Livregementets husarer

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 58°31′23″N 14°31′23″Ö / 58.52306°N 14.52306°Ö / 58.52306; 14.52306


Livregementets husarer
(K 3)
Livregementets husarer vapen.svg
Datum 1815–
Land Sverige Sverige
Lojalitet Försvarsmakten
Försvarsgren Armén
Typ Kavalleri
Roll Utbildningsförband
Storlek Kår (1815–1893)
Regemente (1893-1956, 1976-)
Bataljon (1956-1976)
Föregångare Livregementsbrigadens lätta dragonkår
Del av Västra militärområdet (1942–1956)
Skaraborgs regemente (1956-1976)
Västra militärområdet (1976–1993)
Södra militärområdet (1993–2000)
ATS (2000–)
Förläggningsort Karlsborg
Motto Pergite
("Framåt")
Färger Vitt och blått          
Marsch "Livregementets husarers marsch" (Hoffman)[1]
Årsdagar 4 december
Segernamn Lützen (1632), Wittstock (1636), Leipzig (1642), Warszawa (1656), Frederiksodde (1657), Bält (1658), Halmstad (1676), Lund (1676), Landskrona (1677), Düna (1701), Kliszów (1702), Holowczyn (1708), Helsingborg (1710)
Befälhavare
Regementschef Överste Dag Lidén
Foto: Nils Levi Lundin
Nuvarande stf befälhavare Under tillsättning
Hederschef H.M. Konungen
Framstående befälhavare Generallöjtnant Nils Bielke
Nils Bielke porträtterad av David Richter dy.jpg

Livregementets husarer, K 3, är ett svenskt kavalleriförband inom Försvarsmakten som verkat i dess nuvarande form sedan 1815. Förbandet är förlagt inom Karlsborgs garnison i Karlsborg och tillhörde fram till och med 1974 Kungl. Maj:ts Liv- och Hustrupper.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Regementet bildades 1815 som ett självständigt förband och är ett utbildningsförband inom Försvarsmakten där såväl idén om en svensk luftburen bataljon utvecklas och förmågan att använda Unmanned Aerial Vehicles (UAV) för fjärrspaning utforskas. I Karlsborgs garnison invid Vätterns strand finns även Fallskärmsjägarskolan (FJS) och Särskilda operationsgruppen (SOG) inrymda.

Regementets uniformer vid mitten av 1860-talet.

1500-1900-talet[redigera | redigera wikitext]

Livregementets husarer härstammande från de ryttarfanor som sattes upp i Uppland, Södermanland, Västmanland, Närke och Värmland. Dessa sammanfördes till två regementen vilka enligt 1634 års regeringsform sammanfördes till ett. Regementet benämndes från 1636 vanligtvis Upplands ryttare. Dess förste chef var Isak Axelsson Silversparre. Den 26 november 1667 upphöjdes regementet till kunglig livtrupp som tack för sina insatser under Karl X Gustavs fälttåg och fick namnet Livregementet till häst. Samtidigt utnämndes greve Otto Wilhelm von Königsmarck till chef för regementet. Regementet utmärkte sig för stor tapperhet i slaget vid Lund 1676 under Nils Bielke. Karl XI lär ha yttrat efter segern: "min krona hängde på Bielkes värjspets, och att jag näst efter Gud har min tappre Bielke samt mitt Livregemente att tacka för segern". Bielkes berömda värja finns fortfarande bevarad inom familjen.

1680 blev regementet indelt inom östra Svealand. Livregementet till häst var det enda regemente inom Stockholms garnison som inte var värvat. Regementet hade sedan 1780 sin övningsplats på Utnäs löt vid Strömsholm. År 1785 bildades en särskild trupp lätta dragoner vid regementet. Den bildades genom att 18 man från respektive kompani tillfördes dragonerna som bildade 4 kompanier om 36 man i vardera. Denna styrka utökades senare och 1789 under det ryska kriget uppträdde man som eget förband om 300 man, 6 kompanier, under namnet Lätta Dragonkåren av Kungl. Maj:ts Livregemente.

