Lista över Englands regenter

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Lista över Englands regenter omfattar de personer, som vid och under någon tid har varit regent av England eller, innan det enade kungariket existerade, innehade någon liknande titel. Den förste person, som antog titeln Rex Anglorum (Engelsmännens konung, engelska King of the English) var Offa av Mercia, men hans maktanspråk dog med honom. Under 800-talet blev kungarna av Wessex, som erövrade Kent och Sussex från Mercia 825, alltmer dominerande över de andra engelska kungadömena. Den oavbrutna listan över Englands regenter börjar traditionellt med Egbert av Wessex 829. Alfred den store och hans son Edvard den äldre använde titeln Anglosaxarnas konung (engelska King of the Anglo-Saxons). Efter att Athelstan hade erövrat Northumbria 927, antog han titeln Rex Anglorum. Från och med Henrik II:s trontillträde 1154 blev titeln Rex Angliae (Kung av England, engelska King of England).

Furstendömet Wales inkorporerades i Kungariket England genom Rhuddlanstadgan 1284 och 1301 tilldelade Edvard I sin äldste son, den blivande Edvard II titeln Prins av Wales (engelska Prince of Wales). Sedan dess har äldste sonen till alla engelska monarker, med undantag av Edvard III burit denna titel. Efter att Elisabet I hade avlidit utan arvinge 1603 enades de engelska och skotska kronorna i personalunion under Jakob VI av Skottland, som blev Jakob I av England. Genom kunglig kungörelse kallade Jakob sig själv Kung av Storbritannien (engelska King of Great Britain), men något sådant kungarike existerade inte förrän 1707, då England genom unionsakterna gick i realunion med Skottland och då bildade Förenade kungariket Storbritannien (engelska United Kingdom of Great Britain).[1] Regenter från och med ingåendet av denna union listas därför på lista över Storbritanniens regenter. De båda romerska kejsarna Marcus Mausaeus Carausius (285–293) och Caius Allectus (293–296), som styrde över den romerska provinsen Britannien, medtas inte i nedanstående lista, eftersom de var pretendenter till den romerska kejsarposten och inte regenter över något engelskt rike.

Engelska namn[redigera | redigera wikitext]

Under tidig medeltid (från omkring 700 till omkring 1100) talades och skrevs fornengelska (engelska "Old English") och regenternas namn var på detta språk. I modern litteratur har namnen oftast moderniserats till modern engelska och återges här på både svenska samt modern och gammal engelska. Namnen på de danska regenterna i början av 1000-talet återges på nutida svenska, engelska och danska. Vid den normandiska erövringen av England 1066 kom regenterna för lång tid framåt att tala och benämnas på medeltida franska. Här återges både de nuvarande svenska, de moderna engelska och moderna franska namnen. Enligt konvention har också sentida regenters namn försvenskats (exempelvis stavas det engelska Edward på svenska med v istället för w, Henry har blivit Henrik, James har blivit Jakob, Charles har blivit Karl etcetera). Här återges de konventionella svenska namnen, men även de nuvarande engelska.

Ätten Mercia[redigera | redigera wikitext]

Enligt vissa källor sägs den förste, som antog titeln Rex Anglorum ha varit Offa 774, som hade varit kung av Mercia sedan 757, men detta baseras på dokument, som troligtvis förfalskades på 900-talet.[2][3] Emellertid beskriver sig Offa på några av sina mynt som Of Rx A, som tros stå för Offa Rex Anglorum.[4] Detta hade antagligen vid denna tid en annan betydelse än vad det fick senare, det vill säga kung över anglerna och inte nödvändigtvis över saxarna.[4] Flera tidigare kungar kallas rex anglorum eller någon variant på denna term i överlevande källor: Aldfrith av Northumbria av Aldhelm; Æthelred av Mercia i Felix' Vita sancti Guthlaci (Sankt Guthlacs liv); och Æthelbald av Mercia av Sankt Bonifatius.[5]

Namn
Svenska · Modern engelska · Latin
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor
Offa
(Offa · +OFFA•REX+)
Offa head.gif Omkring 747
son till Thingfrith
Kung 774 29 juli 796
Namn
Svenska · Modern engelska · Latin
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor

Ätten Wessex[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Ätten Wessex

Den oavbrutna listan inleds traditionellt med Egbert, som var kung av Wessex från 802 och den förste kungen av detta rike, som hade överhöghet över större delen av England.[6] Han besegrade mercerna 825 och blev Bretwalda 829, även om han senare förlorade makten över Mercia. Alfred den store och hans son Edvard den äldre använde titeln "anglosaxarnas konung" (engelska "king of the Anglo-Saxons"). Sedan Æthelstan hade erövrat Northumbria 927 antog han titeln rex Anglorum (engelsmännens konung, engelska King of the English).

Det finns vissa bevis för att Ælfweard av Wessex kan ha varit kung under två veckor 924, mellan sin far Edvard den äldre och sin bror Athelstan, även om han inte kröntes.[7][8] Detta är dock inte erkänt av alla historiker.

