Lista över Skottlands regenter

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Skottlands riksvapen fram till 1603.

Lista över Skottlands regenter upptar de personer som har varit Kungariket Skottlands statschefer. Enligt traditionen var Kenneth MacAlpin (Cináed mac Ailpín) den förste som var Skottarnas konung (engelska King of Scots), som grundade staten år 843. Distinktionen mellan kungariket Alba/Skottland och pikternas kungarike är resultatet av senare medeltida mytbildning och missförstånd genom en ändring i benämning, genom att Rex Pictorum (Pikternas konung, engelska King of the Picts) blir ri Alban (Kung av Alba, engelska King of Alba) under Donald II, då annalerna ändrade språk från latin till folkspråket mot slutet av 800-talet. Då hade nämligen ordet Alba på gäliska kommit att avse pikternas kungarike snarare än Britannien (som var dess äldre betydelse).[1]

Pikternas kungarike blev helt enkelt känt som Kungariket Alba på gäliska, vilket sedermera på engelska blev känt som Skottland (engelska Scotland); termerna finns kvar i båda språken än idag. Senast i slutet av 1000-talet använde skotska kungar termen rex Scottorum, eller Skottarnas konung (engelska King of Scots), när de benämnde sig själva på latin. Titeln Skottarnas konung slutade användas 1707 när Kungariket Skottland gick samman med Kungariket England för att bilda Kungariket Storbritannien. Därigenom blev drottning Anna Skottlands sista monark (och samtidigt Englands sista) och Storbritanniens första. De två kungarikena hade haft samma monark sedan 1603 (se Kronornas förening) och Karl II var den siste skotske monark som faktiskt kröntes i Skottland, vid Scone 1651.

Kröningseden[redigera | redigera wikitext]

Kröningseden, som svors av samtliga skotska regenter från Jakob VI till Karl II godkändes av Skottlands parlament 1567 (svensk översättning och engelskt original):

Jag, N.N., lovar högtidligen, i den evige, min Guds närvaro, att jag, under hela min levnadstid, skall tjäna samme evige, min Gud, till min yttersta makt, enligt vad Han har föreskrivit i sitt heliga ord, uppenbarat och bevarat i Nya och Gamla testamentet; och enligt samma ord skall upprätthålla Jesu Kristi sanna religion, predikan av Hans heliga ord, och rätt utföra hans sakrament, nu erhållna och utförda i riket; och skall avskaffa och motverka all falsk religion som motsäger densamma; och skall styra över folket, som har anförtrotts i min vård, enligt Guds vilja och bud, uppenbarat i hans förutnämnda ord, och enligt de härliga lagar och föreskrifter, som har erhållits i detta rike, på intet sätt motsägande sagda ord från den evige, min Gud; och skall handla till det yttersta för Guds kyrka och allt kristet folk sann och perfekt fred i alla kommande tider; rättigheterna och skyldigheterna, med alla Skottlands kronas rättfärdiga privilegier, skall jag bevara och hålla obestridda, varken skall jag överföra eller fjärma mig från desamma; jag skall förbjuda och förtrycka alla ansatser och försökt till stöld, förtryck och alla sorters fel; i alla domar, skall jag beordra och försäkra, att rättvisa och rimlighet ges alla varelser utan undantag, såsom han är nåderik mot dig och mig, som är herre och fader över all nåd; och i hela mitt land och rike skall jag noga utrota allt kätteri och fiender till den sanna gudsdyrkan, som skall dömas av Guds sanna kyrka för sagda brott; och dessa saker ovan skrivna försäkrar jag ärligt genom min högtidliga ed.
I, N.N., promise faithfully, in the presence of the eternal, my God, that I, enduring the whole Course of my Life, shall serve the same Eternal, my God, to the utmost of my Power, accordingly as he required in his most Holy Word, revealed and contained in the New and Old Testament; and according to the same Word shall maintain the true Religion of Jesus Christ, the preaching of his Holy Word, and due and right administration of his Sacraments, now received and practised within this Realm; and shall abolish and oppose all false Religion contrary to the same; and shall rule the People committed to my Charge, according to the Will and Command of God, revealed in his foresaid Word, and according to the lovable Laws and Constitutions received in this Realm, in no way repugnant to the said Word of the Eternal, my God; and shall procure to my utmost to the Kirk of God and whole Christian people true and perfect Peace in all times coming; the Rights and Rents, with all just privileges of the Crown of Scotland, I shall preserve and keep inviolate, neither shall I transfer nor alienate the same; I shall forbid and repress in all Estates and all Degrees theft, Oppression and all kind of Wrong; in all Judgements, I shall command and procure that Justice and Equity be kept to all creatures without exception, as he be merciful to me and you that is the Lord and Father of all Mercies; and out of all my lands and empire I shall be careful to root out all Heresy and Enemies to the true Worship of God, that shall be convicted by the true Kirk of God of the foresaid Crimes; and these Things above-written I faithfully affirm by my solemn Oath.

Den kröningsed som svors av Maria II, Vilhelm II och Anna godkändes av Skottlands parlament den 18 april 1689.[2] Eden löd på följande vis:

