i det omfattande Årstagodset ägor. Fram till industrialiseringens genombrott i mitten på 1800-talet fanns där mest skogsbackar, några åkrar och ängar. Mellan Södermalm och Liljeholmen fanns det från 1600-talet en flottbro. Södertäljevägen gjorde en vid sväng väster om Liljeholmsberget, där det fanns en väderkvarn. Vid 1800-talets början fanns tre gårdar i området, Löfholm, Katrineberg och värdshuset Liljeholmen.

Gamla sträckningen av västra stambanan
Liljeholmshamnen 2009

Liljeholmen, som ursprungligen var ett torp under Årsta, hade bedrivit krog- och värdshusrörelse från 1600-talet (Lillieholms Kroug 1689). Både Lasse Lucidor och Bellman kom att besöka krogen och skriva om den och dess lantliga omgivningar i sina dikter. Värdshusrörelsen upphörde 1889 och 1910 revs byggnaderna för att ge plats åt en ny godsstation. Vid denna tidpunkt hade emellertid det mesta av den lantliga idyllen försvunnit.

Tidiga industrier i Stockholms första industriförort[redigera | redigera wikitext]

Redan från 1700-talet fanns det industrier här, till exempel kattuntryckerier, tobaksfabrik och bryggeri. Den industriella utvecklingen accelererade på 1800-talet, bland annat med den stearinfabrik som startades här 1839 av Lars Johan Hierta (Aftonbladets grundare). Verksamheten flyttade emellertid redan 1841 till Danvikstull, men företaget kom ändå att behålla namnet Liljeholmens Stearinfabrik.[1]

Järnvägen för med sig fler industrier[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Liljeholmens station

De stora förändringarna började 1860västra stambanan drogs förbi Liljeholmen med hållplats för persontrafik vid Liljeholmens station. 1860–1862 byggde SJ stora anläggningar här, bland annat verkstäder för reparation av lok och vagnar. Efter detta kom allt fler industrier etablera sig i området, bland annat runt sjön Trekanten. Liljeholmens Stubinfabrik (från 1914 Liljeholmens Kabelfabrik), var en av dessa. Den grundades 1870 av Theodor Winborg och tillverkade förutom stubintråd rep och kablar. Tillverkningen flyttade till Västberga 1930, och fabrikshusen revs 1963 för att ge plats åt tunnelbanestationen. Andra företag var AB Karta & Oaxens Kalkbruk, Liljeholmens Tryckeri (1880), Prässdorf & Kocks fabrik för tillverkning av maskiner för bryggerinäringen (1884), R P Cleves Spegelfabrik och Glassliperi (1884) och J J Degens Skönfärgeri (1886) och Stockholms Galvaniseringsfabrik AB (1895).[2]

Stockholms elektricitetsverk uppförde en transformatorstation i Nybohov vid Liljeholmen, för att tillgodose det växande behovet av ”belysning och drivkraft”. Nybohovsstationen stod färdig 1914. Byggnaden i rött tegel finns kvar och är numera ombyggd till kontor. Bara Sankt Eriks relief över dörren påminner om den tidigare verksamheten.[3]

Stora Katrinebergs och Lövholmens ägor exploateras[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Liljeholmshamnen
Stora Katrinebergs gård

Stora Katrinebergs gård, som ursprungligen hört till Hägerstens gård men friköpts 1770, började under slutet av 1800-talet stycka upp sina ägor för industriändamål. Här kom ett av de mest brokiga och småskaliga industriområdena växa fram. Gården, som fortfarande finns kvar, ligger strax väster om Liljeholmsbron i kvarteret Stora Katrineberg. Även vid Lövholmen kom ett antal industrier att etablera sig, och vid Trekantens norra och västra stränder kom en blandad bebyggelse av fabriker och bostäder växa fram.

Årstadal, en av Stockholms första förstäder[redigera | redigera wikitext]

De nya industrierna i Liljeholmen drog självklart också till sig en mängd arbetare med behov av bostäder. Som bakgrund till detta började förstaden Årstadal med början år 1877 att byggas i anslutning till järnvägen. Det var ägaren till Västberga gård, greve Eric Sparre som 1876 hade köpt upp Årsta gårds marker som först utnyttjade den rådande bostadsnöden. På hösten 1877 hade han låtit uppföra några trähus med en- och tvårumslägenheter. I april 1878 började han sälja av tomter i området. Tomterna uppläts dock endast på arrende för en tid av 50 år.

