Lista över Wimbledonmästare i herrsingel
Från Wikipedia
| Wimbledonmästare i herrsingel | ||
|---|---|---|
| Officiell webbplats | ||
| Plats | London |
|
| Spelplats | AELTC | |
| Internationellt förbund | AELTC | |
| Grundad | 1877 (grundad) Öppen nivå: 1968 |
|
| Underlag | Gräs (1877–) | |
| Prispengar | 1 100 000 pund (2011) | |
| Pokal | Wimbledon Cup | |
| Flest amatörtitlar | 7: William Renshaw (Challenge Round) 3: Fred Perry (reguljär) |
|
| Flest proffstitlar | 7: Pete Sampras Roger Federer |
|
| Flest amatörtitlar i rad |
6: William Renshaw (Challenge Round) 3: Fred Perry (reguljär) |
|
| Flest proffstitlar i rad |
5: Björn Borg Roger Federer |
|
Wimbledonmästerskapen är en årlig tennisturnering grundad 1877 som spelas utomhus på gräsbana[a][b][1] på All England Lawn Tennis and Croquet Club (AELTC) i Wimbledon, en förort till London, Storbritannien.[2] Herrsingeln var den första grenen som det tävlades i 1877.[3]
Wimbledon spelas den sista veckan i juni och den första veckan i juli och är sedan 1987 den tredje av årets fyra Grand Slam-turneringar.[2] Turneringen spelades inte 1915-1918 på grund av första världskriget och ej heller 1940-1945 under andra världskriget.[4]
Innehåll |
Mästare [redigera]
| Reguljär tävling |
| Vinnare i All Comers Round och vinnare i Challenge Round ‡ |
| Försvarande mästare, vinnare i Challenge Round † |
| Vinnare i All Comers Round, ingen Challenge Round ◊ |
Amatörnivå [redigera]
Anthony Wilding var den första personen som vunnit mer en gång och som kom ifrån ett annat land än Storbritannien.
Öppen nivå [redigera]
Boris Becker vann tre av de sju finaler han nådde.
Amerikanska Pete Sampras vann sju titlar utan Challenge Round, från 1993 till 1995 och 1997 till 2000.
Roger Federer vann sju Wimbledonmästerskap av de åtta finaler han nådde.
Statistik [redigera]
Spelare med mer än en vinst [redigera]
På All England Lawn Tennis and Croquet Clubs Centre Court har alla herrsingelfinaler spelats sedan 1922.[5]
Lista över mästare, per den 2008, i Wimbledon Lawn Tennis Museum
| Titel försvarad i Challenge Round |
| Competed in 2011 + |
Mästare efter land [redigera]
| Tidigare land ¤ |
| Land | Amatörnivå | Öppen nivå | Sammanlagt | Första titeln | Senaste titeln |
|---|---|---|---|---|---|
| 35 | 0 | 35 | 1877 | 1936 | |
| 18 | 15 | 33 | 1920 | 2000 | |
| 15 | 6 | 21 | 1907 | 2002 | |
| 7 | 0 | 7 | 1924 | 1946 | |
| 0 | 7 | 7 | 1976 | 1990 | |
| 0 | 7 | 7 | 2003 | 2012 | |
| 0 | 4 | 4 | 1985 | 1991 | |
| 4 | 0 | 4 | 1910 | 1913 | |
| 1 | 2 | 3 | 1966 | 2010 | |
| 0 | 1 | 1 | 2001 | 2001 | |
| 0 | 1 | 1 | 1973 | 1973 | |
| 1 | 0 | 1 | 1954 | 1954 | |
| 0 | 1 | 1 | 1996 | 1996 | |
| 0 | 1 | 1 | 2011 | 2011 |
Se även [redigera]
Noter [redigera]
- a Sedan 2009 har Centre Court ett öppningsbart tak, vilket tillåter spel inomhus och på kvällen.[7]
- b Wimbledon började 1968 med en öppen nivå som tillåter professionella spelare att spela tillsammans med amatörer.[3]
- c John McEnroe är den enda spelaren som har nekats spel i Wimbledon, detta skedde 1981 på grund av hans beteende på banan under mästerskapen.[8][9]
- d Varje år är kopplat till en artikel om just det år tävlingen avgjordes.
- e "British Isles" (BRI) används för spelare från Förenade kungariket Storbritannien och Irland (1801–1922), till skillnad från "Great Britain" (GBR) som används för spelare från Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland (1922–).[4][10]
- f Anthony Wilding vann Challenge Round efter att Herbert Barrett gett upp på grund av utmattning.[11]
- g Turneringen hölls inte mellan 1915 och 1918 på grund av första världskriget.[4]
- h Sidney Wood vann finalen på walkover efter att Frank Shields dragit sig ur på grund av en vristskada.[12]
- i Turneringen hölls inte mellan 1940 och 1945 på grund av andra världskriget.[4]
- j Även om han fortfarande var en peruansk medborgare, deltog Alex Olmedo enligt AELTC som en amerikansk tävlande i Wimbledonmästerskapen 1959.[4][13]
- k 32 vinster av spelare från Förenade kungariket Storbritannien och Irland (1801–1922) plus tre vinster av spelare från Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland (1922–).[4][10]
- l Tre vinster av spelare från Västtyskland (FRG, 1949–1990) plus en vinst av en spelare från Tyskland (DEU, 1990–).
