Liten indisk sibetkatt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Liten indisk sibetkatt
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Viverricula indica schlegelii 1868.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Rovdjur
Carnivora
Familj Viverrider
Viverridae
Släkte Viverricula
Hodgson, 1838
Art Liten indisk sibetkatt
V. indica
Vetenskapligt namn
§ Viverricula indica
Auktor Desmarest, 1804
Utbredning
Utbredningsområde (grön = bekräftat förekomst, röd = möjlig förekomst)
Utbredningsområde (grön = bekräftat förekomst, röd = möjlig förekomst)
Hitta fler artiklar om djur med

Liten indisk sibetkatt (Viverricula indica) är ett rovdjur i familjen viverrider.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Djuret skiljer sig från arterna i släktet Viverra genom differenser i skallens och tändernas byggnad, samt genom mindre storlek, avsaknaden av manen på ryggen och en spetsigare nos. Pälsen är huvudsakligen gråbrun med långsträckta prickar fördelade över kroppen. Ansiktet och extremiteterna är helt svart, svansen har grå-svarta ringar. Dessa djur når en kroppslängd mellan 45 och 63 centimeter, en svanslängd av 30 till 43 centimeter och en vikt mellan 2 och 4 kilogram.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer i södra och sydöstra Asien från Indien och Sri Lanka över södra Kina till de indonesiska öarna som Sumatra, Java och Bali. Den blev av människan införd på Sokotra, Komorerna, Madagaskar och flera sydöstasiatiska öar. Habitatet utgörs av skogar och gräsland med tät vegetation.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Liten indisk sibetkatt är huvudsakligen aktiv på natten men i glest bebyggda områden jagar den även på dagen. De vilar i tät undervegetation eller använder ibland underjordiska bon. De vistas främst på marken men ska ha bra förmåga att klättra. Utanför parningstiden lever varje individ ensam. Reviret markeras med en vätska från körtlarna som kallas sibetolja.

Djuret är allätare och livnär sig av små ryggradsdjur, as och insekter samt frukter och rötter.

Om artens sätt att fortplanta sig är inte mycket känt. Honan föder två till fem ungar som hölls gömd i en underjordisk bo. Efter fyra till fem månader sluter honan att ge di.

Liten indisk sibetkatt och människor[redigera | redigera wikitext]

Tidigare används sibetoljan i parfymindustrin men idag framställs ämnet mest konstgjort. Det var även anledning till djurets ökade spridning på jorden. Populationen är jämförelsevis stor och arten listas inte som hotad.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia
  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0801857899
  1. ^ Viverricula indicaIUCN:s rödlista, auktor: Mustelid Specialist Group (1996), besökt 4 oktober 2008.