Namn
Svenska · Modern engelska · Fornengelska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor
Egbert
(Egbert · Ecgberht)
Egbert.jpg Omkring 769 eller 771
son till Ealhmund av Kent
Kung 829 4 februari 839 [9][10]
Æthelwulf
"Ädel varg"
(Ethelwulf · Æþelwulf)
Athelwulf.jpg Omkring 795
i Aachen i Tyskland
son till Egbert av Wessex och Redburga
Kung 4 februari eller juli 839 efter Egberts död Avsatt som kung av Wessex av sin son Æthelbald 856
Fortsatt kung av Kent och östligaste delen av Wessex till sin död
13 januari 858
i Stamridge i Wessex
[6]
Æthelbald
"Ädelmodig"
(Ethelbald · Æþelbald)
Aethelbald.jpg Omkring 834
i Wessex
son till Æthelwulf av Wessex och Osburga
Kung över största delen av Wessex 856 vid Æthelwulfs avsättning
Kung av hela Wessex och Kent 858 vid Æthelwulfs död
20 december 860
i Wessex
[11]
Æthelberht
"Ädel börd"
(Ethelberht · Æþelberht)
Ethelbert, King of Kent from All Souls College Chapel.jpg Omkring 836
i Wessex
son till Æthelwulf av Wessex och Osburga
Kung 20 december 860 efter Æthelbalds död Hösten 865
i Sherborne
[6]
Æthelred
"Ädelt råd"
(Ethelred · Æþelræd)
Ethelred coin.gif Omkring 837
i Wessex
son till Æthelwulf av Wessex och Osburga
Kung 865 efter Æthelberhts död 23 april 871 [6]
Alfred den store
"Alvråd"
(Alfred the Great · Ælfræd)
Statue d'Alfred le Grand à Winchester.jpg Omkring 849
i Wantage i Oxfordshire
son till Æthelwulf av Wessex och Osburga
Kung 24 april 871 efter Æthelreds död 26 oktober 899
i Winchester
[12][13][14]
Edvard den äldre
(Edward the Elder · Eadweard se Ieldra)
Edward the Elder.jpg 870-talet
i Wantage i Oxfordshire
son till Alfred den store och Ealhswith
Kung 26 oktober 899 efter Alfred den stores död 17 juli 924
i Farndon i Cheshire
[15][16][17]
Ethelweard
"Ädel väktare"
(Ælfweard [Alvväktare])
904
i Wessex
son till Edvard den äldre
och Elfleda
Kung 17 juli 924 vid Edvard den äldres död 2 augusti 924
i Oxford
Æthelstan den ärorike
"Ädel sten"
(Athelstan the Glorious · Æþelstan/Æðelstan)
Athelstan from All Souls College Chapel detail.jpg Omkring 895
i Wessex
son till Edvard den äldre och Ecgwynn
Kung 2 eller 3 augusti 924 efter Ethelweards död 27 oktober 939 [18]
Edmund den magnifike
(Edmund the Magnificent · Eadmund)
Edmund I.jpg Omkring 921
i Wessex
son till Edvard den äldre och Eadgifu av Kent
Kung 27 oktober 939 efter Æthelstan den ärorikes död 26 maj 946
mördad i Pucklechurch
[19][20]
Edred
(Eadred · Eadred)
Eadred.jpg Omkring 923
i Wessex
son till Edvard den äldre och Eadgifu av Kent
Kung 26 maj 946 efter mordet på Edmund den magnifike 23 november 955
i Frome i Somerset
[21][22]
Edwy den rättvise
(Eadwig the Fair · Eadwig)
Eadwig.jpg Omkring 940 eller 941
i Wessex
son till Edmund den magnifike och Elgiva av Shaftesbury
Kung 23 november 955 efter Edreds död 1 oktober 959
i Gloucester
[23][24]
Edgar den fredlige
(Edgar the Peaceful · Eadgar)
Edgar.jpg Omkring 7 augusti 943
i Wessex
son till Edmund den magnifike och Elgiva av Shaftesbury
Kung 1 oktober 959 efter Edwys död 8 juli 975
i Winchester
[25][26]
Edvard Martyren
(Edward the Martyr · Eadweard)
Edward the Martyr by Edwards detail.jpg Omkring 962
son till Edgar den fredlige och Ethelfleda
Kung 8 juli 975 efter Edgar den fredliges död 18 mars 978
mördad på slottet Corfe Castle i Dorset
[27]
Ethelred den villrådige
(Ethelred the Unready · Æþelræd Unræd)
EthelUn.jpg Omkring 968
son till Edgar den fredlige och Elfrida
Kung 18 mars 978 efter mordet på Edvard Martyren Sommaren 1013
avsatt och tvingad i exil av den danske kungen Sven Tveskägg
[28][29][30]
Namn
Svenska · Modern engelska · Fornengelska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor

Knytlingaätten[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Knytlingaätten

Efter den danska invasionen 1013 hamnade England under danskt styre under och efter Ethelred den villrådiges regeringstid.

Namn
Svenska · Modern engelska · Danska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor
Sven Tveskägg
(Sweyn Forkbeard · Svend Tveskæg)
Sweyn Forkbeard.jpg Omkring 960
son till Harald Blåtand
och Gyrid Olofsdotter
Kung 25 december 1013
efter en framgångsrik invasion av England
3 februari 1014
i Gainsborough
[31][32][33]
Namn
Svenska · Modern engelska · Danska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor

Ätten Wessex (återinsatt första gången)[redigera | redigera wikitext]

Efter Sven Tveskäggs död återvände Ethelred den villrådige från sin exil och utropades på nytt till kung den 3 februari 1014.[34] Hans son efterträdde honom, efter att ha blivit vald till kung av Londons innevånare och en del av Witan,[35] trots pågående danska försök att återta kronan från västsaxarna.

Namn
Svenska · Modern engelska · Fornengelska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor
Ethelred den villrådige
(Ethelred the Unready · Æþelræd Unræd)
EthelUn.jpg Kung 3 februari 1014 vid Sven Tveskäggs död 23 april 1016
i London
[28][29]
Edmund Järnsida
(Edmund Ironside · Eadmund Isen-Healf)
Edmond II d'Angleterre.jpg Omkring 988 eller 993
son till Ethelred den villrådige och Aelgifu av York
Kung 23 april 1016 vid Ethelred den villrådiges död 30 november 1016
i Oxford
[35][36]
Namn
Svenska · Modern engelska · Fornengelska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor

Knytlingaätten (återinsatt)[redigera | redigera wikitext]

Efter det avgörande slaget vid Ashingdon den 18 oktober 1016 skrev kung Edmund under ett fördrag med Knut, i vilket den senare skulle styra över hela England förutom Wessex.[37] Vid Edmunds död den 30 november tog Knut över styret över hela England.

Namn
Svenska · Modern engelska · Danska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor
Knut den store
(Canute the Great · Knud den store)
Cnut.jpg Omkring 995
son till Sven Tveskägg
och Sigrid Storråda
Kung 30 november 1016
vid Edmund Järnsidas död
12 november 1035
i Shaftesbury
[38][39]
Harald Harfot
(Harold Harefoot · Harald Harefod)
Harold H.jpg Någon gång mellan 1015 och 1017
son till Knut den store
och Aelgifu av Northampton
Kung över England norr om Themsen 12 november 1035
vid Knut den stores död
Kung över hela England 1037
17 mars 1040
i Oxford
[40][41]
Hardeknut
(Harthacnut · Hardeknud)
Hardeknut.jpg 1018 i England
son till Knut den store
och Emma av Normandie
Kung 17 mars 1040
vid Harald Harfots död
8 juni 1042
i Lambeth vid London
[42][41]
Namn
Svenska · Modern engelska · Danska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor

Ätten Wessex (återinsatt andra gången)[redigera | redigera wikitext]

Sedan Hardeknut hade dött följde ett kortvarigt saxiskt återtag av kronan mellan 1042 och 1066. Efter det i brittisk historia mycket avgörande slaget vid Hastings blev Vilhelm II av Normandie kung av England.

Namn
Svenska · Modern engelska · Fornengelska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor
Edvard Bekännaren
(Edward the Confessor · Eadweard se Andettere)
Confessor.png Omkring 1003
i Islip i Oxfordshire
son till Ethelred den villrådige
och Emma av Normandie
Kung 8 juni 1042
vid Hardeknuts död
5 januari 1066
i London
[43]
Harald Godwinson
(Harold Godwinson · Harold Godwines sunu)
Harold2.jpg Omkring 1022
i Wessex
son till earlen Godwin av Wessex
och Gytha Thorkelsdóttir
Kung 5 januari 1066 vid Edvard Bekännarens död 14 oktober 1066
stupad i slaget vid Hastings
[43]
Edgar den fredlöse
(Edgar the Atheling · Edgar Æþeling)
Edgar the Ætheling.jpg Omkring 1053
i Ungern
son till Edvard Landsflyktingen
och Agatha
Utropad till kung 15 oktober 1066
efter Harald Godwinsons död
(dock aldrig krönt)
10 december 1066
avsade sig tronen till förmån för Vilhelm Erövraren
cirka 1126 [44][45]
Namn
Svenska · Modern engelska · Fornengelska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor

Normandiska ätten[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Normander

Hertig Vilhelm II av Normandie, som var vasall till kungen av Frankrike och kusinbarn till Edvard bekännaren, invaderade och erövrade England 1066 och gjorde då flytten av den engelska huvudstaden från Winchester till London permanent. Efter Harald Godwinsons död i det avgörande slaget vid Hastings den 14 oktober, valde den anglosaxiska witan Edgar den fredlöse till kung i Haralds ställe, men han lyckades inte motstå invasionen och kröntes aldrig. Vilhelm kröntes till kung av England på juldagen (25 december) 1066 och är idag känd som Vilhelm Erövraren, Vilhelm oäktingen eller Vilhelm I.