VI Vilhelm och Maria, Kung och Drottning av Skottland, lovar och svär ärligen, genom denna vår högtidliga ed, i den evige Gudens närvaro, att under hela vår livstid skall vi tjäna samme evige Gud, med all vår makt, såsom han har föreskrivit i sitt heliga ord, uppenbarat och bevarat i Nya och Gamla testamentet; och enligt samma ord skall upprätthålla Jesu Kristi sanna religion, predikan av hans heliga ord och rätt utförande av sakramenten, nu erhållna och predikade inom riket Skottland; och skall avskaffa och motstå all falsk religion, som motsäger densamma, och skall styra över folket, som har anförtrotts i vår vård, enligt Guds vilja och bud, uppenbarat i hans tidigarenämnda ord, och enligt den lovvärda lagar och föreskrifter, som har erhållits i detta rike, på intet sätt motsägande sagda ord från den evige Guden; och skall till vår yttersta makt säkerställa till Guds kyrka och allt kristet folk sann och perfekt fred för alla kommande tider. Att vi skall bevara och hålla obestridda rättigheterna och skyldigheterna, med alla Skottlands kronas rättfärdiga privilegier, varken skall vi överföra eller fjärma oss från desamma; att vi skall förbjuda och förtrycka alla ansatser och försökt till stöld, förtryck och alla sorters fel. Och vi skall beordra och säkerställa, att rättvisa och likhet i alla domar ska ges alla personer utan undantag, oss skall Gud och all nåds fader vara nådefull. Och vi skall vara noga med att utrota alla kättare och fiender till den sanna gudsdyrkan, som skall dömas av Guds sanna kyrka för sagda brott, uti våra land och skotska rike. Och vi försäkrar ärligt ovannämnda saker genom vår högtidliga ed.
WE William and Mary, King and Queen of Scotland, faithfully promise and swear, by this our solemn Oath, in presence of the Eternal God, that during the whole Course of our Life we will serve the same Eternal God, to the uttermost of our Power, according as he has required in his most Holy Word, revealed and contained in the New and Old Testament; and according to the same Word shall maintain the true Religion of Christ Jesus, the preaching of his Holy Word, and the due and right Ministration of the Sacraments, now received and preached within the Realm of Scotland; and shall abolish and gainstand all false Religion contrary to the same, and shall rule the People committed to our Charge, according to the Will and Command of God, revealed in his aforesaid Word, and according to the laudable Laws and Constitutions received in this Realm, no ways repugnant to the said Word of the Eternal God; and shall procure, to the utmost of our power, to the Kirk of God, and whole Christian People, true and perfect Peace in all time coming. That we shall preserve and keep inviolated the Rights and Rents, with all just Privileges of the Crown of Scotland, neither shall we transfer nor alienate the same; that we shall forbid and repress in all Estates and Degrees, Reif, Oppression and all kind of Wrong. And we shall command and procure, that Justice and Equity in all Judgments be kept to all Persons without exception, us the Lord and Father of all Mercies shall be merciful to us. And we shall be careful to root out all Heretics and Enemies to the true Worship of God, that shall be convicted by the true Kirk of God, of the aforesaid Crimes, out of our Lands and Empire of Scotland. And we faithfully affirm the Things above-written by our solemn Oath.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Under medeltiden talades i Skottland gäliska och därför återges namnen först på svenska, därefter på modern engelska (som är Skottlands nuvarande största språk) i de fall de skiljer sig från svenskan och, såvitt de är kända, på modern och medeltida gäliska. I vissa fall har namnen fått en viss grundform på svenska (såsom att James har blivit Jakob, Charles har blivit Karl etcetera) och det är dessa namn, som används här.

Ätten Alpin (843–1034)[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Huset Alpin

Kenneth MacAlpins styre inleder vad som kallas huset Alpin, ett helt modernt påfund. Kenneth MacAlpins ättlingar delades i två grenar; kronan växlade mellan de båda, och en kungs död inom den ena grenen påskyndades ofta av krig eller en pretendent från den andra. Malkolm II var den siste kungen av ätten Alpin; under sin regering krossade han allt motstånd och, då han inte hade några söner, lyckades överföra kronan till sin dotters son Duncan I, som därmed grundade ätten Dunkeld.

Namn
Svenska · Modern engelska
Modern gäliska · Medeltida gäliska
Smeknamn på gäliska [med svensk översättning]
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor
Kenneth I
(Coinneach mac Ailpei · Cináed mac Ailpín/Ciniod m. Ailpin · An Ferbasach [Erövraren])
History-kenneth.jpg Cirka 810
son till Alpín mac Echdach
Kung 843 13 februari 858
i Cinnbelachoir
[3][4]
Donald I
(Dòmhnall mac Ailpein · Domnall mac Ailpín)
812
son till Alpín mac Echdach
Kung 858
vid brodern Kenneths död
13 april 862
i Cinnbelachoir eller Rathinveralmond
Konstantin I (Constantine I)
(Còiseam mac Choinnich · Causantín mac Cináeda · An Finn-Shoichleach [Storvindrickaren])
Causantín mac Cináeda.jpg Okänt födelseår
son till Kenneth I
Kung 862
vid Donald I:s död
877
möjligtvis i Atholl
[5]
Aed (Áed)
(Aodh mac Choinnich · Áed mac Cináeda)
Före 858
son till Kenneth I
Kung 877
vid Konstantin I:s död
878
i Strathallan
Giric
(Griogair mac Dhunghail · Giric mac Dúngail · Mac Rath [Lyckans son])
Okänt födelseår
troligtvis son till Donald I
Kung 878
vid Aeds död (möjligen samregent med Eochaid)
889 Okänt dödsår [6]
Eochaid
(Eochaid mac Run)
Okänt födelseår
son till kung Run av Strathclyde (son till Kenneth I)
Kung 878
vid Aeds död (möjligen samregent med Giric)
889 Okänt dödsår [7][8]
Donald II
(Dòmhnall mac Chòiseim · Domnall mac Causantín · Dásachtach [Galningen])
Domnall Dásachtach.jpg Okänt födelseår
son till Konstantin I
Kung 889
vid Girics (och möjligen Eochaids) död
900
i Forres eller Dunnottar
[9]
Konstantin II (Constantine II)
(Còiseam mac Aoidh · Causantín mac Áeda · An Midhaise [Den medelåldrade])
Constantine II of Scotland.jpg Före 879
son till Aed
Kung 900
vid Donald II:s död
943
abdikerad för att bli munk
952
i klostret i St Andrews
[10]
Malkolm I
(Maol Chaluim mac Dhòmhnaill · Máel Coluim mac Domnaill · An Bodhbhdercc [Den farlige röde])
Malcolm I.jpg Omkring 900
son till Donald II
Kung 943
vid Konstantin II:s abdikation
954 [11]
Indulf
(Ildulb mac Causantín · An Ionsaighthigh [Angriparen])
An Ionsaighthigh.jpg Okänt födelseår
son till Konstantin II
Kung 954
vid Malkolm I:s död
962
i Cullen eller klostret i St Andrews
[12][13]
Dub (Dub, Dubh eller Duff)
(Dubh mac Mhaoil Chaluim · Dub mac Maíl Choluim · Dén [Den våldsamme])
Okänt födelseår
son till Malkolm I
Kung 962
vid Indulfs död
967
i Forres
[14]
Culen (Cuilén)
(Cailean · Cuilén mac Ilduilb · An Fionn [Den vite])
Okänt födelseår
son till Indulf
Kung 967
vid Dubs död
971
möjligen i Abington i South Lanarkshire
[15]
Amlaib (Amlaíb)
(Amhlaigh · Amlaíb mac Ilduilb)
Okänt födelseår
son till Indulf
Möjligen kung 973
efter Culens död
Möjligen 977 [16]
Kenneth II
(Coinneach mac Mhaoil Chaluim · Cináed mac Maíl Choluim · An Fionnghalach [Brodermördaren])
Kenneth II of Scotland.jpg Före 954
son till Malkolm I
Kung 971
vid Culens död
995
mördad i Fettercairn
[17]
Konstantin III (Constantine III)
(Còiseam mac Chailein · Causantín mac Cuiléin)
Constantine III (Alba).jpg Okänt födelseår
son till Culen
Kung 995
vid Kenneth II:s död
997
stupad i Rathinveramond nära Perth
Kenneth III
(Coinneach mac Dhuibh · Cináed mac Duib · An Donn [Hövdingen] eller [Den brune])
Kenneth III of Scotland.jpg Före 967
son till Dub
Kung 997
vid Konstantin III:s död
25 mars 1005
dödad i slaget vid Monzievaird vid Strathearn av Malkolm II
[18]
Malkolm II
(Maol Chaluim mac Choinnich · Máel Coluim mac Cináeda · Forranach [Förgöraren])
Malcolm II of Scotland.jpg Okänt födelseår
son till Kenneth II
Kung 25 mars 1005
vid Kenneth III:s död
25 november 1034
mördad i Glamis
[19]
Namn
Svenska · Modern engelska
Modern gäliska · Medeltida gäliska
Smeknamn på gäliska [med svensk översättning]
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor

