Lillian Russell

Från Wikipedia
Lillian Russell.
I operan Patience 1882.

Lillian Russell (eg. Helen Louise Leonard), född 4 december 1860 i Clinton i Iowa i USA, död 6 juni 1922 i Pittsburgh i Pennsylvania, var en amerikansk sångerska och skådespelerska. Hon var sin tids mest fotograferade kvinna. Russell var stor stjärna på scen i operetter och komediskådespel i såväl USA som i London.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Då Russell var 18 år separerade hennes föräldrar och hon flyttade då med sin mor till New York. Där studerade hon sång för Leopold Damrosch. I november 1879 gjorde hon sitt första framträdande på Broadway på Tony Pastors Casino Theater. Hon kallades då för en engelsk balladsångerska. Pastor, känd som grundaren av vaudeville, introducerade många stora artister.[1]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Hon var gift första gången med Alexander Pollock Moore, andra gången med Giovanni Perugini, tredje gången från 1884 med Edward Solomon och fjärde gången Harry Braham. I tredje giftet föddes dottern Dorothy Lillian Russell, gift Calbit.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]