1791 omorganiserades regementet till en brigad bestående av Livregementsbrigadens kyrassiärkår, som bestod av kompanierna som låg närmast huvudstaden och som utgjorde tungt kavalleri, Livregementsbrigadens lätta dragonkår som bestod av Örebro, Fellingsbro, Östra Närkes och Vadsbo kompanier och Livregementsbrigadens lätta infanteribataljon som bestod av kompanierna i Västmanland och från 1804 även Södermanlands kompani. 1815 blev Livregementsbrigadens lätta dragonkår självständig och fick namnet Livregementets husarkår. Kåren var indelt främst i Närke och norra Västergötland och hade från 1836 expedition och skolor förlagda till Örebro (Se vidare: Husarstallet, Örebro och Husarernas kanslihus och ridhus, Örebro). Förbandet hade 1815 – 1836 sin mötesplats på Utnäs löt vid Strömsholm och från 1846 på Sannahed mellan Kumla och Hallsberg. 1893 ändrades namnet till Livregementets husarer.

1900-2000-talet[redigera | redigera wikitext]

1905 flyttade regementet in i kaserner i Skövde. Mellan åren 1942 och 1961 var Signaldetachementet i Skövde (S 1 Sk) förlagt i en av K 3:s kaserner. 1955 beslutades att omorganisera Livregementets husarer till bataljon och slå samman administrationen med Skaraborgs pansarregemente (P 4). Vid bataljonen skulle årligen utbildas 150 jägare på motorcykel och cykel samt omkring 200 fältpoliser (MP). Antalet hästar minskades från 432 till 15. I samband med övergången från utbildning i kompani till bataljon blev Livregementets husarer 1976 åter regemente. Regementet lokaliserades den 1 juli 1984 till Karlsborgs fästning i Karlsborg. Genom försvarsbeslutet 2004 övergick Örebro-Värmlandsgruppen till att bli en del av Livregementets husarer, då militärdistrikten avvecklades 2005.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Vid Livregementets husarer finns idag (2011) den 31. Luftburna bataljonen (snabbinsatsförband) och 32. Underrättelsebataljonen. Där finns även Fallskärmsjägarskolan och Försvarsmaktens överlevnadsskola. Till regementet är även Örebro-Värmlandsgruppen knutna, vilka är en utbildningsgrupp som utbildar en del av Hemvärnet, gruppens stab är dock förlag till Örebro.[2]

Utbildningsskvadroner[redigera | redigera wikitext]

Vid regementet finns det fem stycken olika skvadroner, vilka har olika utbildningsansvar.

Lifskvadron (1.skv) Valspråk - "Pie" (Plikttroget)

Lifskvadron har ansvaret för all Grundläggande Militära Utbildning (GMU) vid regementet. För de rekryter som påbörjar sin provanställning vid någon av bataljonerna direkt efter GMU:n svarar även Lifskvadronen för den första tiden av den fortsatta militära utbildningen (FMU).

Örebro (2.skv) Valspråk - "Pro civibus" (För medborgarna)

Örebro skvadron är knuten till den 31. Luftburna bataljonen och har under den senaste åren huserat IA09 och den luftburna bataljonens beredskapsförband till BG11.

Östra Nerike (3.skv) Valspråk - "In Tutelam" (I beredskap)

Östra Nerike skvadron är knuten till 32.Underrättelsebataljon, och huserar delar av den bataljonens personal och verksamhet.

Västra Nerike (4.skv) Valspråk - "In Tutelam" (I beredskap)

Västra Nerike skvadron är vilande.

Vadsbo (5.skv) Motto - "Constanter" (Pålitlig)

Detachement[redigera | redigera wikitext]

K 3 B

Under perioden 1952–1956 bemannade regementet en cykelkavallerikontinent vid Älvsborgs regemente. Kontinenten bestod av två skvadroner från Livregementets husarer, medan befälen överfördes från det avvecklade Skånska kavalleriregementet. Första inryck av värnpliktiga skedde den 6 maj 1952. Den 6 maj är även årsdagen på när Älvsborgs regemente tillsammans med Magnus Stenbock kaputilerade år 1713, och som kom att kallas Stenbocks kapitulation vid Tönnigen. Kapitulationen resulterade i att hela Älvsborgs regemente upplöstes och hamnade i dansk fångenskap. Den 30 juni 1956 avvecklades detachementet i Borås.

