Storbritanniens monarki

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Storbritanniens drottning
Royal Coat of Arms of the United Kingdom.svg
Elizabeth II greets NASA GSFC employees, May 8, 2007 edit.jpg
Nuvarande
Elizabeth II

sedan 6 februari 1952
Residens Buckingham Palace
Holyrood Palace
Windsor Castle
Utses av Ärftligt ämbete
(i enlighet med Act of Settlement)
Mandatperiod Livstid
Förste innehavare Anna
Inrättat 1707 (se historik i artikeln)
Efterträdare Prins Charles
(tronföljare)
Lön Årligt apanage samt intäkter från hertigdömena Lancaster (monarken) och Cornwall (tronföljaren)
Webbplats royal.gov.uk

Storbritannien (Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland) är en konstitutionell monarki där landets statschef är en kung (maskulinum) eller regerande drottning (femininum) som tillsätts efter en i lag fastställd tronföljd.

Dagens brittiska monarki är linjär efterföljare till både Englands och Skottlands tidigare monarkier. Skottlands kung Jakob VI ärvde år 1603 den engelska kronan och, med tillfälligt avbrott 1649-1660, kom de engelska och skotska kronorna att vara förenade i en personalunion under ett drygt århundrade. År 1707 skapades Kungariket Storbritannien och 1801 skapades Förenade Kungariket Storbritannien och Irland. 1921 utsträckte sig det brittiska imperiet över en fjärdedel av jordens yta.

Den nuvarande drottningen, Elizabeth II, har varit Storbritanniens monark sedan den 6 februari 1952 då hon efterträdde sin avlidne far Georg VI.

Ämbetsuppgifter[redigera | redigera wikitext]

Storbritannien har ingen skriven konstitution utan bygger i hög utsträckning på konstitutionell praxis. Den engelska kungamakten begränsades i och med utfärdandet av Magna Carta, ursprungligen år 1215. Sedan 1700-talet har det växt fram en sedvana att monarken inte deltar i rikets direkta styrelse, utan genom en underförstådd delegation överlåter det kungliga prerogativet (den verkställande makt som parlamentet indirekt tillerkänner monarken) till landets premiärminister och dennes ministär. Det finns dock tre ämbetsuppgifter som enbart kan utföras av den sittande monarken;

  • Utnämning och entledigande av premiärministern, övriga ministrar och en mängd statliga, kyrkliga och militära ämbetsmän;
  • Upplösande av parlamentets underhus och därmed utlösande av nyval;
  • Underteckning (kunglig sanktion) av lagar och andra befallningar för att dessa ska äga giltighet. Sker i regel vid kronrådets sammanträden.

Varje år öppnar monarken parlamentets sessionsår med trontalet, iförd Imperial State Crown. Den brittiska monarken är den engelska kyrkans överhuvud (Supreme Governor) och överhuvud för den multilaterala samarbetsorganisationen Samväldet.

Statschef utöver Storbritannien[redigera | redigera wikitext]

Den brittiska monarken är även, var för sig, statschef för 15 andra suveräna stater, samtliga före detta brittiska dominioner och kolonier som anammat Westminstersystemet: Antigua och Barbuda, Australien, Bahamas, Barbados, Belize, Grenada, Jamaica, Kanada, Nya Zeeland, Papua Nya Guinea, Saint Kitts och Nevis, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna, Salomonöarna och Tuvalu. Den brittiska tronföljden påverkar därför även vem som är statschef i dessa länder.

Då monarken är permanent bosatt i Storbritannien så representeras denne i de andra monarkierna som nämns ovan av 15 generalguvernörer (Australiens generalguvernör i Australien, Kanadas generalguvernör i Kanada osv.) och dessa fungerar som monarkens personliga representant i respektive land. När monarken agerar i kraft av Australiens statschef så sker det på inrådan av Australiens premiärminister och dennes ministär, och inte på inrådan av Storbritanniens premiärminister och dennes ministär.

Residens[redigera | redigera wikitext]

Buckingham Palace i London (City of Westminster) är monarkens officiella residens. Holyrood Palace i Edinburgh är monarkens officiella residens i Skottland. Windsor Castle utanför London används även också för representation.

Sandringham House utanför Norfolk i nordöstra England och Balmoral Castle i Skottland är drottningens privategendomar.

Representation och residens

Privategendomar

Historiska kungliga slott

Tronföljd[redigera | redigera wikitext]

Den nuvarande brittiska tronföljden är agnatisk-kognatisk primogenitur, vilket innebär att en yngre son har företräde framför en äldre syster. Den nuvarande drottningen besteg tronen därför att hon inte hade någon broder.

Vid sammanträdet för samväldets premiärministrar Perth i Australien den 28 oktober 2011 meddelade regeringscheferna för de 16 länder som har den brittiska monarken som sin statschef att de nu kommer att verka samfällt för att lagen som reglerar tronföljden ändras så att det äldsta barnet, oavsett kön, ärver kronan (kognatisk tronföljd). Förändringarna kommer enbart att gälla ättlingarna till den nuvarande tronföljaren, Prins Charles, prins av Wales.[1]

För en lista över dem som står närmast i tronföljden, se artikeln Brittiska tronföljden.

Den regerande monarkens äldsta dotter brukar tilldelas titeln Princess Royal; för närvarande prinsessan Anne.

Lista över Storbritanniens monarker sedan 1707[redigera | redigera wikitext]

Lista över Storbritanniens regenter

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Monarchy of the United Kingdom

Notförteckning[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BBC News, Girls equal in British throne succession, hämtad 2011-10-31

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]