Det var från och med Vilhelm och hans ättlingar, som de engelska regenterna antog ordningsnummer efter franskt maner, men den tidigare traditionen att särskilja monarkerna med smeknamn dog inte ut på grund av detta.

Namn
Svenska · Engelska · Franska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor
Vilhelm I (Erövraren)
Vilhelm oäktingen
(William I / William the Conqueror / William the Bastard · Guillaume le conquérant / Guillaum le bâtard)
William1.jpg Omkring 1027 eller 1028
slottet i Falaise
son till hertig Robert I av Normandie
och Herleva
Kung 25 december 1066
efter att Edgar den fredlöse hade avsagt sig tronen
9 september 1087
i Rouen, efter att ha skadat sig på sin sadel, när hans häst snubblade
[46]
Vilhelm II (Rufus)
(William Rufus · Guillaume le roux)
William2.jpg Omkring 1056 eller 1060
i Normandie
son till Vilhelm Erövraren
och Matilda av Flandern
Kung 9 september 1087 vid Vilhelm Erövrarens död 2 augusti 1100
dödad av ett pilskott i New Forest under oklara omständigheter
[46]
Henrik I (Beauclerc)
(Henry Beauclerc · Henri Beauclerc)
Henry1.jpg September 1068 eller 1069
i Selby
son till Vilhelm Erövraren
och Matilda av Flandern
Utropad till kung 5 augusti 1100
efter Vilhelm II:s död
1 december 1135
på slottet i Lyons-la-Forêt (Saint-Denis-en-Lyons)
[47]
Stefan av Blois
(Stephen of Blois · Étienne de Blois)
Stepan Blois.jpg Omkring 1092, 1096 eller 1097
i Blois
son till greve Stefan II av Blois
och Adela av Normandie
Kung 22 december 1135
efter Henrik I:s död
25 oktober 1154
slottet i Dover
[48][47]
Namn
Svenska · Engelska · Franska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor

Omstridd pretendent

Kejsarinnan Matilda utnämndes till tronföljare av sin far Henrik I och erkändes som sådan av baronerna. Vid Henriks död tog dock Matildas kusin Stefan av Blois makten. Därpå följde den engelska anarkin och Matilda var de facto-härskare under några månader 1141, men hon kröntes aldrig och medtas sällan på listor över Englands regenter. Titeln kejsarinna kommer sig av att hon i sitt första äktenskap var gift med den tysk-romerske kejsaren Henrik V.

Namn
Svenska · Engelska · Franska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor
Kejsarinnan Matilda
(Empress Matilda · Mathilde l'emperesse)
Empress matilda.jpg 7 februari 1102
i Sutton Courtenay
dotter till Henrik I
och Edith av Skottland
Utropad till regerande drottning 7 april 1141
i opposition mot Stefan av Blois och ej erkänd överallt i riket
1 november 1141 10 september 1167
i Notre Dame du Pré i Rouen
[49][50]
Namn
Svenska · Engelska · Franska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor

Ätten Plantagenet[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Huset Plantagenet

I november 1153 slöt Stefan och Matilda fördraget i Wallingford, där Stefan erkände Matildas son Henrik som sin tronarvinge, sedan hans egen son hade dött.

Hellre än att styra bland normanderna styrde ätten Plantagenet från Akvitanien – ett område som övertogs genom Henrik II:s äktenskap med Eleonora av Akvitanien – och såg inte England som sitt främsta hem förrän de flesta av deras franska besittningar hade gått förlorade under kung Johan. Denna långlivade dynasti delas vanligtvis in i tre ätter: Angevinerna, Lancasterätten och Yorkätten.

Ätten Plantagenet utformade Englands kungliga vapensköld, som vanligtvis visade andra kungariken, som de eller deras ättlingar hade erövrat eller hävdade anspråk på, men utan att Irland under lång tid fanns representerat.

Namn
Svenska · Engelska · Franska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor
Henrik II
(Henry Curtmantle · Henri Court-manteau)
Henry II of England.jpg 5 mars 1133
i Le Mans
son till greve Gottfrid V av Anjou
och kejsarinnan Matilda
Kung 25 oktober 1154
vid Stefan av Blois' död
6 juli 1189
i Chinon
[51]
Henrik den yngre
(Henry the Young King · Henri le jeune roi)
Henry the Young King.jpg 28 februari 1155
son till Henrik II
och Eleonora av Akvitanien
Samregent med sin far 14 juni 1170 11 juni 1183
i Martel i Limoges
Rikard I (Lejonhjärta)
(Richard the Lionheart · Richard Cœur de Lion)
Richard coeurdelion g.jpg 8 september 1157
på slottet Beaumont Palace
son till Henrik II
och Eleonora av Akvitanien
Kung 6 juli 1189
vid Henrik II:s död
6 april 1199
i Château de Châlus-Chabrol
av ett pilskottssår, som blev infekterat
[51]
Johan utan land
(John Lackland · Jean sans terre)
John of England (John Lackland).jpg 24 december 1166
på slottet Beaumont Palace
son till Henrik II
och Eleonora av Akvitanien
Kung 6 april 1199
vid Rikard Lejonhjärtas död
19 oktober 1216
i Newark-on-Trent
antagligen av att ha förätit sig på persikor och druckit för mycket vin
[52]
Namn
Svenska · Engelska · Franska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor

Omstridd pretendent

Ludvig VIII av Frankrike styrde kortvarigt över halva England från 1216 till 1217 i slutet av det första baronkriget mot kung Johan. När han med sina trupper marscherade in i London mottogs han öppet av de upproriska baronerna och Londons innevånare och utropades (men kröntes inte) till kung i Sankt Pauls-katedralen. Många adelsmän, inklusive Alexander II av Skottland för sina engelska besittningar, samlades för att hylla honom. När han undertecknade fördraget i Lambeth 1217 erkände Ludvig emellertid att han aldrig hade varit legitim härskare över England.