K 3 L

I samband med att Skånska kavalleriregementet avvecklades som kavalleriförband, och istället organiserades som pansarförband under namnet Skånska dragonregementet. Så kom en kavalleriskvadron överföras till Livregementets husarer, och förlades i Ljungbyhed från och med den 1 oktober 1943. Skvadronen som benämndes K 3 L avvecklades senare den 30 september 1945.

K 3 Y

Den 1 oktober 1952 överfördes personal och befäl tillsammans med en cykelkavallerikontingenten ur Skånska kavalleriregementet till Ystads garnison, där de förlades som ett detachementet till Livregementets husarer. Detachementet som benämndes som K 3 Y avvecklades senare den 30 juni 1956.

Sekund- och regementschefer[redigera | redigera wikitext]

K 3:s fd regementschef överste
Ulf Gunnehed.

Sekund- och regementschefer verksamma under 1900-talet. Sekundchef var en titel som användes fram till 1975 vid de regementen som ingick i Kungl. Maj:ts Liv- och Hustrupper.

  • Carl Wilhelm Herman Leuhusen (1893-1904)
  • Gustaf Adolf Nyblaeus (1904-1913)
  • Carl Thorsten Gotthard Rudenschöld (1913-1917)
  • Adolf Adelswärd (1917-1922)
  • Axel Fredric Ahnström (1922-1926)
  • Carl Erik Knös (1926-1935)
  • Henry Georg Rudolf Peyron (1935-1937)
  • Knut Henrik Palmstierna (1937-1943)
  • Åke Karl Wilhelm Hök (1943-1945)
  • Gösta Christian Fredrik Bergenstråhle (1945-1951)
  • Sven David Oskar Hermelin (1951-1954)
  • Per Hjalmar Bauer (1954-1955)
  • Fritz Magnus Sommar Bruzelius (1955-1959)
  • Bengt Helge Ljungquist (1959-1967)
  • Nils Gustav Malmström (1967-1976)
  • Anders Magnus Olson (1976-1980)
  • Lars Arne Håkansson (1980-1983)
  • Lars Olof Ingemar Andersson (1983-1985)
  • Per Gustaf Göran Sjövall (1985-1993)
  • Karl Anders Herbert Ingemar Lindberg (1993-1997)
  • Claes-Roger Ljunggren (1997-2002)
  • Berndt Karl Allan Grundevik (2002-2005)
  • Ulf Walter Gunnehed (2005-2009)
  • Anders Jerker Löfberg (2009-2013)
  • Dag Olav Ambjörn Lidén (2013-)

Namn, beteckning och garnison[redigera | redigera wikitext]

Beteckning Namn Aktiv Kommentar
Livregementets husarkår 1815-1892 Får 1893 regementsstatus.
K 3 Livregementets husarer 1893-1956 Reducerad 1956 till bataljon och uppgick i Skaraborgs regemente.
K 3 Livregementets husarer 1956-1976 Avskildes 1976 från Skaraborgs regemente och återfick regementsstatus.
K 3 Livregementets husarer 1976-
Övningsplats och förläggningsort Period Koordinater
Utnäslöt 1815-1836 59°31′59″N 16°17′37″Ö / 59.53306°N 16.29361°Ö / 59.53306; 16.29361
Sannahed 1843-1905 59°05′40″N 15°09′40″Ö / 59.09444°N 15.16111°Ö / 59.09444; 15.16111
Skövde 1905-1984 58°22′59″N 13°51′00″Ö / 58.38306°N 13.85000°Ö / 58.38306; 13.85000
Karlsborg 1984- 58°31′54″N 14°31′47″Ö / 58.53167°N 14.52972°Ö / 58.53167; 14.52972

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. sid. 204. ISBN 978-91-631-8699-8 
  2. ^ ”Livregementets husarer”. Forsvarsmakten.se. Försvarsmakten. http://www.forsvarsmakten.se/k3/Om-forbandet/. Läst 31 januari 2011. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Östervåla: Leif Törnquist. sid. 129-132. ISBN 91-971584-4-5 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus Förlag HB. sid. 228-289. ISBN 91-87184-74-5 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]