Lista över Kievrikets regenter

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Detta är en lista över regenter över Kievriket eller Rutenien, även kallat "rusernas land", som räknar sitt tillblivande till Rurik.

Rikets historia i korthet[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Kievriket

Rurik etablerade sitt rike i Novgorod (Holmgård) som befolkades av finska och slaviska folk, men inom några decennier flyttades huvudstaden söderut till Kiev. Sedan växte riket och Svjatoslav I lade hela riket under Kievs tron, men från rådslaget i Ljubetsj (en) 1097 delades det upp i vasallstater, i regel under rurikdynastins stormän.

Under Vladimir Is regering (980-1015) började Rutenien kristnas. Denne var den förste fursten som blivit kristen, med undantag för Olga, som ett halvsekel tidigare mötte motstånd bland de hedniska undersåtarna.

Kievriket under medeltiden var grunden till vad som långt senare skulle bli nationen Ukraina, och rutenskan, fornöstslaviskan utvecklades till ukrainska, vitryska etc. Titeln för de flesta av Kievrikets härskare var Velikij Kniaz, dvs. storfurste. Iziaslav I var den förste att kalla sig kung, och fick en kungakrona av påven Gregorius VII ca 1076.

Mstislav I (1076-1132), var den siste storfursten av det enade Kievriket, och andra delar av riket började komma utanför Kievs direkta kontroll, även om många furstendömen styrdes av rurikdynastins män, men de hade interna konflikter och krig som ledde till många tronskiften. Speciellt kan nämnas den sekellånga konflikten som uppkom mellan Svjatoslav II:s son Oleg I av Tjernihiv och kusinen Vladimir II Monomach och deras avkomlingar. Den försökte man lösa vid det stora rådslaget i Ljubetsj 1097, med uppdelning av riket inom familjen. Kievrikets statsbildning kom att drabbas väldigt hårt av mongolernas härjningar 1240 och var vasallstat till Gyllene horden 1240-1362.

Gyllene Horden lät staden Moskva slippa lindrigare undan, vilket fick ett uppsving på 1200-talet och i samarbete med mongolerna. Från 1283 blev Moskvariket ett furstendöme, storfurstendöme och tsardöme med regenter av rurikdynastin till 1598, för att 1721 få namnet Ryska imperiet (ryska:Российская империя) av Peter I som ville uppvisa banden till Kievriket (ukrainska: Київська Русь - Kijivska Rus ryska:Киевская Русь - Kievskaja Rus). Historiografin i Ryssland och Ukraina är inte enig om huruvida Ryssland verkligen kan datera sin historia tillbaka till Kievriket. Dock ska Moskva varit grundat av furst Jurij Dolgorukij (ca 1090-1157) som regerade i Rostov-Suzdal, son till Kievs furst Vladimir II Monomach. Jurijs son proklamerade storfurstendömet Vladimir-Suzdal. Jurijs sonsonsson Alexander Nevskij gav Moskva som ett arv till Daniel I (1261-1303) från 1283. Moskvariket under rurikdynastin annekterade med tiden de flesta av rusernas områden och utropade Tsarryssland 1547, som "ledare för alla ruser".

Omkring 1321 erövrades Kiev av Storfurstendömet Litauen, den siste av rurikdynastin, Stanislav of Kiev, gick i exil, och Kievs regenter var helt underställda Polsk-litauiska samväldet i flera sekler, till Polens delningar från 1772. I Litauisk historiskrivning nämns slaget vid floden Irpin (en) som avgörande, men dess historicitet är ifrågasatt.

Relation till Norden[redigera | redigera wikitext]

Somliga historiker vill ange Kievs början genom khazarerna eller magyarerna medan andra håller sig till rurikdynastin, härstammande från Rurik(Rørikr). Denna har visats genom DNA-test av genealogi vara av skandinaviskt ursprung, antagligen med västfinskt inslag.[1] Vidare har DNA-test visat att Rurik själv hadefinsk-ugrisk bakgrund (haplogrupp N1c1).[2] Samtida Ludvig den fromme (778-840) av Akvitanien och Frankerriket angav att ruserna var "svenska" (eos gentis esse Sueonum, "... detta folk är svear").