Ätten Dunkeld (1034–1040)[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Huset Dunkeld

Duncan tog över tronen då han var dotterson till Malkolm II (han var också arvinge till Malkolm I, eftersom hans farfar, Duncan av Atholl, var tredje son till denne).[20] Ätten Dunkeld var därför en fortsättning på ätten Alpin. Efter en misslyckad regering blev Duncan dödad på slagfältet av Macbeth, som fick ett långt och ganska framgångsrikt styre.

Namn
Svenska · Modern engelska
Modern gäliska · Medeltida gäliska
Smeknamn på gäliska [med svensk översättning]
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor
Duncan I
(Donnchadh mac Crìonain · Donnchad mac Crínáin · An t-Ilgarach [Den sjuke])
Donnchad I.jpg Omkring 1001
son till Crínán av Dunkeld, dotterson till Malkolm II och sonsons son till Malkolm I
Kung 25 november 1034
vid Malkolm II:s död
14 augusti 1040
stupad i strid vid Pitgaveny nära Elgin
[21]
Namn
Svenska · Modern engelska
Modern gäliska · Medeltida gäliska
Smeknamn på gäliska [med svensk översättning]
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor

Ätten Moray (1040–1058)[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Ätten Moray
Namn
Svenska · Modern engelska
Modern gäliska · Medeltida gäliska
Smeknamn på gäliska [med svensk översättning]
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor
Macbeth
(MacBheatha mac Fhionnlaigh · Mac Bethad mac Findláich · Rí Deircc [Den röde kungen])
Macbeth of Scotland.jpg Okänt födelseår
son till Findláech av Moray och dotterson till Malkolm II
Kung 14 augusti 1040
vid Duncan I:s död
15 augusti 1057
stupad i strid vid Lumphanan eller Scone
[22]
Lulach
(Lughlagh mac Gille Chomghain · Lulach mac Gille Comgaín · Tairbith [Den olycklige] och Fatuus [Den dumme])
Omkring 1029
i Moray
son till Gille Coemgáin av Moray och Kenneth III:s sondotter Gruoch
Kung 15 augusti 1057
vid Macbeths död
17 mars 1058
mördad av Malkolm III i Rhynie i Aberdeenshire
[22][23]
Namn
Svenska · Modern engelska
Modern gäliska · Medeltida gäliska
Smeknamn på gäliska [med svensk översättning]
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor

Ätten Dunkeld (återinsatt 1058–1286)[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Huset Dunkeld

I ett antal fältslag mellan 1057 och 1058 blev både Macbeth och hans arvinge och styvson Lulach besegrade och dödade av Duncans son Malkolm III, som gjorde anspråk på tronen. De dynastiska fejderna tog dock inte slut i och med detta; när Malkolm stupade i strid gjorde hans bror Donald Ban anspråk på tronen och förvisade Malkolms söner från Skottland. Inbördeskrig inom familjen utbröt, där Donald Ban och Malkolms son Edmund stod mot Malkolms engelskstödda söner, först ledda av Duncan II och sedan av Edgar. Edgar triumferade och skickade sin farbror och bror i kloster. Efter David I:s styre gick den skotska tronen i arv enligt primogeniturens regler från far till son, eller, om detta inte var möjligt, från bror till bror.