Namn
Svenska · Engelska · Franska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor
Ludvig Lejonet
(Louis the Lion · Louis le lion)
Louis8 fr head.jpg 5 september 1187
i Paris
son till Filip II August av Frankrike
och Isabella av Hainaut
Erkänd som kung av baronerna och Londons innevånare 21 maj 1216
i opposition mot kung Johan och därefter mot Henrik III
22 september 1217 8 november 1226
i Montpensier
Namn
Svenska · Engelska · Franska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor

Namn
Svenska · Engelska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor
Henrik III
(Henry of Winchester)
Henrytreti.jpg 1 oktober 1207
på slottet Winchester Castle
son till Johan utan land
och Isabella av Angoulême
Kung 19 oktober 1216
vid Johan utan lands död
16 november 1272
i Westminsterpalatset
[53]
Edvard I
(Edward [the] Longshanks)
Eduard1 korunovace.jpg 17 juni 1239
i Westminsterpalatset
son till Henrik III
och Eleonora av Provence
Kung 16 november 1272
vid Henrik III:s död
7 juli 1307
i Burgh by Sands
[54]
Edvard II
(Edward II)
Edward II of England.jpg 25 april 1284
på slottet Caernarfon Castle i Wales
son till Edvard I
och Eleonora av Kastilien
Kung 7 juli 1307
vid Edvard I:s död
24 januari 1327
avsatt av parlamentet
21 september 1327
mördad genom tortyr på slottet Berkeley Castle
[55][56]
Edvard III
(Edward III)
Edward III of England (Order of the Garter).jpg 13 november 1312
på slottet Windsor Castle
son till Edvard II
och Isabella av Frankrike
Kung 25 januari 1327
vid Edvard II:s avsättning
21 juni 1377
på slottet Sheen Palace
[57]
Rikard II
(Richard II)
Richard II King of England.jpg 6 januari 1367
i Bordeaux
son till Edvard III:s son Edvard
och Johanna av Kent
Kung 21 juni 1377
vid Edvard III:s död
30 september 1399
avsatt av Henrik Bolingbroke
14 februari 1400
på slottet Pontefract Castle
troligtvis av svält
[58]
Namn
Svenska · Engelska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor

Ätten Lancaster[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Huset Lancaster

Denna ätt härstammade från Edvard III:s tredje överlevande son Johan av Gent.

Namn
Svenska · Engelska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor
Henrik IV
(Henry [of] Bolingbroke)
British - Henry IV - Google Art Project.jpg 3 april 1367
på slottet Bolingbroke Castle
son till Johan av Gent
och Blanche av Lancaster
Kung 30 september 1399
vid Rikard II:s avsättning
20 mars 1413
i kyrkan Westminster Abbey
av sjukdom
[59][60]
Henrik V
(Henry V)
Henry5.JPG 16 september 1386
på slottet Monmouth Castle
son till Henrik IV
och Mary de Bohun
Kung 20 mars 1413
vid Henrik IV:s död
31 augusti 1422
slottet i Vincennes utanför Paris i Frankrike
av dysenteri
[59][61]
Henrik VI
(Henry VI)
HenryVIofEngland.JPG 6 december 1421
på slottet Windsor Castle
son till Henrik V
och Katarina av Valois
Kung 31 augusti 1422
vid Henrik V:s död
4 mars 1461
avsatt av Edvard IV
[62]
Namn
Svenska · Engelska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor

Ätten York[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Huset York

Ätten York härstammade från Edvard III:s fjärde överlevande son Edmund av Langley, 1:e hertig of York. Under rosornas krig (14551485) växlade troninnehavet mellan de rivaliserande ätterna Lancaster och York.

Namn
Svenska · Engelska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor
Edvard IV
(Edward IV)
EdwardIVofEngland-Yorkist.jpg 28 april 1442
i Rouen
son till hertig Rikard av York
och Cecily Neville
Kung 4 mars 1461
vid Henrik VI:s avsättning
3 oktober 1470
avsatt av Henrik VI
[63]
Namn
Svenska · Engelska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor

Ätten Lancaster (återinsatt)[redigera | redigera wikitext]

Namn
Svenska · Engelska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor
Henrik VI
(Henry VI)
HenryVIofEngland.JPG Kung 30 oktober 1470
efter Edvard IV:s avsättning
11 april 1471
åter avsatt av Edvard IV
21 maj 1471
mördad i Towern i London
troligen på Edvard IV:s order
[62]
Namn
Svenska · Engelska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor

Ätten York (återinsatt)[redigera | redigera wikitext]

Namn
Svenska · Engelska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor
Edvard IV
(Edward IV)
EdwardIVofEngland-Yorkist.jpg Kung 11 april 1471
vid Henrik VI:s avsättning
9 april 1483
på slottet Westminster Palace
[63]
Edvard V
(Edward V)
King-edward-v.jpg 2 november 1470
i Westminster
son till Edvard IV och Elisabet Woodville
Kung 9 april 1483
vid Edvard IV:s död
25 juni 1483
avsatt av Rikard III
6 juli eller oktober 1483
troligen mördad av Rikard III i Towern
[64]
Rikard III
(Richard III)
Richard III of England.jpg 2 oktober 1452
på slottet Fotheringhay Castle
son till hertig Rikard av York
och Cecily Neville
Kung 25 juni 1483
vid Edvard V:s avsättning
22 augusti 1485
stupad i slaget vid Bosworth Field
[65]
Namn
Svenska · Engelska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor

Ätten Tudor[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Huset Tudor

Ätten Tudor härstammade på mödernet från John Beaufort, som var en av Johan av Gents illegitima söner (Johan var i sin tur Edvard III:s tredje överlevande son) med dennes långvariga älskarinna Katherine Swynford. De som enbart var ättlingar till engelska monarker genom illegitima barn kunde vanligtvis inte hävda några tronanspråk, men situationen komplicerades av att Johan och Katherine gifte sig 1396 (25 år efter John Beauforts födelse). Efter detta äktenskap förklarade kyrkan Johans och Katherines barn retroaktivt legitima genom en påvlig bulla samma år (även erkänt genom en av parlamentet stiftad lag 1397). Sedermera erkände också Johans legitime son, kung Henrik IV, också de övriga barnens legitimitet, men förklarade dem också oberättigade att någonsin ärva tronen. Emellertid höll sig barnen och deras ättlingar (ätten Beaufort) nära allierade med Johans andra ättlingar, ätten Lancaster.

John Beauforts barnbarn Lady Margaret Beaufort gifte sig med Edmund Tudor. Denne var son till den walesiske hovmannen Owain Tewdr (anglicerat till "Owen Tudor") och Katarina av Valois, som i sin tur var änka efter den lancastriske kung Henrik V. Edmund Tudor och hans syskon var antingen illegitima eller födda inom ett hemligt äktenskap och var för sitt väl och ve beroende av sin halvbror kung Henrik VI:s godtycke. När ätten Lancaster förlorade makten tog ätten Tudor över. Edmund Tudors son blev kung under namnet Henrik VII efter att han hade besegrat Rikard III i slaget vid Bosworth Field 1485, vilket gjorde slut på rosornas krig.

I och med brytningen mellan Henrik VIII och den romersk-katolska kyrkan blev monarken de anglikanska och irländska kyrkornas överhuvud. Elisabet I:s titel blev Anglikanska kyrkans överguvernör (engelska Supreme Governor of the Church of England).

Namn
Svenska · Engelska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor
Henrik VII
(Henry VII)
Henry Tudor of England cropped.jpg 28 januari 1457
på slottet Pembroke Castle
son till Edmund Tudor
och Margaret Beaufort
Kung 22 augusti 1485
vid Rikard III:s död
21 april 1509
på slottet Richmond Palace
[66]
Henrik VIII
(Henry VIII)
Hans Holbein d. J. 074.jpg 28 juni 1491
på slottet Greenwich Palace
son till Henrik VII och Elizabeth av York
Kung 21 april 1509
vid Henrik VII:s död
28 januari 1547
på slottet Whitehall Palace
[67]
Edvard VI
(Edward VI)
Edward VI of England c. 1546.jpg 12 oktober 1537
på slottet Hampton Court Palace
son till Henrik VIII
och Jane Seymour
Kung 28 januari 1547
vid Henrik VIII:s död
6 juli 1553
på slottet Greenwich Palace
av sjukdom
[68]
Namn
Svenska · Engelska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor

Omstridd pretendent

Edvard VI utnämnde Lady Jane Grey till sin tronföljare. Fyra dagar efter hans död den 6 juli 1553 utropades Jane till regerande drottning. Nio dagar efter utnämningen, den 19 juli, bytte det kungliga rådet (engelska the Privy Council) sida och utropade Edvard VI:s katolska halvsyster Maria till drottning istället. Jane avrättades 1554, vid 16 års ålder. Få historiker anser henne ha varit legitim som monark.