- m Tjeckoslovakien (TCH, 1918–1992) delades upp i Tjeckien (CZE, 1992–) och Slovakien (SVK, 1992–).
Referenser [redigera]
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, List of Wimbledon gentlemen's singles champions, 3 juli 2011.
- Generella
- ”Men's Singles Finals”. wimbledon.org. IBM, All England Lawn Tennis and Croquet Club. http://aeltc2009.wimbledon.org/en_GB/about/history/rolls/menroll.html. Läst 30 juli 2011.
- ”Grand Slam Tournaments - Wimbledon” (PDF). usta.com. United States Tennis Association. http://www.usta.com/presentations/USTAYearBook/25.pdf. Läst 30 juli 2011.
- ”Wimbledon-List of Wimbledon men's singles champions”. ESPN.com. Reuters. 5 juli 2009. http://sports.espn.go.com/espn/wire?section=tennis&id=4307141. Läst 30 juli 2011.
- Specifika
- ^ ”FAQ - Grass Courts” (PDF). wimbledon.org. IBM, All England Lawn Tennis and Croquet Club. http://aeltc2009.wimbledon.org/en_GB/about/infosheets/grasscourts_2009.pdf. Läst 30 juli 2011.
- ^ [a b] ”Tournament profile - Wimbledon”. atpworldtour.com. ATP Tour, Inc.. http://www.atpworldtour.com/Tennis/Tournaments/Wimbledon.aspx. Läst 30 juli 2011.
- ^ [a b] ”About Wimbledon - History: History”. wimbledon.org. IBM, All England Lawn Tennis and Croquet Club. http://aeltc2009.wimbledon.org/en_GB/about/history/history.html. Läst 30 juli 2011.
- ^ [a b c d e f g h] ”Men's Singles Finals”. wimbledon.org. IBM, All England Lawn Tennis and Croquet Club. http://aeltc2009.wimbledon.org/en_GB/about/history/rolls/menroll.html. Läst 30 juli 2011.
- ^ ”A Centre Court Celebration - The history of Centre Court”. wimbledon.org. IBM, All England Lawn Tennis and Croquet Club. http://aeltc2009.wimbledon.org/en_GB/celebration/centrecourt/history.html. Läst 3 augusti 2011.
- ^ ”Nadal outlasts Federer in epic final to halt streak at five”. ESPN.com. Associated Press. http://sports.espn.go.com/sports/tennis/wimbledon08/news/story?id=3475473. Läst 3 augusti 2011.
- ^ Harman, Neil (22 april 2009). ”No more soaked strawberries - Centre Court, Wimbledon, gets a roof”. The Times. Times Newspapers Ltd. http://www.timesonline.co.uk/tol/sport/tennis/article6143439.ece. Läst 30 juli 2011.
- ^ ”Jolly snub for McEnroe; he's refused All-England”. St. Petersburg Times. United Press International. 10 juli 1981. http://news.google.com/newspapers?nid=888&dat=19810710&id=HvcNAAAAIBAJ&sjid=F3sDAAAAIBAJ&pg=4541,1270028. Läst 30 juli 2011.
- ^ Zenilman, Avi (24 juni 2009). ”Back Issues: McEnroe vs. Thatcher”. The New Yorker. Condé Nast Publications. http://www.newyorker.com/online/blogs/newsdesk/2009/06/back-issues-john-mcenroe-vs-margaret-thatcher.html. Läst 30 juli 2011.
- ^ [a b] ”History - Rolls of Honour: Country abbreviations”. wimbledon.org. IBM, All England Lawn Tennis and Croquet Club. http://aeltc2009.wimbledon.org/en_GB/about/history/rolls/CountryAbbreviations.html. Läst 30 juli 2011.
- ^ Myers, Arthur Wallis (1916). Captain Anthony Wilding. Hodder & Stoughton. ISBN 978-0548886885
- ^ Henderson, Jon (15 januari 2009). ”Sidney Wood - First and only player to win Wimbledon on a walkover”. The Guardian. Guardian Media Group. http://www.guardian.co.uk/sport/2009/jan/15/sidney-wood-tennis-player-obituary. Läst 30 juli 2011.
- ^ ”Art Ashe, Graebner in Wimbledon Semis”. The Spokesman-Review. 3 juli 1968. http://news.google.com/newspapers?id=LLoRAAAAIBAJ&sjid=Z-kDAAAAIBAJ&pg=7292,724843&dq=alex+olmedo. Läst 30 juli 2011.
Externa länkar [redigera]
|
|||||