Namn
Svenska · Modern engelska
Modern gäliska · Medeltida gäliska
Smeknamn på gäliska [med svensk översättning]
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor
Malkolm III
(Maol Chaluim mac Dhonnchaidh · Máel Coluim mac Donnchada · Cenn Mór [Stor hövding])
Malcolm3Canmore.jpg 26 mars 1031
son till Duncan I och Suthen
Kung 17 mars 1058
vid Lulachs död
13 november 1093
i Alnwick i England
[24]
Donald III
(Dòmhnall mac Dhonnchaidh · Domnall mac Donnchada · Bán [Den blonde])
Omkring 1033
son till Duncan I och Suthen
Kung 13 november 1093
vid Malkolm III:s död
Maj 1094
avsatt av sin brorson Duncan II
Duncan II
(Donnchadh mac Mhaoil Chaluim · Donnchad mac Maíl Choluim)
Donnchad II.jpg Före 1060
son till Malkolm III och Ingibiorg Finnsdottir
Kung i maj 1094
vid farbrodern Donald III:s avsättning
12 november 1094
mördad på Donald III:s order
Donald III
(Dòmhnall mac Dhonnchaidh · Domnall mac Donnchada · Bán [Den blonde])
Kung 12 november 1094
vid Duncan II:s död
1097
avsatt av sin brorson Edgar
1099
i Angus
Edgar
(Eagar mac Mhaoil Chaluim · Étgar mac Maíl Choluim · Probus [Den tappre])
King Edgar of Scotland.jpg Cirka 1074
son till Malkolm III och Margareta av Wessex
Kung 1097
vid Donald III:s avsättning
8 januari 1107
i Edinburgh
[25]
Alexander I
(Alasdair mac Mhaoil Chaluim · Alaxandair mac Maíl Choluim · [Den vildsinte])
Alexander I (Alba) i.JPG Cirka 1078
son till Malkolm III och Margareta av Wessex
Kung 8 januari 1107
vid Edgars död
23 april 1124
i Stirling
[26]
David I
(Dàibhidh mac Mhaoil Chaluim · Dabíd mac Maíl Choluim · [Helgonet])
DavidIofScotland.jpg Cirka 1084
son till Malkolm III och Margareta av Wessex
Kung i april eller maj 1124
vid Alexander I:s död
24 maj 1153
i Carlisle
[27]
Malkolm IV
(Maol Chaluim mac Eanraig · Máel Coluim mac Eanric · Virgo [Jungfrun] och Cenn Mór [Stor hövding])
Malcolm iv.jpg Någon gång mellan 23 april och 24 maj 1141
son till Henrik av Northumbria och Ada de Warenne
Kung 24 maj 1153
vid David I:s död
9 december 1165
i Jedburgh
Vilhelm I (William I)
(Uilleam mac Eanraig · Uilliam mac Eanric · [Lejonet] och Garbh [Den hårde])
William the Lion portrait.jpg Cirka 1143
son till Henrik av Northumbria och Ada de Warenne
Kung 9 december 1165
vid Malkolm IV:s död
4 december 1214
i Stirling
[28]
Alexander II
(Alasdair mac Uilleim · Alaxandair mac Uilliam)
Alexander II (Alba) i.JPG 24 augusti 1198
i Haddington
son till Vilhelm I och Ermengarde de Beaumont
Kung 4 december 1214
vid Vilhelm I:s död
6 juli 1249
i Kerrera
Alexander III
(Alasdair mac Alasdair · Alaxandair mac Alaxandair)
Alasdair III.jpg 4 september 1241
i Roxburgh
son till Alexander II och Marie de Coucy
Kung 6 juli 1249
vid Alexander II:s död
19 mars 1286
vid Kinghorn Ness i Fife
Namn
Svenska · Modern engelska
Modern gäliska · Medeltida gäliska
Smeknamn på gäliska [med svensk översättning]
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor

Hårfagreätten (1286–1290) (omstridd)[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Hårfagreätten

Den siste kungen av ätten Dunkeld var Alexander III. Hans första hustru Margareta hade fött honom två söner och en dotter, men 1286 var hans söner döda och hans dotter Margareta hade fått en enda dotter, som också hette Margareta, med sin man, kung Erik Prästhatare av Norge innan hon själv dog. Alexander gifte om sig, men omkom på våren 1286 i en ridolycka på väg hem. Hans hustru, Yolande av Dreux, var gravid, men i november 1286 hade allt hopp om att hon skulle föda ett levande barn slocknat. I fördraget i Salisbury erkände Skottlands väktare därför Alexanders dotterdotter, Margareta av Norge, som Skottlands regerande drottning. Margareta var kvar hos sin far i Norge till hösten 1290, då hon skickades till Skottland. Emellertid dog hon under färden i Orkney, utan att ha satt foten på skotsk mark, och utan att ha blivit krönt i Scone. Därför anses hon inte alltid som drottning.

Namn
Svenska · Modern engelska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor
Margareta
(Margaret, the Maid of Norway [Jungfrun av Norge])
Margaret, Maid of Norway imaginary.jpg 9 april 1283
i Norge
dotter till Erik prästhatare av Norge och Margareta av Skottland
Vald till regerande drottning 25 november 1286
efter morfadern Alexander III:s död
26 september 1290
i Orkney
Namn
Svenska · Modern engelska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor

Första interregnumet (1290–1292)[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Skottlands väktare

Ätten Balliol (1292–1296)[redigera | redigera wikitext]

Margaretas död inledde ett tvåårigt interregnum i Skottland, orsakat av en successionskris. I och med hennes död var Vilhelm I:s ättlingar utdöda; inte heller fanns det någon självklar arvinge. Tretton kandidater presenterade sig; de mest betydande var John de Balliol, som var barnbarnsbarn till Vilhelm I:s yngre bror David av Huntingdon, och Robert de Brus, som var herre till Annandale och Davids barnbarn. De skotska magnaterna inbjöd Edvard I av England att slita tvisten om tronanspråken. Han gjorde så, men tvingade samtidigt skottarna att svära honom trohetsed som sin herre. Slutligen bestämdes det, att John de Balliol skulle bli kung, men han visade sig vara svag och inkompetent, och 1296 tvingades han att abdikera av Edvard, som sedan försökte annektera Skottland till England.

Namn
Svenska · Modern engelska · Gäliska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor
John Balliol
(Iain Balliol · Toom Tabard [Tom mantel])
John Balliol.jpg Cirka 1249
son till John I de Balliol och Dervorguilla av Galloway
Kung 17 november 1292
efter två års interregnum
10 juli 1296
tvingad att abdikera av den engelske kungen Edvard I
25 november 1314
i Picardy
Namn
Svenska · Modern engelska · Gäliska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor

Andra interregnumet (1296–1306)[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Skottlands väktare

Ätten Bruce (1306–1371)[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Huset Bruce

I tio år hade Skottland ingen egen kung. Skottarna vägrade dock att acceptera det engelska styret; först kämpade William Wallace och sedan, efter hans avrättning, Robert the Bruce (sonson till 1292 års tronpretendent) mot engelsmännen. Bruce och hans anhängare dödade den rivaliserande tronpretendenten John III Comyn den 10 februari 1306 vid Greyfriars Church i Dumfries. Strax därpå kröntes Robert till Skottlands kung i Scone. Hans energi och det faktum att den kraftfulle Edvard I efterträddes på den engelska tronen av sin svage son Edvard II, gjorde att Skottland kunde frigöra sig från det engelska styret; i slaget vid Bannockburn 1314 krossades engelsmännen av skottarna och 1329 gick engelsmännen i ett avtal med på att acceptera Skottlands självständighet. Roberts efterträdare, hans son David, var ännu omyndig vid sitt trontillträde. Engelsmännen återupptog då kriget och David tvingades fly riket av kung Johns son Edvard Balliol, som lyckades bli krönt till Skottlands kung och ge bort Skottlands sydligaste provinser till England, innan han kördes ut ur riket. David tillbringade stor del av sitt liv i exil, först i frihet hos sin allierade, kungen av Frankrike, och sedan i fängelse i England; han kunde återvända till Skottland först 1357. När han dog barnlös 1371 dog ätten Bruce ut.

