Lindorm
Lindorm, ett sagomonster i nordeuropeisk folktro. Det förekom förr två delvis skilda lindormar i folktron, varav den ena snarast var att likna vid en förtrollad prins och var godvillig. Det ansågs vara en stor lycka att möta en sådan lindorm, ännu större om man kunde beröra eller fånga den, och beröringen eller ormens skinn hade magiska krafter som kunde överföras. Denna typ av lindorm förekommer inte bara i folktro utan även i folkvisor, riddarromaner och medeltida hjältedikter (Nibelungenlied). Djuret benämns lint på forntyska, linnr på isländska.
Den andra typen av lindorm var däremot ondsint och farlig. Åtskilliga meter lång förflyttade den sig genom att rulla som ett hjul, och det skulle till mycket tur för att komma undan ett möte med en sådan vit orm. Den onda lindormen är snarast att likna vid en drake. Möjligen var lindormen en förklädd jätte.
Den goda typen av lindorm möter man i exempelvis visan om Lindormen, (Geijer-Afzelius). G. O. Hyltén-Cavallius lät år 1884 trycka 48 beedigade ögonvittnesskildringar från Värend i södra Småland, skrivna av folk som sade sig ha mött den farliga typen av lindorm och flytt eller undkommit genom att lyckas döda den.[1] Jämför vitorm.
Slutligen kallas en heraldisk drakfigur för lindorm. På franskt område motsvaras den heraldiska lindormen av en figur kallad vouivre eller guivre (från latin vipera som betyder huggorm). På engelska kallas samma figur för en wyvern. Till skillnad från nordeuropeiska lindormar har fransk-engelska vouivres/wyverns ofta förutom ett par ben även vingar. En wyvern är en blandning av drake och ödla, och därför är likheterna med lindormen inte lika stora som man kan tro.
Möjligtvis avbildas ofta lindormar på vikingatidens runstenar eftersom de anses öka folks rikedom då allting som ligger under lindormen ökar i storlek samtidigt som ormen växer. Ordens styrka på stenen kunde tänkas öka och äran öka för de som nämndes.
När en wyvern dyker upp kan man ana oråd. De är i regel onda varelser, och därför ska man akta sig. Men det har ändå, i vissa historier, förekommit goda wyvernar. Där människan och wyvern är bästa vänner, människan får rida på sin wyvern, och de delar det mesta tillsammans.
Lindorm var även ett förnamn som förekommer i äldre led i bland annat familjerna Posses och Ribbings antavlor. Mycket ovanligt efter 1600-talet.
[redigera] Se även
[redigera] Noter
- ^ Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, Om Draken eller Lindormen; mémoire till k. Vetenskaps-akademien, 1884.
[redigera] Externa länkar
- Lindormen, en ballad publicerad på Mutopia Project.
