Linda Boström Knausgård

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Linda Boström Knausgård
Född Linda Boström
1972
Stockholm, Sverige
Yrke författare
poet
Nationalitet  Sverige
Språk svenska
Verksam 1998-
Genrer roman, poesi, novell
Ämnen psykologi
Framstående verk Grand Mal
Make/maka Karl Ove Knausgård
Barn Vanja
Heidi
John
Släktingar Ingrid Boström (mamma)

Linda Boström Knausgård, född 1972 i Stockholm, är en svensk roman- och novellförfattare, poet och krönikör. Hennes debut kom 1998 med diktsamlingen Gör mig behaglig för såret, och genombrottet kom 2011 med novellsamlingen Grand Mal. 2013 släpptes hennes debutroman, Helioskatastrofen.

Författarkarriär[redigera | redigera wikitext]

Hon debuterade 1998 med diktsamlingen Gör mig behaglig för såret.[1][2]

Hennes stora genombrott kom 2011 med novellsamlingen Grand Mal som består av tjugo korta, intensiva och täta prosatexter med dyster stämning.[1] Hon tog uppehåll som författare efter den inledande diktsamlingen, och började inte förrän hon hade fått småbarn. Den inledande novellen handlar om tro, vilket författaren själv hävdar att hon vill men inte kan göra eftersom hon uppfattar världen som farlig, "med en känsla av att allt kan gå sönder precis när som helst."[3] Boström Knausgård har bipolär sjukdom, vilket hon bland annat gjorde radiodokumentären Jag skulle kunna vara USA:s president om 2005.[1]

2013 släpptes hennes tredje bok, romandebuten Helioskatastrofen. Sedan januari 2013 är hon dessutom krönikör på Ystads Allehanda.[3]

Personligt liv[redigera | redigera wikitext]

Hon gifte sig 2007 med den norske författaren Karl Ove Knausgård. De bor på Österlen och har tillsammans tre barn.[1] Hon är dotter till skådespelaren Ingrid Boström.[3]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Schottenius, Maria (5 september 2011). ”Hennes kamp är explosiv”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/dnbok/hennes-kamp-ar-explosiv/. Läst 19 augusti 2013. 
  2. ^ Johansson, Arne (17 augusti 1998). ”Naket, säkert och utan åthävor”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/kultur/9808/17/aj.html. Läst 19 augusti 2013. 
  3. ^ [a b c] Johannesson, Sune (15 januari 2013). ”Skrivandets dröm lever i Glemmingebro”. Ystads Allehanda. http://www.ystadsallehanda.se/kultur-och-noje/article1792807/Skrivandets-drom-lever-i-Glemmingebro.html. Läst 19 augusti 2013. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]