Efter de 50 åren skulle både bostadshus och mark återlämnas till markägaren i prima skick. Trots de hårda villkoren så fanns det många köpare, inte minst sådana som själva inte hade för avsikt att bosätta sig i området, utan bara hyra ut rum till de många bostadslösa. De mycket ofördelaktiga villkoren som gavs vid uppförande av bostäder i området bidrog till att det kom att utvecklas till en kåkstad med ett gytter av hastigt byggda hyresvillor. Årstadal blev i alla fall Stockholms första förstad tillsammans med Sundbyberg.[4]

År 1882 var drygt 1000 personer bosatta i Årstadal i ett femtiotal större hus. Särskilt rent var det inte eftersom avlopp och dränering saknades. Greve Sparre och de andra husägarna fick mycket kritik av Brännkyrka kommun eftersom de sanitära förhållandena i området var så dåliga.[5]

Liljeholmens Municipalsamhälle[redigera | redigera wikitext]

Beckers färgfabrik omkring 1918

I slutet av 1800-talet omtalas Liljeholmen som fabriksförstad, och 1899 bildades Liljeholmens municipalsamhälle inom Brännkyrka landskommun, som var ett av två municipalsamhällen inom kommunen (det andra var Örby municipalsamhälle). Det kom att omfatta ungefär det som tidigare utgjorde Liljeholmens stadsdelsområde, men det inkluderade dessutom den nära Södermalm belägna ön Reimersholme.

Redan 1913 upplöstes dock municipalsamhället i samband med att Brännkyrka införlivades med Stockholm. Några av de många industrierna i Liljeholmen kom med tiden utvecklas till betydande företag, ex. Stockholms Galvaniseringsfabrik AB, AB Wilh. Becker och De förenade kolsyrefabrikernas AB.

Liljeholmen fick status som stadsdel 1926, men då ingick ej Nybodaberget. 1934 blev området mellan Trekanten och Liljeholmsviken en egen stadsdel med namnet Nybohov, men den gick åter ihop med Liljeholmen 1956. Fram till samma år ingick även ett par gator i Sannadalsområdet i Gröndal.

Nybodahemmet[redigera | redigera wikitext]

Under 1930-talet lät barnavårdsnämnden i Stockholm uppföra ett barnhem, Nybodahemmet, på höjden över Årstaberg och Årstaviken, Nybodaberget. Man uppförde en modern byggnad i rött tegel, arkitekt Paul Hedqvist och byggd av byggmästare Olle Engkvist 1936–1938. Sedan 1998 ligger ett nytt bostadsområde på Nybodaberget och man har delvis tagit tillvara de gamla husen för bostäder.

Mot utveckling till renodlat industri- och kontorsområde[redigera | redigera wikitext]

Cementas cementdepå vid Lövholmen

I samband med att Årstabron stod färdig 1929 ändrades järnvägens sträckning, och SJ:s verkstäder vid Liljeholmen miste sin betydelse. 1930–1931 flyttades verksamheten till Tomteboda. Stationshuset revs 1959. Byggnaden för Liljeholmens godsstation finns fortfarande kvar, spårområdet revs emellertid under 1998.

Istället började framför allt stålgrossister etablera sig inom det gamla verkstadsområdet, bland annat Odelberg & Olson (1930-talet) och Söderberg & Haak från 1920, med den stora roterande klockan på taket, (på 1970-talet omdöpt till Tibnor).

I den södra delen, granne med järnvägsverkstäderna låg AB Karta & Oaxens Kalkbruks kalkugnar sedan 1880-talet. Dessa lades ned 1936, istället togs marken i anspråk för utbyggnad av Söderberg & Haaks grossistverksamhet, deras före detta hus på Årstaängsvägen 21A kallas idag för "Urhuset".

Under 1950-talet började även Årstadals gamla kåkbebyggelse få ge vika för en vidare utbyggnad av stålgrossistverksamheterna (vilkas lokaler i sin tur omdanats till kontor under 1990-talet). Senare kom även Vin & Sprit flytta huvudkontor och tillverkning dit.

Under 1960- och 1970-talen var det även dags för de gamla industriområdena runt Stora Katrineberg och Nynäs vid Trekanten att omdanas. Nya stora industri- och kontorskomplex fick ersätta den blandning av fabriker och bostäder som tidigare fanns. I dagens industriområde finns emellertid fortfarande en del äldre industriföretag kvar; Nordströms trä (anlades 1908) och Cementas cementdepå (ursprungligen Karta & Oaxens murbruksfabrik, etablerad 1947). AB Wilh. Beckers färgfabrik (senare Alcro-Beckers), som flyttades till Lövholmen 1902, nedlades 2008 då produktionen flyttades till Nykvarn.

Bostäder[redigera | redigera wikitext]

Liljeholmstorget med Tvärbanans hållplats

Årstadal, som var en av Stockholms första förstäder, kom att prägla en stor del av Liljeholmens karaktär i nära 90 år. En omfattande bostadsspekulation inleddes där folk fick flytta in i halvfärdiga hus där vägar, vatten och avlopp saknades. Husen, som ofta var byggda i andrahandsmaterial med dålig isolering medförde att epidemier förekom i området där flera personer dog. Standarden i Årstadal förblev låg, de sista husen revs på 1960-talet.[6]

Nybohovsberget ligger ett stort bostadsområde, byggt 1958-1965, 58 meter över havet, dit kan man bland annat komma via Nybohovshissen, en 230 meter lång hissbana genom berget. Husen uppfördes av Hyreshus i Stockholm AB, efter arkitekt Bertil Ringqvists ritningar.[7] På berget ligger även Nybohovs vattenreservoar, ursprungligen uppförd 1904, men utbyggd på 1960-talet.