Namn
Svenska · Engelska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor
Jane Grey
"Niodagarsdrottningen"
(Lady Jane Grey, the Nine Days Queen)
Streathamladyjayne.jpg Oktober 1537
på slottet i Bradgate Park
dotter till hertig Henry Grey av Suffolk
och Frances Brandon
Utropad till regerande drottning 10 juli 1553
efter Edvard VI:s död
19 juli 1553
avsatt av kungliga rådet
12 februari 1554
avrättad genom halshuggning i Towern
[69]
Namn
Svenska · Engelska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor

Namn
Svenska · Engelska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor
Maria I (den blodiga)
(Mary I / Bloody Mary)
Mary I of England.jpg 18 februari 1516
på slottet Greenwich Palace
dotter till Henrik VIII
och Katarina av Aragonien
Utropad till regerande drottning 19 juli 1553
vid Jane Greys avsättning
17 november 1558
på slottet St. James's Palace
möjligen av en äggstockscysta eller livmodercancer
[68]
Filip
(Philip)
Portrait of Philip II of Spain by Sofonisba Anguissola - 002b.jpg 21 maj 1527
i Valladolid i Spanien
son till tysk-romerske kejsaren Karl V
och Isabella av Portugal
"Kung" 25 juli 1554 17 november 1558
vid Maria I:s död
13 september 1598
i Escorial i Spanien
[70]
Namn
Svenska · Engelska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor
Kunglig vapensköld 1554–1558

Enligt villkoren för äktenskapet mellan Filip I av Neapel (Filip II av Spanien från och med 15 januari 1556) och drottning Maria I, skulle Marias titlar och privilegier även tillfalla Filip så länge äktenskapet varade. Alla officiella dokument, inklusive lagar stiftade av parlamentet, skulle dateras med bådas namn och parlamentet skulle sammankallas under det gemensamma parets auktoritet. En parlamentslag gav honom titeln kung och sade att han "skall bistå hennes höghet ... i den lyckliga administrationen av hennes nåds land och områden" (engelska "shall aid her Highness ... in the happy administration of her Grace’s realms and dominions")[71] (även om lagen på andra ställen angav, att Maria skulle vara "ensam drottning"). Oavsett skulle Filip samregera med sin gemål.[72] Eftersom Englands nye kung inte kunde läsa engelska, beordrades det att en not över alla statsärenden skulle upprättas på latin eller spanska.[72][73][74] Mynt präglades med både Marias och Filips ansikte och Englands riksvapen (se bild till höger) sammansattes med Filips för att visa på deras samregering.[75][76] Lagar, som gjorde det till högförräderi att förneka Filips kungliga auktoritet instiftades i England[77] och Irland.[78] 1555 utfärdade påven Paulus IV en bulla där Filip och Maria erkändes som rättmätig kung respektive drottning av Irland.

Namn
Svenska · Engelska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor
Elisabet I
"Jungfrudrottningen"
(Elizabeth I, the Virgin Queen)
Elizabeth I in coronation robes.jpg 7 september 1533
på slottet Greenwich Palace
dotter till Henrik VIII
och Anne Boleyn
Regerande drottning 17 november 1558
vid Maria I:s död
24 mars 1603
på slottet Richmond Palace
[68]
Namn
Svenska · Engelska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor

Ätten Stuart[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Huset Stuart

Efter Elisabet I:s död utan arvinge 1603 efterträddes hon av den skotske kungen Jakob VI, som blev Jakob I genom kronornas förening. Jakob härstammade från ätten Tudor genom sin farmors mor Margaret Tudor, som var äldsta dotter till Henrik VII. 1604 antog han titeln kung av Storbritannien, men de två parlamenten (det engelska och det skotska) förblev separata.

Namn
Svenska · Engelska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor
Jakob I
"Fredsmakarkungen"
(James I, the Peacemaker King)
King James I of England and VI of Scotland by John De Critz the Elder.jpg 19 juni 1566
på slottet Edinburgh Castle
son till Henry och Maria Stuart
Kung 24 mars 1603
vid Elisabet I:s död
27 mars 1625
på slottet Theobalds House
[79]
Karl I
(Charles I)
Charles I (Daniel Mytens).jpg 19 november 1600
på slottet Dunfermline Palace
son till Jakob I
och Anne av Danmark
Kung 27 mars 1625
vid Jakob I:s död
30 januari 1649
avrättad genom halshuggning på slottet Whitehall Palace
[80]
Namn
Svenska · Engelska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor

Samväldet[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Engelska samväldet

Det fanns ingen regerande monark mellan Karl I:s avrättning 1649 och Karl II:s återinsättning 1660. Istället hade följande personer från 1653 makten under titeln Lordprotektor, under perioden som kallas Protektoratet.

Namn
Svenska · Engelska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor
Oliver Cromwell
(Oliver Cromwell, Old Ironsides)
Oliver Cromwell by Samuel Cooper.jpg 25 april 1599
i Huntingdon
son till sir Robert Cromwell
och Elizabeth Steward
Lordprotektor 16 december 1653 3 september 1658
i Whitehall
[81][82]
Richard Cromwell
(Richard Cromwell, Tumbledown Dick)
RichardCromwell.jpeg 4 oktober 1626
i Huntingdon
son till Oliver Cromwell
och Elizabeth Bourchie
Lordprotektor 3 september 1658
vid Oliver Cromwells död
25 maj 1659
abdikerad efter påtryckningar från parlamentet
12 juli 1712
i Cheshunt
[83][84]
Namn
Svenska · Engelska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor

Ätten Stuart (återinsatt)[redigera | redigera wikitext]

Trots att monarkin återupprättades 1660 visade det sig att någon stabil uppgörelse inte var möjlig innan den ärorika revolutionen 1688, då parlamentet slutligen erhöll rätten att utse vem man ville till monark.

