Lonchorhina
| Lonchorhina | |
 Lonchorhina aurita (huvudet) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Fladdermöss Chiroptera |
| Familj | Bladnäsor Phyllostomidae |
| Släkte | Lonchorhina |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lonchorhina | |
| Auktor | Tomes, 1863 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Lonchorhina[1] är ett släkte av fladdermöss som ingår i familjen bladnäsor.[1]
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Dessa fladdermöss blir 51 till 74 mm långa (huvud och bål), har en 32 till 69 mm lång svans och 41 till 59 mm långa underarmar. Större arter som L aurita väger cirka 14,5 g och mindre arter som L. orinocensis väger i genomsnitt 8,7 g. Kännetecknande är det långa spjutformiga bladet (hudflik) på näsan som är lika lång som öronen. Öronen är inte sammanlänkade med en hudremsa och de har på toppen en spetsig form. Arternas undre läppar är vågiga.[2] Pälsen har på ovansidan en brun till rödbrun färg, ibland med grå skugga. Undersidan kan vara något ljusare.[3]
Den broskiga sporren på foten (calcar) är längre än själva foten. Arternas tandformel är I 2/2 C 1/1 P 2/3 M 3/3, alltså 34 tänder.[4]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Habitatet utgörs främst av regnskogar och andra fuktiga landskap. Ibland hittas arterna i mera torra områden som galleriskogar i savanner. Individerna vilar i grottor, i tunnlar eller under överhängande klippor. Vid sovplatsen bildas medelstora till stora kolonier med några tiotal till flera hundra medlemmar. Ibland delar de viloplatsen med andra fladdermöss, till exempel med arter från släktet Carollia. Fortplantningen sker främst under regntiden. Dessa fladdermöss jagar huvudsakligen insekter och kanske äts några frukter.[2][5]
Arter[redigera | redigera wikitext]
Arter enligt Wilson & Reeder (2005)[6] samt IUCN[5]:
- Lonchorhina aurita, från södra Mexiko till sydöstra Brasilien.
- Lonchorhina fernandezi, lever i Venezuelas högland.
- Lonchorhina inusitata, hittas i norra Sydamerika, Amazonområdet och regionen Guyana.
- Lonchorhina marinkellei, är känd från södra Colombia.
- Lonchorhina orinocensis, lever i Colombia, Venezuela och angränsande områden av Brasilien.
IUCN listar L. fernandezi och L. marinkellei som starkt hotad (EN), L. orinocensis som sårbar (VU), L. inusitata med kunskapsbrist (DD) och L. aurita som livskraftig (LC).[5]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (6 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012.
- ^ [a b] Ronald M. Nowak, red (1999). ”Sword-nosed Bats” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. sid. 366-367. ISBN 0-8018-5789-9
- ^ Eisenberg & Redford (2000) Lonchorhina, Mammals of the Neotropics
- ^ Alfred L. Gardner, red (2008). ”Lonchorhina” (på engelska). Mammals of South America, Volume 1. University of Chicago Press. sid. 262. ISBN 0-226-28240-6
- ^ [a b c] Lonchorhina på IUCN:s rödlista, läst 16 maj 2015.
- ^ Wilson & Reeder, red (2005). ”Lonchorhina” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Lonchorhina.
Wikispecies har information om Lonchorhina.
|