Ljus jordhumla
| Ljus jordhumla | |
 |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Underordning | Midjesteklar Apocrita |
| (orankad) | Gaddsteklar Aculeata |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Långtungebin Apidae |
| Släkte | Humlor Bombus |
| Undersläkte | Bombus sensu stricto |
| Art | Ljus jordhumla Bombus lucorum |
| Vetenskapligt namn | |
| § Bombus lucorum | |
| Auktor | Linné, 1761 |
 |
|
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Ljus jordhumla (Bombus lucorum) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea). Även kallad liten jordhumla eller, tidigare, lundhumla[1].
Innehåll |
Utbredning [redigera]
Humlan förekommer i större delen av Europa inklusive Island. Vidare över större delen av södra och mellersta Asien, Alaska och västra Kanada[2]. Den är mycket vanlig i hela Sverige med undantag för kalfjället.[3]
Utseende [redigera]
Den ljusa jordhumlan är en medelstor, mycket korttungad humla. Drottningen blir 18–21 millimeter lång, arbetaren 9–16 millimeter och hanen 14–16 millimeter[4]. Den är svart med gul krage och ett gult band långt framme på bakkroppen samt med vit bakkroppsspets. Hanen har en gul fläck på nosen, vanligen bredare krage än honorna och gråare bakkropp.[5] Humlan är till förväxling lik kragjordhumla och skogsjordhumla.[3]
Vanor [redigera]
Den är vanlig i framför allt skogsmarker, men också i trädgårdar, på ängar och ljunghedar. Näringsväxter är fruktträd, blåbär, lingon, hallon, ljung, timjan, sälg, maskros, midsommarblomster och vädd.[3] Det är vanligt att humlorna biter hål i nektargömmet på blommor som de med sin korta tunga inte kan nå ner i på vanligt sätt.[6]
Boet inrättas ofta i övergivna sorkbon under jord.[3] Det är stort, kan nå upp till 400 arbetare.[6]
Hanarna patrullerar en bestämd bana under sökandet efter parningsvilliga ungdrottningar. Banan följer ofta naturliga linjer i landskapet, som kanten på fält och liknande. Hanarna flyger lågt och pausar ofta för att avsätta feromoner på gräs i terrängen.[6]
Källor [redigera]
- ^ Nationalencyklopedin, CD-upplagan 2000 Jordhumla
- ^ American Museum of Natural History (utbredningskarta)
- ^ [a b c d] ”Ljus jordhumla Bombus lucorum”. Artdatabanken. Sveriges Lantbruksuniversitet. http://www.artdata.slu.se/Humlor/las-lucorum.htm. Läst 2012-11-11.
- ^ Hummel-Arten Helle Erdhummel – Bombus lucorum Wildbienen
- ^ Holmström, Göran (2007). Humlor - Alla Sveriges arter. Västerås: Östlings Bokförlag Symposion AB. Sid. 80-81. ISBN 978-91-7139-776-8
- ^ [a b c] Benton, Ted (2006). Bumblebees. London: HarperCollins. Sid. 319-320. ISBN 0-00-19-717451-9
- Wikispecies har information om Bombus lucorum.