Namn
Svenska · Engelska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor
Karl II
(Charles II, the Merrie Monarch)
Charles II (1670s).jpg 29 maj 1630
på slottet St. James's Palace
son till Karl I och
Henrietta Maria av Frankrike
Erkänd som kung av rojalister 30 januari 1649
vid Karl I:s avrättning
Kung 29 maj 1660
vid den engelska restaurationen
6 februari 1685
på slottet Whitehall Palace
[85][86]
Jakob II
(James II)
James II by John Riley.png 14 oktober 1633
på slottet St. James's Palace
son till Karl I och
Henrietta Maria av Frankrike
Kung 6 februari 1685
vid Karl II:s död
23 december 1688
avsatt under den ärorika revolutionen
16 september 1701
slottet i Saint-Germain-en-Laye
[87]
Maria II
(Mary II)
Queen Mary II.jpg 30 april 1662
på slottet St. James's Palace
dotter till Jakob II
och Anne Hyde
Regerande drottning och
samregent med sin make Vilhelm III
13 februari 1689
efter Jakob II:s avsättning
28 december 1694
på slottet Kensington Palace
[87]
Vilhelm III
Vilhelm av Oranien
(William III / William of Orange)
King William III of England, (1650-1702).jpg 4 november 1650
i Haag i Nederländerna
son till ståthållaren Vilhelm II av Oranien
och prinsessan Maria av Oranien
Kung och
samregent med sin maka Maria II
13 februari 1689
efter Jakob II:s avsättning
8 mars 1702
på slottet Kensington Palace
[88][89]
Anna
(Anne)
Anniex.jpg 6 februari 1665
på slottet St. James's Palace
dotter till Jakob II
och Anne Hyde
Regerande drottning 8 mars 1702
vid Vilhelm III:s död
1 maj 1707
då hon istället officiellt blev regerande drottning av Storbritannien
1 augusti 1714
på slottet Kensington Palace
[90][91]
Namn
Svenska · Engelska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor

Grafisk tidsaxel över Englands regenter[redigera | redigera wikitext]

Anna av Storbritannien Vilhelm III av England Vilhelm III av England Vilhelm III av England Vilhelm III av England Maria II av England Jakob II av England Jakob II av England Karl II av England Richard Cromwell Richard Cromwell Oliver Cromwell Oliver Cromwell Karl I av England Jakob I av England Elisabet I av England Elisabet I av England Filip II av Spanien Maria I av England Jane Grey Edvard VI av England Henrik VIII av England Henrik VII av England Henrik VII av England Rikard III av England Rikard III av England Edvard V av England Edvard IV av England Henrik VI av England Henrik VI av England Edvard IV av England Henrik VI av England Henrik V av England Henrik IV av England Henrik IV av England Henrik IV av England Rikard II av England Edvard III av England Edvard II av England Edvard I av England Edvard I av England Henrik III av England Ludvig VIII av Frankrike Johan av England Johan av England Rikard I Lejonhjärta Rikard I Lejonhjärta Henrik II av England Henrik den yngre Henrik II av England Henrik II av England Stefan av Blois Matilda av England Stefan av Blois Stefan av Blois Henrik I av England Vilhelm II av England Vilhelm Erövraren Edgar the Aetheling Harald Godwinson Edvard Bekännaren Hardeknut Hardeknut Harald Harfot Harald Harfot Knut den store Edmund II av England Ethelred II av England Ethelred II av England Sven Tveskägg Sven Tveskägg Ethelred II av England Ethelred II av England Edvard Martyren Edvard Martyren Edgar av England Edwy av England Edred av England Edmund I av England Edmund I av England Athelstan av England Ethelweard av England Edvard den äldre Edvard den äldre Alfred den store Æthelred av Wessex Æthelberht av Wessex Æthelberht av Wessex Æthelbald av Wessex Æthelbald av Wessex Æthelwulf av Wessex Egbert av Wessex

Unionsakterna[redigera | redigera wikitext]

Unionsakterna var ett par parlamentsakter som antogs under 1706 och 1707 av de engelska och skotska parlamenten för att verkställa villkoren i unionsfördraget som hade beslutats den 22 juli 1706, efter förhandlingar mellan kommissionärer, som representerade de båda ländernas parlament. Akterna förenade Kungariket England och Kungariket Skottland (tidigare två olika stater, med separata lagstiftande församlingar, men med samma monark) till ett land med namnet Kungariket Storbritannien.[92]

De två länderna hade haft samma regent i ungefär 100 år (sedan Föreningen av kronorna 1603, när kung Jakob VI av Skottland ärvde den engelska tronen från sin fränka, drottning Elisabet I). Även om föreningen beskrivs som en "förening av kronor" var det fram till 1707 emellertid två separata kronor på samma huvud. Det hade gjorts tre försök 1606, 1667 och 1689 att förena de båda länderna genom parlamentsakter, men det var inte förrän under det tidiga 1700-talet, som tanken hade båda de politiska enheternas stöd, även om det var av ganska olika orsaker.

Titlar[redigera | redigera wikitext]

Standardtiteln för alla monarker från Alfred den store i slutet av 800-talet till kung Johan i början av 1200-talet var Rex Anglorum (Engelsmännens konung, engelska King of the English). Dessutom antog många av de förnormandiska anglosaxiska kungarna andra titlar enligt följande:

  • Alfred den store: Rex Angulsaxonum (Anglosaxarnas konung, engelska King of the Anglosaxons) och Rex Anglorum et Saxonum (Anglernas och saxarnas konung, engelska King of the Angles and Saxons)
  • Æthelstan den ärorike: Rex Anglorum per omnipatrantis dexteram totius Bryttaniæ regni solio sublimatus
  • Edmund den magnifike: Rex Britanniae och Rex Anglorum caeterarumque gentium gobernator et rector
  • Edred: Regis qui regimina regnorum Angulsaxna, Norþhymbra, Paganorum, Brettonumque
  • Edwy den rättvise: Rex nutu Dei Angulsæxna et Northanhumbrorum imperator paganorum gubernator Breotonumque propugnator
  • Edgar den fredlige: Totius Albionis finitimorumque regum basileus
  • Knut den store: Rex Anglorum totiusque Brittannice orbis gubernator et rector och Brytannie totius Anglorum monarchus

Under den normandiska perioden förblev Rex Anglorum standard, men tidvis användes också Rex Anglie (Kung av England, engelska King of England). Kejsarinnan Matilda kallade sig själv Domina Anglorum (Engelsmännens fru, engelska Lady of the English).

Från kung Johans tid och framåt avskaffades alla titlar till förmån för Rex Anglie, eller Regina Anglie (Drottning av England, engelska Queen of England) för kvinnor.