Namn
Svenska · Modern engelska · Gäliska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor
Robert I
(Robert the Good [Robert den gode] · Roibert a Briuis)
RoberttheBruce.jpg 11 juli 1274
på slottet Turnberry Castle i Ayrshire
son till Robert Bruce och Marjorie av Carrick
Kung 25 mars 1306 7 juni 1329
på godset i Cardross
David II
(Dàibhidh Bruis)
David II of Scotland.jpg 5 mars 1324
på slottet Dunfermline Palace i Fife
son till Robert I och Elizabeth de Burgh
Kung 7 juni 1329
vid Robert I:s död
22 februari 1371
slottet i Edinburgh
Namn
Svenska · Modern engelska · Gäliska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor

Ätten Stewart/Stuart[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Huset Stuart

Stewart (1371–1567)[redigera | redigera wikitext]

Robert the Stewart var son till Robert I:s dotter Marjorie. Då han var född 1316 var han äldre än sin morbror David II. Därför var han vid sitt trontillträde en gammal man, som inte kunde regera med kraft – ett problem som även hans son Robert III led av efter att han hade ådragit sig permanenta skador i en ridolycka. Efter dessa båda regenter följde ett antal förmyndarskap, eftersom efterföljande kungar var mycket unga. Därför uppstod under Stewartarnas tid långa perioder av kunglig oförmåga, under vilka adeln tog makten från kronan, följda av perioder av personligt styre av regenterna, under vilka han eller hon försökte ta hand om de problem, som hade uppstått under hans eller hennes egen omyndighetstid och under föregående regenters tid. Det blev allt svårare att styra Skottland, eftersom den mäktiga adeln blev alltmer omedgörlig; Jakob I:s försök att hindra oordningen i riket slutade med att han blev mördad; Jakob III blev dödad i ett inbördeskrig mellan honom och adeln, som leddes av hans egen son; när Jakob IV, som hade styrt med fast hand och undertryckt adeln, stupade i slaget vid Flodden, blev hans hustru Margareta Tudor, som hade utsetts till förmyndare för deras unge son Jakob V, avsatt av adelsmännen och Jakob V:s egen hustru, Marie de Guise, lyckades under sin unga dotter Maria I:s omyndighetstid styra Skottland enbart genom att söndra och härska bland adelsfraktionerna, och genom att med givmild hand utdela franska mutor. Jakob V:s dotter Maria I såg det som omöjligt att styra Skottland, när hon hade att göra med adelns självsäkerhet och folkets omedgörlighet, då de höll sig till kalvinismen och avvisade hennes katolicism. Hon tvingades abdikera och flydde till England, där hon avrättades för förräderi mot den engelska drottningen Elisabet I. Vid hennes abdikation blev hennes minderårige son Jakob VI kung.

Namn
Svenska · Modern engelska · Gäliska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor
Robert II
(Robert the Steward · Roibert II Stiùbhairt)
Robert II, King of Scotland.png 2 mars 1316
i Paisley i Renfrewshire
son till Walter Stewart och Robert I:s dotter Marjorie Bruce
Kung 22 februari 1371
vid David II:s död
19 april 1390
på slottet Dundonald Castle i Ayrshire
[29][30]
Robert III
född John Stewart
(Robert the Lame King [Robert den lame kungen] · Roibert III Stiùbhairt/An Righ Bhacaigh)
Robert III, King of Scotland.png 14 augusti 1337
på slottet Scone Palace
son till Robert II och Elizabeth Mure
Kung 19 april 1390
vid Robert II:s död
4 april 1406
på slottet Rothesay Castle
[31]
Jakob I
(James I · Seumas I Stiùbhairt)
King James I of Scotland.jpg 10 december 1394
på slottet Dunfermline Palace i Fife
son till Robert III och Anabella Drummond
Kung 4 april 1406
vid Robert III:s död
21 februari 1437
i Blackfriars i Perth
[32]
Jakob II
(James II/Fiery Face [Eldansiktet] · Seumas II Stiùbhairt)
James II of Scotland.jpg 16 oktober 1430
i klostret Holyrood Abbey
son till Jakob I och Johanna Beaufort
Kung 21 februari 1437
vid Jakob I:s död
3 augusti 1460
på slottet Roxburgh Castle i Roxburghshire
[33]
Jakob III
(James III · Seumas III Stiùbhairt)
James III, King of Scotland.png 10 juli 1451
slottet i Stirling eller St Andrews
son till Jakob II och Maria av Gueldres
Kung 3 augusti 1460
vid Jakob II:s död
11 juni 1488
i Sauchie Burn
[34]
Jakob IV
(James IV · Seumas IV Stiùbhairt)
James IV of Scotland.jpg 17 mars 1473
på slottet i Stirling
son till Jakob III och Margareta av Danmark
Kung 11 juni 1488
vid Jakob III:s död
9 september 1513
stupad i slaget vid Flodden
[35]
Jakob V
(James V · Seumas V Stiùbhairt)
James V of Scotland2.jpg 10 april 1512
på slottet Linlithgow Palace i Linlithgow
son till Jakob IV och Margareta Tudor
Kung 9 september 1513
vid Jakob IV:s död
14 december 1542
på slottet Falkland Palace i Fife
[36][37]
Maria I
(Mary I · Mairi Stiùbhairt)
Mary Stuart Queen.jpg 8 december 1542
på slottet Linlithgow Palace i Linlithgow
dotter till Jakob V och Maria av Guise
Regerande drottning 14 december 1542
vid Jakob V:s död
24 juli 1567
tvingad att abdikera och flydd till England
8 februari 1587
avrättad på slottet i Fotheringhay på order av drottning Elisabet I av England
[38][39]
Namn
Svenska · Modern engelska · Gäliska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor

Stuart (1567–1651)[redigera | redigera wikitext]

