Lista över järnvägarnas elsystem

De mer använda systemen är i fetstil.

• Likström 180 V: Siemens spårvagn Berlin 1881-1891
• Likström 220 V: Flera tidiga industribanor, till exempel Boxholms bruk

• Likström 500-550 V: (enstaka spårvägar)

• Likström 600-750 V
  • Strömförsörjning med kontaktledning: praktiskt taget alla spårvägar inkl snabbspårvägar, i Tyskland t.e. (Stuttgart, Köln-Bonn, Frankfurt am Main, med flera), Albtalbahn, Oberrheinische Eisenbahn, Rhein-Haardtbahn
  • Strömförsörjning med strömskena: Metro North Railroad Co (Hudson & Harlem Line, USA), järnvägar i södra England, ett flertal lokala pendeltåg
  • Praktiskt taget alla tunnelbanor med strömskena inkl Stockholm.

• Trefas Växelström 750 volt, 50 Hz: Gornergratbahn (Schweiz) (dubbel kontaktledning)

• Likström 800-1000 V
  • Strömförsörjning med kontaktledning: Några mindre banor i Österrike och i Schweiz. Saltsjöbanan har 900 V, en tid 750 V, innan dess 1500 V, beroende på vilka vagntyper man kört.
  • Strömförsörjning med strömskena: Pendeltågen (S-Bahn) i Berlin

• Trefas Växelström 1125 volt, 50 Hz: Jungfraubahn (Schweiz) (dubbel kontaktledning)

• Likström 1200-1350 V
  • Strömförsörjning med kontaktledning: till 1985 KBE, Kuba (FdeC), Spanien (Mallorca). Domodossola-Locarno (1350 V). Förr på Grubenbahn i kolgruvorna i Niederlausitz
  • Strömförsörjning med strömskena: Pendeltågen (S-Bahn) i Hamburg

• Likström 1500 V: Detta är en vanlig spänningsnivå för många järnvägar och finns i bland annat Nederländerna, Frankrike, Spanien, Danmark (endast S-tåg runt Köpenhamn), Indien, Irland, Japan, Schweiz (några smalspårsbanor), Spanien, USA (banor runt Chicago), Australien samt på Roslagsbanan. Även på Saltsjöbanan fram till 1976 (då ändrat till 750 V, ursprungligen 1350 V)

• Likström 2400 V: Arbetsbana för Lausitz brun-kol AG, Chur-Arosa Bahn (Schweiz) fram till 1997

• Likström 3000 V: En vanlig spänningsnivå i Polen, Belgien, Italien (förutom Sardinien), Brasilien, Chile, Nordkorea, Ryssland, Slovenien, Slovakien, Spanien, Sydafrika, Tjeckien, Ukraina. Konvertering till 25.000 V 50 Hz har gjorts på många håll, och mer är planerat.

• Trefas Växelström 3600 V, 16 2/3 Hz: mellan 1912 och 1976 i norra Italien (dubbel kontaktledning)

• Enfas Växelström 6250 V, 50 Hz: Industrijärnväg för Rheinbraun AG

• Enfas Växelström 6300 V, 25 Hz: Mariazeller Bahn (smalspårsbana i Österrike)

• Enfas Växelström 11.000 V, 16 2/3 Hz: Smalspårsbanor I Schweiz

• Enfas Växelström 11.000 V, 60 Hz: Metro North Railroad CO i USA

• Enfas Växelström 12.000 V, 25 Hz: Några banor runt New York i USA

• Enfas Växelström 12.000 V, 60 Hz: New Jersey i USA

• [Trefas]] Växelström 10.000 V, 50 Hz: Provdrift mellan Zossen och Marienfelde 1901-1904 (trippel kontaktledning)

• Enfas Växelström 15.000 V, 16 2/3 Hz: sedan 1912 är detta standardkontaktledningsspänningen i Sverige, Tyskland, Österrike, Norge och Schweiz

• Enfas Växelström 20.000 V, 50 Hz: Höllentalbahn, Tyskland, mellan 1933 och 1960, Japan

• Enfas Växelström 20.000 V, 60 Hz: Japan

• Enfas Växelström 25.000 V, 50 Hz: Australien, Bosnien och Hercegovina, Bulgarien, Danmark, Grekland, Finland, Frankrike, Indien, Iran, Kina, Kroatien, Luxemburg, Makedonien, Portugal, Rumänien, Ryssland, Serbien, Slovakien, Storbritannien, Spanien, Sydkorea, Sydafrika,

Tjeckien,Turkiet, Ungern,

• Enfas Växelström 25.000 V, 60 Hz: New Jersey i USA

• Enfas Växelström 50.000 V, 50 Hz: Sishen - Saldanha i Sydafrika (22000 tons tåg med järnmalm).

• Enfas Växelström 50.000 V, 60 Hz: Lake Powell, Arizona, USA (koltransport).

Se även

• Elektrifierad järnväg
• Ellok