1604 antog Jakob I, som hade ärvt den engelska tronen året innan, titeln (numera vanligtvis skriven på engelska snarare än latin) Kung av Storbritannien (engelska King of Great Britain). De engelska och skotska parlamenten erkände dock inte denna titel innan Unionsakterna 1707 under drottning Anna (som naturligtvis var Drottning av Storbritannien snarare än kung).[93]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ 1801 blev Kungariket Irland, som hade stått under engelskt styre sedan Henrik II, en del av Förenade kungariket Storbritannien och Irland (engelska United Kingdom of Great Britain and Ireland) genom Unionsakterna (1800), som varade till och med Irlands frigörelse från kungariket 1922 och den därpå följande namnändringen på staten till Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland (engelska United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland).
  2. ^ Keynes, Simon (1999). ”Offa”. i Michael Lapidge. The Blackwell Encyclopedia of Anglo-Saxon England. Oxford: Blackwell. Sid. 301–341. ISBN 0-631-22492-0  "Uppgiften att Offa sade sig vara 'engelsmännens konung' eller 'kung av hela riket England' har emellertid visat sig grundat på dokument, som förfalskades på 900-talet. Under hans egen tid var han 'kung över mercerna' och stolt över det." (s. 341) / "The notion that Offa claimed to be 'king of the English', or 'king of the whole country of England', has been shown to depend, however, on charters forged in the tenth century. In his own day he was 'king of the Mercians', and proud enough to be so." (s. 341)
  3. ^ Wormald, Patrick (1996). ”The Age of Offa and Alcuin”. i Matthew Campbell. The Anglo-Saxons. Doncaster: Phaidon. Sid. 101–128. ISBN 0-14-014395-5  "Dessutom såg Karl den store England som om det endast styrdes av två kungar: Æthelred över Northumbria och Offa allting i söder." (s. 101) / "Charlemagne, moreover, saw England as if it were ruled by two kings only; Æthelred ruling Northumbria, and Offa everything to the south." (p. 101)
  4. ^ [a b] The Earliest English Kings, D.P. Kirby
  5. ^ Bertram Colgrave, red (1956). Felix's Life of Saint Guthlac. Cambridge University Press. Sid. 176. ISBN 0-521-31386-4 
  6. ^ [a b c d] Burke's Peerage & Gentry. Läst 7 september 2007.
  7. ^ Yorke, Barbara. Bishop Æthelwold. His Career and Influence. Woodbridge, 1988. s. 71
  8. ^ Textus Roffensis
  9. ^ ”thePeerage.com – Æthelbald, King of Wessex and others”. http://www.thepeerage.com/p10262.htm#i102615. Läst 24 oktober 2007. 
  10. ^ ”King Egbert”. http://www.britroyals.com/kings.asp?id=egbert. Läst 24 oktober 2007. 
  11. ^ Alison Weir (1999). Britain's Royal Family: A Complete Genealogy. London: The Bodley Head. sid. 6. 
  12. ^ Alfred (the Great) på Archontology.org. Läst 15 mars 2007.
  13. ^ Catholic Encyclopedia: Alfred the Great. Läst 14 mars 2007.
  14. ^ Alfred the Great. Läst 14 mars 2007.
  15. ^ EADWEARD (Edward the Elder) på Archontology.org. Läst 15 mars 2007.
  16. ^ Det finns olika källor som anger Edvard den äldres födelse till någon gång under 870-talet, då han var andra barnet i ett äktenskap som ingicks 868. Det finns inga källor, som omnämner hans födelse efter 877. Anglo-Saxons.net : Edward the Elder. Läst 15 mars 2007.
  17. ^ English Monarchs – Kings and Queens of England – Edward the Elder. Läst 21 januari 2007.
  18. ^ Aethelstan på Archontology.org. Läst 15 mars 2007.
  19. ^ EADMUND (Edmund) på Archontology.org. Läst 17 mars 2007.
  20. ^ English Monarchs – Kings and Queens of England – Edmund the Elder. Läst 17 mars 2007.
  21. ^ EADRED (Edred) på Archontology.org. Läst 17 mars 2007.
  22. ^ BritRoyals – King Edred. Läst 17 mars 2007.
  23. ^ EADWIG (Edwy) på Archontology.org. Läst 17 mars 2007.
  24. ^ Catholic Encyclopedia: Edwy. Läst 17 mars 2007.
  25. ^ EADGAR (Edgar the Peacemaker) på Archontology.org. Läst 17 mars 2007.
  26. ^ The Ætheling. Läst 17 mars 2007.
  27. ^ EADWEARD (Edward the Martyr) på Archontology.org. Läst 17 mars 2007.
  28. ^ [a b] Ethelred den villrådige tvingades gå i exil sommaren 1013, efter att danskarna hade invaderat England, men bjöds att återta den engelska kronan efter Sven Tveskäggs död. AETHELRED (the Unready) på Archontology.org. Läst 17 mars 2007.
  29. ^ [a b] Schoolnet Spartacus: Ethelred. Läst 17 mars 2007.
  30. ^ English Monarchs – Kings and Queens of England – Ethelred II, the Redeless. Läst 17 mars 2007.
  31. ^ ”English Monarchs”. http://www.englishmonarchs.co.uk/vikings.htm. Läst 27 oktober 2007. 
  32. ^ ”Sweyn (Forkbeard) - Archontology.org”. http://www.archontology.org/nations/england/anglosaxon/swen.php. Läst 27 oktober 2007. 
  33. ^ ”thePeerage.com – Person Page 10242”. http://www.thepeerage.com/p10242.htm#i102418. Läst 27 oktober 2007. 
  34. ^ thePeerage.com – Person Page 102175. Läst 25 mars 2010.
  35. ^ [a b] EADMUND (Edmund the Ironside) på Archontology.org. Läst 17 mars 2007.
  36. ^ English Monarchs – Kings and Queens of England – Edmund Ironside. Läst 17 mars 2007.
  37. ^ Edmund II (king of England) på Britannica.com. Läst 25 mars 2010.
  38. ^ CNUT (Canute) på Archontology.org. Läst 21 mars 2007.
  39. ^ thePeerage.com – Person Page 10219. Läst 25 mars 2010.
  40. ^ Harald erkändes endast som kung norr om floden Themsen fram till 1037. Först därefter erkändes han som kung av hela England.”Harold (Harefoot) - Archontology.org”. http://www.archontology.org/nations/england/anglosaxon/harold1.php. Läst 27 oktober 2007. 
  41. ^ [a b] ”thePeerage.com – Person Page 10220”. http://www.thepeerage.com/p10220.htm. Läst 27 oktober 2007. 
  42. ^ ”Harthacnut - Archontology.org”. http://www.archontology.org/nations/england/anglosaxon/harthacnut.php. Läst 28 oktober 2007. 
  43. ^ [a b] ”thePeerage.com – Person Page 10218”. http://www.thepeerage.com/p10218.htm. Läst 26 oktober 2007. 
  44. ^ Efter att ha härskat i omkring 9 veckor kapitulerade Edgar den fredlöse till Vilhelm Erövraren, som hade tagit kontrollen om området söder och omedelbart väster om London (”Eadgar (the Ætheling) - Archontology.org”. http://www.archontology.org/nations/england/anglosaxon/edgar2.php. Läst 26 oktober 2007. ).
  45. ^ ”thePeerage.com – Person Page 9”. http://www.thepeerage.com/p9.htm#i83. Läst 26 oktober 2007. 
  46. ^ [a b] ”thePeerage.com – Person Page 10203”. http://www.thepeerage.com/p10203.htm. Läst 25 oktober 2007. 
  47. ^ [a b] ”thePeerage.com – Person Page 10204”. http://www.thepeerage.com/p10204.htm. Läst 25 oktober 2007. 
  48. ^ ”STEPHEN (of Blois) på Archontology.org”. http://www.archontology.org/nations/england/king_england/stephen.php. Läst 25 oktober 2007. 
