Ljusbågsugn
 | |
| Information | |
|---|---|
| Användning | Stålframställning |
| Första enheten togs i bruk | 1906 i USA.[1] |
En ljusbågsugn (engelska: electric arc furnace (EAF)), är en typ av elektrisk ugn som används för att smälta metall (i smältverk). Den verksamma mekanismen är elektrisk energi som omsätts till värme i en ljusbåge mellan elektroder.[2]
Ljusbågsugnar används framför allt för att smälta skrot för ståltillverkning. De allra flesta ljusbågsugnar arbetar med ljusbågar mot metallbadet (chargen). Ugnarna finns i mängd olika utföranden, men de skiljer endast i detaljer från urtypen, den så kallade Héroult-ugnen. De särskilt effektintensiva, högproduktiva ljusbågsugnarna med transformationseffekter på mer än 500 kVA/ton benämns Ultra High Power (UHP). Värmen från ljusbågen till ugnsväggar och materialet kan även överföras medelst strålning. Exempel på denna ugnstyp, vilken benämns strålningsugn, är Stassano-ugnen och Rennerfelt-ugnen.
Under senare år har ljusbågsugnar för smältning av skrot och järnsvamp i elektrostålverk undergått en mycket snabb utveckling. Likströmsugnar, som ger lägre elektrodförbrukning än växelströmsugnar, installeras nu i allt större omfattning. Vidare kan även ugnarna tillsatseldas med naturgas eller kol jämte syrgas, i syfte att öka produktiviteten och sänka elförbrukningen.
Se även
Källor
- ^ ”Pioneering Research and Technology”. http://www.crucibleservice.com/history.aspx?c=20. Läst 5 november 2016.
- ^ ”Ljusbågsugn, Nationalencyklopedin”. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/ljusb%C3%A5gsugn. Läst 5 november 2016.
