Listerländska

Från Wikipedia

Listerländska är en dialekt inom gruppen nordostskånska mål som talas av några hundra personer på Listerlandet i västra Blekinge.

Flertalet talare är äldre, helt rena former av dialekten finns ej bland yngre, även om spår märks i det nutida talspråket.

[redigera] Fonetik

Listerländska präglas av omfattande diftongering: ål - aul, äta - aida, en mås - äjna maus. De icke-tonande konsonanterna p, t och k blir efter lång vokal i medial och final position tonande b, d och g: sopa - soba, gata - gada, vik - vig. Vokalen "i" uttalas långt bak i svalget med tydligt j-efterslag: ij. Till skillnad från andra sydsvenska dialekter har listerländskan inte tungrots-r utan rullande, främre r. Före annan konsonant faller r bort och det föregående vokalljudet förlängs och blir mera öppet; båt uttalas alltså baut och bort uttalas bååat.

Svenskans sv blir till sje-ljud, så att svårt uttalas sjauat. V uttalas som engelskt w när det står efter annan konsonant: två - twau, kvart - kwaat. Listerländska ord: manet - aulawabel, åker - sticke, potatis - pära, orka - tya. Listerländska ordspråk: da a ente gjoat ij äjtt braurag, sa drängen (det är inte gjort i ett brådrask, sa drängen). Da a sau sjauat sau da gaua öva mitt fåstaunn å in pau sissas (det är så svårt att det går över mitt förstånd och in på hustruns).

Unikt för Listerländskan är tilltalsordet kaa som används till både män och kvinnor. Mjällby AIF:s kampsång heter "Göra maul kaa". Däga och gribba är ord för "flicka", "tjej" eller "kvinna" (kwinna).