  49. ^ Matilda härskade samtidigt som Stefan av Blois, men hennes styre erkändes inte överallt. ”thePeerage.com – Person Page 10204”. http://www.thepeerage.com/p10204.htm#i102037. Läst 27 oktober 2007. 
  50. ^ ”MATILDA (the Empress) på Archontology.org”. http://www.archontology.org/nations/england/king_england/matilda.php. Läst 27 oktober 2007. 
  51. ^ [a b] ”thePeerage.com – Person Page 10202”. http://www.thepeerage.com/p10202.htm. Läst 25 oktober 2007. 
  52. ^ ”thePeerage.com – Person Page 10201”. http://www.thepeerage.com/p10201.htm#i102006. Läst 25 oktober 2007. 
  53. ^ ”thePeerage.com – Person Page 10193”. http://www.thepeerage.com/p10193.htm#i101923. Läst 25 oktober 2007. 
  54. ^ ”thePeerage.com – Person Page 10191”. http://www.thepeerage.com/p10191.htm#i101903. Läst 25 oktober 2007. 
  55. ^ Edvard II blev officiellt avsatt av parlamentet den 25 januari 1327, efter att ha blivit fängslad den 16 november 1326. ”thePeerage.com – Person Page 10094”. http://www.thepeerage.com/p10094.htm#i100933. Läst 25 oktober 2007. 
  56. ^ Datumet för Edvard II:s död ifrågasätts av Ian Mortimer i hans bok "The Perfect King: The Life of Edward III, Father of the English Nation" (ISBN 0-09-952709-X), där han hävdar att Edvard kanske inte blev mördad, utan hölls fängslad i Europa i ytterligare flera år.
  57. ^ ”thePeerage.com – Person Page 10188”. http://www.thepeerage.com/p10188.htm#i101871. Läst 25 oktober 2007. 
  58. ^ Rikard II blev avsatt och fängslad av Henrik Bolingbroke, som tog makten genom de anspråk som tidigare hade hävdats av hans far Johan av Gent. ”thePeerage.com – Person Page 10206”. http://www.thepeerage.com/p10206.htm#i102054. Läst 25 oktober 2007. 
  59. ^ [a b] ”thePeerage.com – Person Page 10187”. http://www.thepeerage.com/p10187.htm. Läst 25 oktober 2007. 
  60. ^ ”HENRY IV på Archontology.org”. http://www.archontology.org/nations/england/king_england/henry4.php. Läst 25 oktober 2007. 
  61. ^ ”HENRY V på Archontology.org”. http://www.archontology.org/nations/england/king_england/henry5.php. Läst 28 november 2009. 
  62. ^ [a b] Edvard IV tog över tronen 1461 efter flera års inbördeskrig. Henrik VI återinsattes i ungefär fem månader 1470 innan han åter avsattes för gott. ”thePeerage.com – Person Page 10186”. http://www.thepeerage.com/p10186.htm#i101859. Läst 25 oktober 2007. 
  63. ^ [a b] Edvard avsattes kortvarigt under sin regeringstid av Henrik VI. ”thePeerage.com – Person Page 10164”. http://www.thepeerage.com/p10164.htm#i101635. Läst 25 oktober 2007. 
  64. ^ Edvard V avsattes av Rikard III, som tog över tronen under förevändningen att Edvard var illegitim. ”EDWARD V på Archontology.org”. http://www.archontology.org/nations/england/king_england/edward5.php. Läst 25 oktober 2007. 
  65. ^ ”RICHARD III på Archontology.org”. http://www.archontology.org/nations/england/king_england/richard3b.php. Läst 25 oktober 2007. 
  66. ^ ”thePeerage.com – Person Page 10142”. http://www.thepeerage.com/p10142.htm#i101418. Läst 25 oktober 2007. 
  67. ^ ”thePeerage.com – Person Page 10148”. http://www.thepeerage.com/p10148.htm#i101473. Läst 25 oktober 2007. 
  68. ^ [a b c] ”thePeerage.com – Person Page 10150”. http://www.thepeerage.com/p10150.htm. Läst 25 oktober 2007. 
  69. ^ Jane avsattes till förmån för Maria I. ”thePeerage.com – Person Page 10152”. http://www.thepeerage.com/p10152.htm#i101513. Läst 25 oktober 2007. 
  70. ^ Filip var inte tänkt att vara enbart regentgemål; Maria I:s make tänktes istället som medregent under hennes styre, se Filip II:s styre i England. Emellertid är hans makts utsträckning och status tvetydiga. En parlamentslag (1 Mar. stat. 2 c. 2) anger att Filip ska ha titeln kung och "skall bistå hennes höghet ... i den lyckliga administrationen av hennes nåds land och områden" (engelska "shall aid her Highness ... in the happy administration of her Grace’s realms and dominions"), men på annat håll hävdas det, att Maria ska vara ensam drottning.
  71. ^ 1 Mar. stat. 2 c. 2
  72. ^ [a b] Louis Adrian Montrose, The subject of Elizabeth: authority, gender, and representation, University of Chicago Press, 2006
  73. ^ A. F. Pollard, The History of England – From the Accession of Edward VI. to the Death of Elizabeth (1547–1603), READ BOOKS, 2007
  74. ^ Wim de Groot, The Seventh Window: The King's Window Donated by Philip II and Mary Tudor to Sint Janskerk in Gouda (1557), Uitgeverij Verloren, 2005
  75. ^ Richard Marks, Ann Payne, British Museum, British Library; British heraldry from its origins to c. 1800; British Museum Publications Ltd., 1978
  76. ^ American Numismatic Association, The Numismatist, American Numismatic Association, 1971
  77. ^ Förräderiakten (1554)
  78. ^ Robert Dudley Edwards, Ireland in the age of the Tudors: the destruction of Hiberno-Norman civilisation, Taylor & Francis, 1977
  79. ^ ”thePeerage.com – Person Page 10137”. http://www.thepeerage.com/p10137.htm#i101370. Läst 25 oktober 2007. 
  80. ^ ”thePeerage.com –Person Page 10138”. http://www.thepeerage.com/p10138.htm#i101375. Läst 25 oktober 2007. 
  81. ^ ”Oliver Cromwell 1599–1658”. http://www.british-civil-wars.co.uk/biog/oliver-cromwell.htm. Läst 25 oktober 2007. 
  82. ^ ”New Page 1”. http://web.archive.org/web/20070929223348/http://www.stgilescripplegate.org.uk/frhistory.htm. Läst 25 oktober 2007. 
  83. ^ ”Richard Cromwell, Lord Protector, 1626–1712”. http://www.british-civil-wars.co.uk/biog/richard-cromwell.htm. Läst 25 oktober 2007. 
  84. ^ ”CROMWELL, Richard på Archontology.org”. http://www.archontology.org/nations/england/commonwealth/cromwell2.php. Läst 25 oktober 2007. 
  85. ^ Britannia: Monarchs of Britain
  86. ^ ”thePeerage.com – Person Page 10139”. http://www.thepeerage.com/p10139.htm#i101388. Läst 30 November 2008. 
  87. ^ [a b] ”thePeerage.com – Person Page 10136”. http://www.thepeerage.com/p10136.htm. Läst 25 oktober 2007. 
  88. ^ ”thePeerage.com – Person Page 10141”. http://www.thepeerage.com/p10141.htm#i101402. Läst 25 oktober 2007. 
  89. ^ ”WILLIAM III på Archontology.org”. http://www.archontology.org/nations/england/king_grbritain/william3.php. Läst 25 oktober 2007. 
  90. ^ ”Anne (England) på Archontology.org”. http://www.archontology.org/nations/england/king_grbritain/anne.php. Läst 25 oktober 2007. 
  91. ^ ”thePeerage.com – Person Page 10134”. http://www.thepeerage.com/p10134.htm#i101338. Läst 25 oktober 2007. 
  92. ^ Act of Union på parliament.uk, läst 7 oktober 2008.
  93. ^ Efter de tre kronornas personalunion blev Jakob den förste, som kallade sig Kung av Storbritannien, men titeln förkastades av Englands parlament och saknade laglig grund. Skottlands parlament motsatte sig den också. Croft, p67; Wilson, pp249–252 Se även Unionsflaggans tidigare historia.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]