Liljeholmsberget uppförde 1991 Sveriges Bostadsföreningars Centralorganisation flera hus, arkitekt var Göran Ahlqvist. På Nybodaberget byggdes ett nytt bostadsområde 1998 med så kallade stadsvillor och radhus. Husen uppfördes av olika bostadsföretag.

Tunnelbanestationen har byggts över och täckts med bostäder och butiker och man har byggt en ny bussterminal.[när?] Tvärbanan stannar vid tre hållplatser i Liljeholmen; Årstadal, Liljeholmen och Trekanten. Avståndet till station Alvik är 4,4 kilometer.

Delen av Årstadal som kallas Liljeholmskajen är för närvarande (2009) i uppbyggnadsskedet att bli ett bostadsområde med sjönära bostäder. Hela området beräknas vara klart år 2013.

Lövholmen[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Lövholmen

Lövholmen är ett område och flera kvarter med samma namn i norra Liljeholmen. Området gränser i norr mot Liljeholmsviken och i söder mot sjön Trekanten. I öst sträcker sig Lövholmen fram till Södertäljevägen. "Lövholmen" är ett stadsutvecklingsprojekt där Stockholms sista centrala industriområde på sikt kommer att bebyggas med bostäder enligt ett program från juni 2008.[8]

Liljeholmstorget[redigera | redigera wikitext]

I anslutning till Liljeholmens tunnelbanestation ligger köpcentrumet Liljeholmstorget. De första byggnaderna vid Liljeholmstorget började uppföras åren 1970-1974. Det stora kontorshuset med butiker i bottenvåningen ritades av arkitekt Peter Tommos. Karakteristisk för byggnaden är de utanpåliggande ventilationskanalerna, klädda med rostfri plåt och utformade som horisontella vulster. Att befria byggnadens inre från skrymmande installationer gav frihet i den inre gestaltning där huvudsakligen kontorslandskap dominerade. Eftersom K-konsult hade (och fortfarande har) sitt kontor här kallades byggnaden även för "K-konsult hus"[9]

Efter flera års planering togs det första spadtaget för det nuvarande "Liljeholmstorget" i mars 2007. Den 22 oktober 2009 invigdes den nya gallerian med 90 butiker, restauranger och kaféer samt 900 P-platser i ett underjordiskt garage. Ovanpå gallerian byggdes 72 lägenheter. Liljeholmstorget ritades av arkitektbyrån Equator Stockholm med galleriainteriörer av Wester + Elsner arkitekter. Liljeholmstorget består av 80 000 m² totalyta, 28 802 m² shoppingyta och 6050 m² bostäder. Liljeholmstorget är miljöcertifierat enligt LEED platina[10] samt vann Sveriges Arkitekters planpris 2010.[11]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Tunnelbanestationen[redigera | redigera wikitext]

Liljeholmen har en station inom Stockholms tunnelbana som trafikeras av T-bana 2 (röda linjen) och ligger mellan stationerna Hornstull och Aspudden (linje 13) respektive Midsommarkransen (linje 14).

Stationen är den tionde största på T-banenätet med cirka 37 000 passagerare under ett dygn. Den ligger 3,4 kilometer från Slussen och öppnades den 5 april 1964 i samband med att första etappen av Röda linjen invigdes.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Johansson, s.225
  2. ^ Johansson, s. 227-228
  3. ^ ”Ljus och Kraft” i de södra förstäderna av David Nilsson.
  4. ^ Johansson, s. 238-239
  5. ^ Johansson, s. 242-243
  6. ^ Söderström (2002), s. 157
  7. ^ Stockholms stadsmuseum om Liljeholmen
  8. ^ Pdf angående "Program för stadsutveckling, diskussionsunderlag juni 2008, sida 9
  9. ^ Andersson, Henrik O.; Bedoire, Fredric (1977) [1973]. Stockholms byggnader: en bok om arkitektur och stadsbild i Stockholm (3). Stockholm: Prisma. Libris 7406664. ISBN 91-518-1125-1 , sida 314
  10. ^ Equator Stockholm AB completes first LEED Platinum shopping centre in Europe, World Architecture News, 2010-10-29
  11. ^ Sveriges Arkitekters planpris 2010

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Johnson, Anders (2005). Företagsamma Liljeholmen: från värdshus till modecenter. Hågkomster, 1650-9889 ; 2. Bromma: Föreningen Stockholms företagsminnen. Libris 9895542. ISBN 91-974314-5-1 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]