Stewartarna från Lennox var en sidogren av familjen Stewart, men var inte i rakt nedstigande led manliga ättlingar till Robert II, som var den förste Stewart som blev Skottlands kung, utan istället från hans förfader Alexander Stewart. I forna tider hade de, under inflytande av "the Auld Alliance" med Frankrike, anpassat efternamnet till den franska formen Stuart. När så earlens av Lennox son Henry Stuart, Lord Darnley, gifte sig med Maria I, kom deras son, som den förste kungen av Lennoxgrenen av familjen Stewart, att härska under namnet Stuart. Jakob VI blev också kung av England och Irland under namnet Jakob I 1603, när hans kusin Elisabet I dog; därefter hade monarkin huvudsakligen sitt säte i England, trots att de engelska och skotska kronorna förblev separata. Jakobs son Karl I drabbades av inbördeskrig; konflikten varade i åtta år och slutade med att han avrättades. Det engelska parlamentet tillkännagav då, att den engelska monarkin var avskaffad; efter viss tvekan bröt Skottlands parlament banden med England och utropade Karls son och arvinge Karl till kung. Han härskade till 1651, då Oliver Cromwells trupper ockuperade Skottland och drev honom i exil.

Namn
Svenska · Engelska · Gäliska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor
Jakob VI
"Fredsmakarkungen"
(James I, the Peacemaker King · Seumas VI Stiùbhairt)
King James I of England and VI of Scotland by John De Critz the Elder.jpg 19 juni 1566
på slottet i Edinburgh
son till Henry och Maria I Stuart
Kung 24 juli 1567
vid Maria I:s abdikation
27 mars 1625
på slottet Theobalds House
[40]
Karl I
(Charles I · Teàrlach I Stiùbhairt)
Charles I (Daniel Mytens).jpg 19 november 1600
på slottet Dunfermline Palace
son till Jakob VI
och Anna av Danmark
Kung 27 mars 1625
vid Jakob I:s död
30 januari 1649
avrättad genom halshuggning på slottet Whitehall Palace
[41]
Karl II
(Charles II, the Merrie Monarch · Teàrlach II Stiùbhairt)
Charles II (1670s).jpg 29 maj 1630
på slottet St. James's Palace
son till Karl I och
Henrietta Maria av Frankrike
Erkänd som kung av rojalister 30 januari 1649
vid Karl I:s avrättning
3 september 1651
tvingad att abdikera och gå i exil av Oliver Cromwell
[42]
Namn
Svenska · Engelska · Gäliska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor

Samväldet[redigera | redigera wikitext]

Sedan Karl II hade blivit avsatt 1651 inlemmades Skottland 1653 i det engelska samväldet. Det styrdes från 1653 av en Lordprotektor, under perioden som kallas Protektoratet.

Namn
Svenska · Engelska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor
Oliver Cromwell
(Oliver Cromwell, Old Ironsides)
Oliver Cromwell by Samuel Cooper.jpg 25 april 1599
i Huntingdon
son till sir Robert Cromwell
och Elizabeth Steward
Lordprotektor 16 december 1653 3 september 1658
i Whitehall
[43][44]
Richard Cromwell
(Richard Cromwell, Tumbledown Dick)
RichardCromwell.jpeg 4 oktober 1626
i Huntingdon
son till Oliver Cromwell
och Elizabeth Bourchie
Lordprotektor 3 september 1658
vid Oliver Cromwells död
25 maj 1659
abdikerad efter påtryckningar från parlamentet
12 juli 1712
i Cheshunt
[45][46]
Namn
Svenska · Engelska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor

Ätten Stuart (återinsatt) (1660–1707)[redigera | redigera wikitext]

Genom den engelska restaurationen blev Stuartarna åter kungar av Skottland. Landets rättigheter respekterades dock inte; det skotska parlamentet upplöstes under Karl II:s regering och hans bror Jakob utnämndes till guvernör över Skottland. Han blev kung under namnet Jakob VII 1685, men hans katolicism accepterades inte och han fördrevs från England efter tre år. I hans ställe kom hans dotter Maria och hennes make Vilhelm av Oranien, som var härskare över den nederländska republiken. De accepterades som härskare över Skottland efter en tids tvekan från det skotska parlamentet och härskade tillsammans som Vilhelm II och Maria II. Ett försök att etablera ett skotskt kolonialimperium, i konkurrens med det engelska, genom den så kallade Dariénplanen, misslyckades och gjorde skotska staten bankrutt. Detta sammanföll med Jakob VII:s dotter Annas trontillträde. Hon hade flera barn, men inget av dem överlevde henne och vid hennes död var hennes närmaste arvinge hennes halvbror Jakob, som befann sig i exil i Frankrike. Engelsmännen ville ha Sofia av Hanover (barnbarn till Jakob VI) som arvinge; skottarna föredrog prins Jakob, som, såsom varande en Stuart, var skotte, och de hotade att bryta kronornas förening mellan England och Skottland, genom att välja honom till skotsk kung. För att bevara unionen utarbetade engelsmännen en plan, genom vilken de båda kungarikena skulle sammanslås till ett enda, Kungariket Storbritannien, styrt av en enda monark och med ett enda parlament. Både det engelska och det skotska parlamentet gick med på detta (skottarna dock något motvilligt, främst motiverade av den ekonomiska krisen). Därmed gick kungariket Skottland samman med kungariket England och upplöstes. Därefter har monarkerna, även om de har härskat över nationen Skottland, härskat som monarker av Storbritannien och därefter det Förenade kungariket Storbritannien och Irland/Nordirland.

