Linnégatan, Göteborg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 57°41′43.97″N 11°57′6.38″Ö / 57.6955472°N 11.9517722°Ö / 57.6955472; 11.9517722

Linnégatan, Göteborg
Linnegatan i Göteborg 2004 04 12.JPG
Linnegatan en tidig vårdag 2004. Husen till vänster med de vita tornutbyggnaderna är representativt för 1980-talets nybyggen längs gatan. Tornutbyggnaderna är inspirerade av de sekelskifteshus som föregick nybyggnaderna.
Namn efter Carl von Linné
Namngiven 1882
Tidigare namn Första Tvärgatan
Läge
Plats Haga/Kommendantsängen/Olivedal/Masthugget, Göteborg
Sträckning Järntorget
Linnéplatsen/Slottsskogen
Längd cirka 980 m
Betydelse
Byggnader Viktoriahuset
Handel kaféer, restauranger, biograf

Linnégatan, är en gata i stadsdelarna Haga, Kommendantsängen, Olivedal och Masthugget[1] i Göteborg, som går från Järntorget i nordost till Linnéplatsen och Slottsskogen i söder, en sträcka på cirka 980 meter.[2] Utmed gatan ligger det i huvudsak flervånings bostadshus byggda i början av 1900-talet. Gatan är ett livligt kafé och restaurangstråk. Även Hagabion ligger längs Linnégatan. Sänkan där Linnégatan går kallades på 1800-talet för Djupedalen.[3]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Namnet Linnégatan fastställdes 1882, och benämndes då i Stadsfullmäktiges handlingar som "Nya gatan, eller Avenyen från Jerntorget till Slottsskogen"[4]. Gatan har fått sitt namn efter Carl von Linné som besökte Göteborg år 1746 i samband med sin "Västgöta-resa". Från 1870 till 1882 hette gatans avsnitt mellan Järntorget och Tredje Långgatan för Första Tvärgatan.[5] Under 1890-talet lades gatan ut med trädkantade trottoarer, breda körbanor och en ridbana i mitten, som gick från Slottsskogen till Heden.[6] Kring 1895 var Linnégatan inte bebyggd längre än till dåvarande Femte långgatan (Plantagegatan 1883).[7]

Stadsdelen Olivedal domineras av Linnégatan. Husen längs gatan är ovanligt höga för Göteborg, vilket gör att gatan inte upplevs som särskilt bred. Många av husen längs gatan är från början av 1900-talet, men flera av de gamla husen revs i början av 1980-talet och ersattes av postmoderna hus av samma storlek, med viss inspiration av de gamla husen. I samband med inflyttningen i de nya husen blommade nöjeslivet upp på Linnégatan. Gatan är känd för sina många restauranger och kaféer. De tidigare förträdgårdarna används nu till stora uteserveringar, vissa av dem permanenta.

Där Linnégatan nu dragits fram rann tidigare en bäck som hette Djupedalsbäcken, eller "Råttebäcken" i folkmun. Vattnet hade sitt ursprung i Finnsmossen eller "Näcken" i Änggårdsbergen, och rann via fågeldammarna i Linnégatans riktning mot älven.[8] Namnet Djupedalsbäcken kommer av den tidigare, närbelägna fastigheten Djupedalen på Kommendantsängen. Äldsta kända namnet på vattendraget är Ryssbäcken (1624), senare Rydsbäcken, Slottsskogsbäcken[9] eller Frigångsbäcken. Det var det vattendrag som rann genom Slottsskogen och fyllde fågeldammarna utefter dåvarande Karlsrogatan med vatten. Bäcken tog sig fram genom en nivåskillnad på 12 meter mellan Linnégatan och Järntorget. I slutet av år 1878 beslutades att Djupedalsbäcken skulle fyllas igen och att vattnet skulle ledas bort genom en dubbel 3 x 4,5 fot och 1 300 fot lång kulvert, som skulle mynna ut i Göta älv vid Östra Järnvågshamnen (nordväst om Järntorget). I tidningen Göteborgs-Posten kunde man den 18 juli 1879 läsa:

Arbetet med bäckens uttappning och den förstnämnda kulvertens byggande är sedan någon tid nu i full gång. Från Järntorget skall framdeles en större allégata dragas inom en del av det område kulverten kommer att upptaga ut till Slottsskogsparken
Göteborgs-Posten, 18 juli 1879, [10][11]

År 1900 anlades "Velocipedbanor" (cykelbanor) i Linnégatan, till en kostnad av 1 595 kronor.[12]

I juni 1901 beslöt stadsfullmäktige att anlägga en "elektrifierad spårvägslinje" mellan Järntorget och Slottsskogen, som den 18 augusti 1902 öppnades för trafik. Spårvagnshållplatser längs gatan är: Järntorget, Prinsgatan, Olivedalsgatan, Linnéplatsen.

