Lindsvärmare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lindsvärmare
Lime hawk moth.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Leddjur
Arthropoda
Understam Sexfotingar
Hexapoda
Klass Insekter
Insecta
Ordning Fjärilar
Lepidoptera
Överfamilj Bombycoidea
Familj Svärmare
Sphingidae
Underfamilj Smerinthinae
Släkte Mimas
Art Lindsvärmare
M. tiliae
Vetenskapligt namn
§ Mimas tiliae
Auktor Carl von Linné, 1758
Hitta fler artiklar om djur med


Lindsvärmare (Mimas tiliae) är en fjäril som karaktäriseras av sin kamouflageliknande teckning på vingarna.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Vingspannet varierar mellan 55 och 80 millimeter på olika individer.[1][2] Det finns olika former av lindsvärmare som har olika grundfärg på ovansidan; rosa, brun, gulgrön eller grå[3]. Alla formerna har mörkare fläckar på ovansidan av vingarna, men även färgen på fläckarna varierar beroende på form. Den rosa och gulgröna har mörkgröna till mörkbruna fläckar och den bruna formen har mörkare bruna fläckar. Larven är ljust blågrön med diagonala ljusgula ränder på sidan. Den blir upp till 65 millimeter lång.[1]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Parningen sker under dagen och hanen lämnar honan i skymningen. När det blivit mörkt lägger honan de ljusgröna äggen på undersidan av bladen från olika lövträd[3] i bland annat lindsläktet, almsläktet och björksläktet, vilka är lindsvärmarens värdväxter[4], alltså de växter larven äter av och lever på.

Flygtiden, den period när fjärilen är fullvuxen, imago, infaller i den norra delen av utbredningsområdet från maj till och med juni och i den södra delen ofta i en generation till i augusti till september. Den vuxna fjärilen äter ingenting och besöker därför inga blommor.[3]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Denna fjärils utbredningsområde är större delen av Europa, Mindre Asien, Ryssland och västra Sibirien.[4] Dess habitat är i områden där värdväxterna finns, så som lövskog, parker och trädgårdar.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Sterry, Paul; Mackay, Andrew (2006). Bonniers naturguider Fjärilar sid 213. Albert Bonniers förlag. ISBN 9789100105136
  2. ^ Lilla fälthandboken - Fjärilar. Norstedts. 2011. Sid. 148. ISBN 978-91-1-303684-7 
  3. ^ [a b c d] Pittaway, A.R. (1997-2008). Sphingidae of the Western Palaearctic Mimas tiliae, läst 13 september 2008
  4. ^ [a b] nic.funet.fi/pub/sci/bio/life Mimas tiliae, läst 13 september 2008

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]