Namn
Svenska · Engelska · Gäliska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor
Karl II
(Charles II, the Merrie Monarch · Teàrlach II Stiùbhairt)
Charles II (1670s).jpg Kung 29 maj 1660
vid den engelska restaurationen
6 februari 1685
på slottet Whitehall Palace
Jakob VII
(James VII · Seumas VII Stiùbhairt)
James II by John Riley.png 14 oktober 1633
på slottet St. James's Palace
son till Karl I och
Henrietta Maria av Frankrike
Kung 6 februari 1685
vid Karl II:s död
23 december 1688
avsatt under den ärorika revolutionen
16 september 1701
slottet i Saint-Germain-en-Laye
[47][48]
Maria II
(Mary II · Mairi II Stiùbhairt)
Queen Mary II.jpg 30 april 1662
på slottet St. James's Palace
dotter till Jakob VII
och Anne Hyde
Regerande drottning och
samregent med sin make Vilhelm III
13 februari 1689
efter Jakob II:s avsättning
28 december 1694
på slottet Kensington Palace
[49]
Vilhelm II
Vilhelm av Oranien
(William II / William of Orange · Uilleam Orains)
King William III of England, (1650-1702).jpg 4 november 1650
i Haag i Nederländerna
son till ståthållaren Vilhelm II av Oranien
och prinsessan Maria av Oranien
Kung och
samregent med sin maka Maria II
13 februari 1689
efter Jakob II:s avsättning
8 mars 1702
på slottet Kensington Palace
[49]
Anna
(Anne · Anna Stiùbhairt)
Anniex.jpg 6 februari 1665
på slottet St. James's Palace
dotter till Jakob VII
och Anne Hyde
Regerande drottning 8 mars 1702
vid Vilhelm II:s död
1 maj 1707
då hon istället officiellt blev regerande drottning av Storbritannien
1 augusti 1714
på slottet Kensington Palace
[50]
Namn
Svenska · Engelska · Gäliska
Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor

Grafisk tidsaxel över Skottlands regenter[redigera | redigera wikitext]

Anna av Storbritannien Vilhelm III av England Vilhelm III av England Vilhelm III av England Vilhelm III av England Maria II av England Jakob II av England Jakob II av England Karl II av England Richard Cromwell Richard Cromwell Oliver Cromwell Oliver Cromwell Karl II av England Karl II av England Karl I av England Jakob I av England Jakob I av England Maria Stuart Jakob V av Skottland Jakob IV av Skottland Jakob IV av Skottland Jakob III av Skottland Jakob II av Skottland Jakob I av Skottland Robert III av Skottland Robert III av Skottland Robert II av Skottland David II av Skottland Robert I av Skottland John Balliol Margareta av Skottland Alexander III av Skottland Alexander II av Skottland Vilhelm I av Skottland Vilhelm I av Skottland Malkolm IV av Skottland David I av Skottland Alexander I av Skottland Edgar av Skottland Edgar av Skottland Donald III av Skottland Donald III av Skottland Duncan II av Skottland Donald III av Skottland Donald III av Skottland Malkolm III av Skottland Lulach av Skottland Macbeth av Skottland Duncan I av Skottland Malkolm II av Skottland Kenneth III av Skottland Kenneth III av Skottland Kenneth III av Skottland Kenneth III av Skottland Konstantin III av Skottland Konstantin III av Skottland Kenneth II av Skottland Amlaib av Skottland Kenneth II av Skottland Culen av Skottland Dub av Skottland Indulf av Skottland Malkolm I av Skottland Konstantin II av Skottland Donald II av Skottland Eochaid av Skottland Giric av Skottland Aed av Skottland Konstantin I av Skottland Donald I av Skottland Kenneth I av Skottland

Unionsakterna[redigera | redigera wikitext]

Unionsakterna (1707) var ett par parlamentsakter som antogs under 1706 och 1707 av de engelska och skotska parlamenten för att verkställa villkoren i unionsfördraget som hade beslutats den 22 juli 1706, efter förhandlingar mellan kommissionärer, som representerade de båda ländernas parlament. Akterna förenade Kungariket England och Kungariket Skottland (tidigare två olika stater, med separata lagstiftande församlingar, men med samma monark) till ett land med namnet Kungariket Storbritannien.[51]

De två länderna hade haft samma regent i ungefär 100 år (sedan Föreningen av kronorna 1603, när kung Jakob VI av Skottland ärvde den engelska tronen från sin fränka, drottning Elisabet I). Även om föreningen beskrivs som en "förening av kronor" var det fram till 1707 emellertid två separata kronor på samma huvud. Det hade gjorts tre försök 1606, 1667 och 1689 att förena de båda länderna genom parlamentsakter, men det var inte förrän under det tidiga 1700-talet, som tanken hade båda de politiska enheternas stöd, även om det var av ganska olika orsaker.

Jakobitiska pretendenter[redigera | redigera wikitext]

Jakob VII fortsatte att hävda sina anspråk på de engelska, skotska och irländska tronerna. När han dog 1701 ärvde hans son Jakob faderns anspråk och kallade sig Jakob VIII av Skottland och III av England och Irland. Detta fortsatte han med resten av sitt liv, även sedan England och Skottland hade förenats och bildat Kungariket Storbritannien 1707. 1715, året efter att hans syster drottning Anna hade dött och deras kusin Georg av Hanover hade tillträtt den brittiska tronen, landsteg Jakob i Skottland och gjorde anspråk på tronen; han misslyckades och tvingades fly tillbaka till kontinenten. Ett andra försök av hans son Karl 1745 misslyckades också. Båda Jakobs barn dog utan legitima arvingar, vilket gjorde att ätten Stuart dog ut.

  • Jakob VIII (James VIII/Seumas VIII), även känd som Den gamle pretendenten (The Old Pretender), Jakob VII:s son, var pretendent från 1701 till sin död 1766.
  • Karl III (Charles III/Teàrlach III), även känd som Den unge pretendenten (The Young Pretender) och ofta kallad Bonnie Prince Charlie, Jakob VIII:s son, var pretendent från sin fars död till sin egen (1788) utan legitim arvinge.
  • Henrik I (Henry I/Eanraig I), Karl III:s bror och Jakob VIII:s yngste son, var pretendent från broderns död tills han själv dog ogift 1807.

Efter 1807 övertogs de jakobitiska anspråken först av Huset Savojen (1807–1840) och sedan av Huset Habsburg-Lothringens Modenagren (1840–1919) samt slutligen till Huset Wittelsbach (sedan 1919). Den nuvarande arvingen är hertig Franz av Bayern, men varken han eller någon av hans förfäder har sedan 1807 hävdat anspråken.

  • Michel Roger Lafosse har sedan 1979 hävdat att han är prins av Albany och rättmätig arvinge till den skotska tronen.

