Liljekonvalj

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Liljekonvalj
Convallaria majalis - Köhler–s Medizinal-Pflanzen-045.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Enhjärtbladiga växter
Monocotyledonae
Ordning Sparrisordningen
Asparagales
Familj Konvaljväxter
Convallariaceae
Släkte Liljekonvaljer
Convallaria
Art Liljekonvalj
C. majalis
Vetenskapligt namn
§ Convallaria majalis
Auktor Carl von Linné
Hitta fler artiklar om växter med
Liljekonvalj

Liljekonvalj (Convallaria majalis) är en stickmyrtenväxt. Tidigare ingick liljekonvaljerna i familjen konvaljväxter (Convallariaceae), men ingår numera i stickmyrtenväxterna.

Liljekonvaljen är fridlystÖland, i Kalmar, Kronobergs, Stockholms och Södermanlands län. På andra platser är den inte fridlyst. Fridlysningen innebär att man inte får dra upp blommorna med rötterna och inte plocka för att sälja. [1]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Liljekonvaljen, (Convallaria majalis), är en flerårig ört som kan bli nästan tre decimeter hög. Den har krypande jordstam och bildar ofta stora bestånd. Bladen är stora och brett lansettlika och kommer direkt från jordstammen. Liljekonvalj blommar i maj-juni med vita blommor som sitter i en bågböjd, ensidig klase. Blomstängeln är sidoställd och blommorna är hängande och mycket väldoftande. Kalken är klocklik med sex korta flikar och rent vit eller sällan rosa.

Den växer vilt i Sveriges lundar, i övriga Europa, V och Ö Asien samt i Kauskasus. De röda konvaljbären, liksom växten i övrigt, är giftiga. [2]

I Götalands kustlandskap börjar liljekonvaljen blomma i maj, i resten av landet senare.[3] Liljekonvalj är sedan 1982 Finlands nationalblomma, och är Gästriklands landskapsblomma.

Toxicitet[redigera | redigera wikitext]

Liljekonvaljen är extremt giftigt som precis alla andra växter så är en del av detta deras naturliga försvar mot djur.

Alla delar av växten är giftiga,(stam, blad, blommor och bär).

Symtom på för högt intag av liljekonvalj är:

  • Buksmärta
  • Diarré
  • Illamående
  • Kräkningar
  • Desorientering
  • Dimsyn
  • Dåsighet
  • Huvudvärk
  • Rödaktiga hudutslag
  • Plötsliga förändringar i hjärtrytmen

Förgiftning av en liljekonvalj kan vara livshotande. I grund och botten är det alltid rekommenderat att du uppsöker läkare om du intagit för hög dos av liljekonvalj.[4]

Förtäring av blomvattnet är ofarligt.[5]

Odling och skötsel[redigera | redigera wikitext]

Liljekonvaljen trivs på skuggiga ställen, i friska mosskogar, skogsbryn, lundar, samt på hagmarker.

Liljekonvalj växer också i stora grupperingar, förenade genom stjälkar under jord (jordstammar) och ett fint, utspritt rotsystem.

  • Plantorna ska vara planterade med ca 10 cm avstånd till varandra.
  • Kan planteras om efter blomningen.
  • De trivs i sol och skugga.[4]
  • Den bör inte planteras i rabatten bland andra växter på grund av dess förmåga att sprida sig, ibland helt ohämmat.

Utbredningskartor[redigera | redigera wikitext]

  • Norden, [1]
  • Norra halvklotet, [2]

Bygdemål[redigera | redigera wikitext]

Namn Trakt Referens Förklaring
Buck-kvallur Dalarna [6]
Hjartansfröjd Småland [7] Förväxla ej med annan stavning: Hjärtansfröjd, som avser citronmeliss
Kikirammen Ångermanland, Svenskfinland [8]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Liljekonvalj är en förvanskning av latinets Lilium convallium = dal-lilja. Majalis kan härledas från det latinska namnet för månaden maj, Majus, med hänsyftning på liljekonvaljens blomningstid.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Artskyddsförordningen AFS 2007:845
  2. ^ http://www.odla.nu/inspiration/liljekonvaljer http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/convallaria/conva/convmaj.html
  3. ^ Karta hos Den virtuella floran. Läst 2012-08-27.
  4. ^ [a b] http://www.floraton.com/se/liljekonvalj-convallaria-majalis
  5. ^ http://www.giftinformation.se/vaxtregister/liljekonvalj/ - Faktagranskad 21 oktober 2014 av Giftinformationscentralen.
  6. ^ Bukk-kvallor i Johan Ernst Rietz, Svenskt dialektlexikon (1862–1867)
  7. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 258 [3] Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962
  8. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 318 [4] Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]