Livegenskap
Från Wikipedia
Livegenskap innebär att en person befinner sig i ett ärftligt beroendeförhållande till en markägare. Det främsta kännetecknet är att den livegne inte får flytta utan markägarens tillstånd; markägaren kan inte heller vräka den livegne. Det är ett feodalt system.
Bondebefolkningen i stora delar av Europa omfattades av livegenskap under medeltiden och de närmast följande århundradena. Livegenskapen minskade kraftigt i omfattning i Västeuropa under senmedeltiden. Mot slutet av 1700-talet hade det avskaffats i större delen av Europa, i Tyskland år 1806, men i Ryssland först 1861.
Livegenskap förekom inte inom Sveriges medeltida gränser. Nyare forskning antyder att vissa former av livegenskap kan ha förekommit i delar av Skåne på 1700-talet. Andra områden i Europa som ansetts fria från livegenskap är Baskien, Norge och Schweiz.