Se även[redigera | redigera wikitext]


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Broun, Cheese. Scottish Independence. sid. 71–97.
  2. ^ Scottish Parliament Project.
  3. ^ Egentligen borde Coinneach vara Cionaodh, eftersom Coinneach historiskt sett är ett annat namn. Emellertid har de båda namnen i modernt språkbruk sammansmält.
  4. ^ Skene, Chronicles, s. 83.
  5. ^ Skene, Chronicles, s. 85.
  6. ^ Skene, Chronicles, s. 87.
  7. ^ Bevisen för Eochaids styre är osäkra: han kanske aldrig egentligen var kung. Om han var det var han medregent till Giric.
  8. ^ Eochiad var son till kung Run av Strathclyde, men hans mor var dotter till Kenneth I.
  9. ^ Hudson, Celtic Kings, s. 58.
  10. ^ Skene, Chronicles, s. 91; Hudson, Celtic Kings, s. 65.
  11. ^ Skene, Chronicles, s. 93.
  12. ^ Hans namn är en gälifiering av det fornnordiska namnet Hildufr (eller möjligen det engelska Eadulf); det finns i olika samtida gäliska former, såsom Iondolbh, vilket återfinns i Duan Albanach; Ildulb används av vissa historiker, eftersom det korrekt representerar namnet Hildulfr i gälisk ortografi; Eadwulf skulle möjligen kunna vara Idulb, varför denna form också används ibland. Namnet fick aldrig någon större spridning inom den skotsktalande världen, eller den gälisktalande världen i allmänhet, och har ingen modern gälisk form. Namnet "Indulf" är en stavning som har bildats genom senare medeltida franskt inflytande; Hudson, Celtic Kings, s. 89.
  13. ^ Skene, Chronicles, s. 94.
  14. ^ Duan Albanach, 23 här; eftersom Dub betyder "Svart" är det ibland använda "Dub den svarte" en tautologi.
  15. ^ Skene, Chronicles, s. 95.
  16. ^ Amlaib är endast känd genom en notis om sin död 977, som anger honom som kung av Alba; eftersom man vet att Kenneth II var kung 972–973 måste Amlaib ha tagit makten mellan 973 och 977.
  17. ^ Skene, Chronicles, s. 96.
  18. ^ Smeknamnet Hövdingen kommer sig antagligen av att senare engelskspråkiga källor kallade honom "Hård"; det forniriska donn har liknande betydelse som det forniriska greimm, som betyder "makt" eller "auktoritet"; se Skene, Chronicles, s. 98; Hudson, Celtic Kings, s. 105.
  19. ^ Skene, Chronicles, s. 99–100.
  20. ^ http://www.royalblood.co.uk/D161/I161809.html
  21. ^ Skene, Chronicles, s. 101.
  22. ^ [a b] Skene, Chronicles, s. 102.
  23. ^ Anderson, Early Sources, vol. i, s. 603.
  24. ^ Tillnamnet "Stor hövding" bars troligtvis ursprungligen av hans sonson Malkolm IV, och de blev sedermera sammanblandade; se Duncan, Kingship of the Scots, s. 51–52, 74–75; Oram, David I, s. 17, note 1. Cenn Mór betyder också helt klart "stor hövding" snarare än "stort huvud", såsom ibland anges.
  25. ^ Anderson, Early Sources, vol. ii, s. 141.
  26. ^ Tillnamnet "Den vildsinte" nämns dock inte förrän 300 år senare, i Andrew av Wyntouns verk.
  27. ^ "Helgonet" (latin Sanctus) är ett sentida tillnamn, som också kan betyda enbart "helig". David blev aldrig helgonförklarad.
  28. ^ Annals of Ulster, s.a. 1214.6; Annals of Loch Cé, s.a. 1213.10.
  29. ^ thePeerage.com – Person Page 10210 Läst 2011-02-02.
  30. ^ thePeerage.com – Person Page 10532 Läst 2011-02-02.
  31. ^ thePeerage.com – Person Page 10211 Läst 2011-02-02.
  32. ^ thePeerage.com – Person Page 10211 Läst 2011-02-02.
  33. ^ thePeerage.com – Person Page 10211 Läst 2011-02-02.
  34. ^ thePeerage.com – Person Page 10212 Läst 2011-02-02.
  35. ^ thePeerage.com – Person Page 10143 Läst 2011-02-02.
  36. ^ thePeerage.com – Person Page 10208 Läst 2011-02-02.
  37. ^ thePeerage.com – Person Page 10190 Läst 2011-02-02.
  38. ^ thePeerage.com – Person Page 10189 Läst 2011-02-02.
  39. ^ thePeerage.com – Person Page 10190 Läst 2011-02-02.
  40. ^ thePeerage.com – Person Page 10138 Läst 2011-02-02.
  41. ^ thePeerage.com – Person Page 10139 Läst 2011-02-02.
  42. ^ thePeerage.com – Person Page 10140 Läst 2011-02-02.
  43. ^ ”Oliver Cromwell 1599–1658”. http://www.british-civil-wars.co.uk/biog/oliver-cromwell.htm. Läst 25 oktober 2007. 
  44. ^ ”New Page 1”. http://web.archive.org/web/20070929223348/http://www.stgilescripplegate.org.uk/frhistory.htm. Läst 25 oktober 2007. 
  45. ^ ”Richard Cromwell, Lord Protector, 1626–1712”. http://www.british-civil-wars.co.uk/biog/richard-cromwell.htm. Läst 25 oktober 2007. 
  46. ^ ”CROMWELL, Richard på Archontology.org”. http://www.archontology.org/nations/england/commonwealth/cromwell2.php. Läst 25 oktober 2007. 
  47. ^ thePeerage.com – Person Page 10136 Läst 2011-02-02.
  48. ^ thePeerage.com – Person Page 10136 Läst 2011-02-02.
  49. ^ [a b] thePeerage.com – Person Page 10136 Läst 2011-02-02.
  50. ^ thePeerage.com – Person Page 10134 Läst 2011-02-02.
  51. ^ Act of Union på parliament.uk, läst 7 oktober 2008.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Anderson, Alan Orr, Early Sources of Scottish History: AD 500–1286, 2 Vols, (Edinburgh, 1922)
  • Broun, Dauvit (2007), Scottish Independence and the Idea of Britain. From the Picts to Alexander III., Edinburgh University Press, ISBN 978-0-7486-2360-0 
  • Hudson, Benjamin T., Kings of Celtic Scotland, (Westport, 1994)
  • Skene, W. F. (ed.), Chronicles of the Picts, Chronicles of the Scots and other Early Memorials of Scottish History, (Edinburgh, 1867)