Linnégatans gasljus, ersattes den 15 oktober 1924 av elektrisk gatubelysning.[13]

Där Landsvägsgatan mynnar ut i Linnégatan fick Ernst Jungen 1986 en plats uppkallad efter sig. Han var överlärare i Nordhemsskolan och stadsfullmäktiges ordförande under åren 1934—1962.

Viktoriaskolan, uppförd 1875—1877 (arkitekt V Adler, byggmästare A Pehrsson), är gatans äldsta byggnad (dock med adress Nordhemsgatan 32). Skolan upphörde 1975[14], och sedan flera år inryms här Hagabion, alternativ handel med varor från u-länder med flera verksamheter.

Linnégatan har många byggnadstorn, där det största är Linnéakyrkans. Helgedomen uppfördes efter ritningar av arkitekt Gustaf Elliot[15] och invigdes den 20 november 1903 för Baptistförsamlingen, och i januari 1971 hölls sista gudstjänsten. Numera heter det Linnéahuset och verksamheten är inriktad på rehabilitering av ungdomar med drogproblem. Gatans enda träfastighet är Villa Ideborg vid nummer 32. Huset från 1898 är i stabilt kärnvirke och byggnadsminnesförklarat av kommunen.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Göteborgs Gatunamn 1621-2000, s. 194
  2. ^ http://kartor.eniro.se/m/nb45d
  3. ^ Det gamla Göteborg: lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag - staden i väster, [Första delen], C R A Fredberg (1921). Faksimil med omfattande kommentarer och tillägg, Sven Schånberg, Arvid Flygare, Bertil Nyberg, Walter Ekstrands Bokförlag 1977 ISBN 91-7408-015-6, s. 503
  4. ^ Stadsfullmäktiges handlingar 1882, nr 19, s. 4.
  5. ^ Göteborgs Gatunamn 1621-2000, s. 105 + s. 194
  6. ^ Göteborg - då och nu, Ingrid Wirsin & Christian Tyre, Göteborgs-Posten & Tre Böcker Förlag, Göteborg 1989 ISBN 91-7029-022-9 s. 88
  7. ^ Göteborg under 300 år, Carl Lagerberg & Otto Thulin, Medéns Bokhandels AB, Wald. Zachrissons Boktryckeri, Göteborg 1923 s.211
  8. ^ GT, 29 mars 1959, "Slottsskogsvandring."
  9. ^ Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län II : ortnamnen på Göteborgs Stads område (och i Tuve socken) jämte gårds- och kulturhistoriska anteckningar, [Tredje häftet], Hjalmar Lindroth, Institutet för ortnamns- och dialektforskning vid Göteborgs Högskola, Elanders Boktryckeri, Göteborg 1929, s. 135, 138.
  10. ^ Göteborgsbilder 1850-1950, red. Harald Lignell, Bokförlaget Nordisk Litteratur, Ludw. Simonson Boktryckeri, Göteborg 1952 s.201
  11. ^ Göteborgs gatunamn, Carl Sigfrid Lindstam, utgiven av Göteborgs Drätselkammares Gatunamnberedning 1945 s.123
  12. ^ Statistisk Årsbok för Göteborg, [Första årgången 1900], Komitén för Göteborgs stads kommunalstatistik 1902, s. 217
  13. ^ Femtio år i samhällets tjänst : Göteborgs Elverk 1908 - 1958, Artur Attman, K.G. Fredlund, Alf Lidholm, Sven Berndtsson, Göteborgs Elverk 1958, s. 13
  14. ^ 100 utmärkta hus i Göteborg, Manne Ekman & Margareta Rydbo, Göteborgs Stadsmuseum, Sundbyberg 2007 ISBN 978-91-85488-78-0 s. 23
  15. ^ Från Börsen till Park Avenue: Intressanta göteborgsbyggnader uppförda mellan 1850 och 1950, uppställda i kronologisk ordning och avbildade på vykort, Ove Nylén, Haspen Förlag 1988 ISBN 91-970916-3-4, s. 57

Källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]