Banden med vikingarna och Norden kvarstod länge, även om man gifte in sig i de slaviska ätterna och talade deras språk, rutenska. Det vanliga furstenamnet Vladimir/Volodymyr motsvarar nordiska Valdemar, i bruk på bägge platser under tidig medeltid. Jaroslav den vise (i Sverige kallad Jarisleif) gifte sig med Ingegerd Olofsdotter av Sverige, dotter till Olof Skötkonung och slaviska Estrid av obotriterna. Jaroslav gav asyl åt Olav II av Norge och bjöd in Harald III av Norge (Harald Hårdråde) som äktade Jaroslavs dotter Elisabet av Kiev. Även Olav I Tryggvason och Magnus I av Norge sökte tillflykt i Rutenien, i Novgorod. Enligt Adam av Bremen, blev Anund Gårdske, av ruserna i Kiev vald till kung av Sverige, ca 1070, men avsatt genom omröstning bland svearna eftersom han vägrade delta i kungens traditionella avgudaoffer vid templet i Uppsala, ett öde som även beföll Inge den äldre 1084. Vladimir II Monomach gifte sig med Gytha av England (ca 1055-ca 1100), dotter till Englands danskättade anglosaxiske kung Harald Godwinson av huset Wessex. Mor till Valdemar den store (1131-1182) av Danmark var Ingeborg av Kiev, dotter till Vladimir II Monomachs son Mstislav I och Kristina Ingesdotter, dotter till Inge Stenkilsson och Helena av Östergötland.

Not: många årtal och andra uppgifter är osäkra på grund av bristfällig och motsägande dokumentation, och personer kan saknas eller vara påhittade av äldre tiders historiker, som vanligt är med beskrivning av forntida hjältekungar. Det lär ha funnits kungar i Kiev redan på 300-talet.

Lista[redigera | redigera wikitext]

Namn Regeringstid Levnadstid

Furstar av Novogorod[redigera | redigera wikitext]

Rurik 862-879 ca 800-879
Oleg (Helge) 879-912 död 912

Kievriket[redigera | redigera wikitext]

Igor I 912-945 ca 877-945
Olga (Helga) 945-963 881-969
Svjatoslav I 963-972 ca 945-972
Jaropolk I 972-980 ca 958-980
Vladimir I 980-1015 ca 956-1015
Svjatopolk I 1015-1019 ca 980-1019
Jaroslav den vise 1016-1054 ca 978-1054
Iziaslav I 1054-68, 1069-73,
1076-1078
1024-1078
Vseslav 1068-1069 1039–1101
Oleg av Novgorod eller Iziaslav I 1069-1076
Svjatoslav II 1073-1076 1027–1076
Vsevolod I 1076-1093 1030–1093
Svjatopolk II av Kiev 1093-1113 1050-1113
Vladimir II Monomach 1113-1125 1053-1125
Mstislav I 1125-1132 1076-1132
Jaropolk II 1132-1139 1082-1139
Vsevolod II son till Oleg I av Tjernihiv 1139-1146 1104-1146
Igor II av Kiev son till Oleg I av Tjernihiv 1146-1147  ?-1147
Izjaslav II av Kiev 1146-1149, 1151-1154 ca 1097-1154
Jurij Dolgorukij av Kiev 1149-1151, 1155-1157 ca 1090-1157
Izjaslav III av Kiev 1154-1155,
1157-1158, 1162
 ?-1162
Rostislav I av Kiev 1154, 1159-1167  ?-1167
Mstislav II av Novgorod 1167-1169  ?-1172
Gleb av Kiev 1169-1171  ?-1171
Vladimir III Mstislavich 1171-1171  ?-1173
Mikael I av Kiev 1171-1171  ?-1176
Roman I av Kiev 1171-1173, 1175-1177  ?-1180
Rurik II av Kiev, bror till Roman I, även samregerande 1173, 1180-1182,
1194-1202, 1207-1210
?–1215
Vsevolod III av Kiev 1173  ?-1212
Svjatoslav III av Kiev 1177-80, 1182-94  ?-1194
Igor III av Kiev, son till Jaroslav II 1202, 1212-1214 ?–?
Roman II av Kiev 1203-1205  ?-1205
Rostislav II av Kiev 1204-1206  ?-1214
Vsevolod IV av Kiev 1207, 1210-1212 ca 1164-1212
Mstislav III av Kiev 1214-1223 ?–1223
Vladimir III av Kiev (Vladimir IV Rurikovitj) 1223-1235 ?–1239
Izjaslav IV av Kiev 1235-1236 1186–?
Jaroslav III (Jaroslav II av Vladimir-Suzdal) 1236-1238, 1243-1246 1191–1246
Michael II (Mikael av Tjernihiv), son till Vsevolod IV 1238-1239, 1241-1243 1185–1246
Rostislav III av Kiev, son till Michael II 1239-1239 1210–1262
Daniel av Galitsj, son till Roman II 1239-1240 1201–1264
Alexander Nevskij av Novgorod ca 1246-1263 1220–1263
Jaroslav IV (Jaroslav av Tver), Alexanders bror 1263-1271 1230–1271
Lev, son till Daniel av Galitsj 1271-1301 1228–1301
Vladimir-Ivan Ivanovitj 1301-?
Stanislav Ivanovich ?-1321

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Stratification of Y-haplogroup N1c, Jaakko Häkkinen. August 5, 2010. Universitetet i Helsingfors.
  2. ^ DNA Testing of the Rurikid and Gediminid Princes