Lonnie Donegan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Lonnie Donegan, född 29 april 1931 i Glasgow, Skottland, död 3 november 2002, brittisk sångare inom skiffle-musik."King of skiffle" var det smeknamn som Lonnie Donegan fick under 1950-talet och som sedan följde honom under karriären. I slutet av 1940-talet började han spela banjo i Chris Barbers orkester och 1952 bildade han en egen grupp, Tony Donegan Jazzband. Han var mycket förtjust i amerikansk folk- och bluesmusik och efter hans band en gång varit förband åt den amerikanske bluesmannen Lonnie Johnson tog Donegan hans förnamn som sitt artistnamn.

Under 1950-talet fortsatte Lonnie Donegan också att spela med Chris Barbers orkester, som senare togs över av Ken Colyer och fick namnet Ken Colyer's Jazzmen. I pauserna i bandets spelningar brukade Lonnie Donegan plocka fram bl a en tvättbräda och en akustisk gitarr och framföra några låtar i en speciell stil, som kom att kallas skiffle. Meningarna är delade om Lonnie Donegan var den förste att spela skiffle i England, men det var han som gjorde musikgenren känd och spridd, t ex till Sverige. Här var Chilos och Robban skifflegrupper mycket populära under några år. Många skifflegrupper bildades också i England, en av dem startades 1957 under namnet The Quarry Men och leddes av en viss John Lennon.

Lonnies skiffleframträdanden blev uppskattade och han fick chansen att spela in en skiva, "Rock Island Line". Den blev en stor hit i England, där som bäst var åtta på listan. Det var den första debutskiva som blev guldskiva i England. Även i USA blev den stor och hamnade på Topp 10.

Det här blev starten på Lonnie Donegans solokarriär och han fortsatte spela en musik som var en blandning av cajun, blues, bluegrass och gammal engelsk music hallmusik. Men skifflemusiken hade en relativt kort levnad och dog ut efter cirka sju år. Han fortsatte ändå inom show business och skrev bl a Tom Jones hit "I'll Never Fall In Love Again" 1969.

Lonnie Donegan hade mellan 1955 och 1962 22 låtar på den engelska listan. Här är några av dem: "The Grand Coolie Dam" (plats 6, 1958), "Sally Don't You Grieve" (plats 11, 1958), "Tom Dooley" (plats 3, 1958), "Does Your Chewing Gum Lose Its Flavour" (plats 3, 1959), "Battle Of New Orleans" (plats 2, 1959), "My Old Man's A Dustman" (plats 1, 1960), "I Wanna Go Home" (plats 5, 1960; senare känd som "Sloop John B" med The Beach Boys), "Have A Drink On Me" (plats 8, 1961; ursprungligen skriven av Lonnie åt Adam Faith, som dock inte ville ha den), "Michael Row The Boat" (plats 6, 1961), "The Party's Over" (plats 9, 1962), "Pick A Bale Of Cotton" (plats 11, 1962; Lonnie Donegans sista listplacering).

Under 1970-talet turnerade Lonnie Donegan en del i USA och där fick den första av flera hjärtattacker. Dessa ledde till att han under åren fick genomgå ett par bypassoperationer. 1978 spelade han in en LP, "Putting On A Style", där artister som Elton John och Ringo Starr medverkade. År 2000 spelade han tillsammans med Van Morrison in skivan "Skiffle Sessions: Live In Belfast".

Lonnie Donegan avled av en hjärtattack 2002, mitt under en turné i England.

Diskografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • 1955 Rock Island Line/ John Henry
  • 1956 Diggin' My Potatoes/ Bury My Body
  • 1956 On A Christmas Day/ Take My Hand Precious Lord
  • 1957 Jack O'Diamonds/ Ham 'N' Eggs
  • 1958 Midnight Special/ When The Sun Goes Down
  • 1958 Sally Don't You Grieve/ Betty Betty Betty
  • 1958 Lonesome Traveller/ Times Are Getting Hard Boys
  • 1958 Tom Dooley/ Rock O' My Soul
  • 1959 Battle Of New Orleans/ Darling Corey
  • 1960 My Old Man's A Dustman/ The Golden Vanity
  • 1961 Michael Row the Boat/ Lumbered
  • okänt år: Does your chewing gum lose its flavour
  • okänt år: Gloryland

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]