Philip Stanhope, 4:e earl av Chesterfield

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Lord Chesterfield)
Philip Stanhope, 4:e earl av Chesterfield
Född22 september 1694[1][2][3]
London
Död24 mars 1773[1][2][3] (78 år)
London
Medborgare iKungariket Storbritannien
Utbildad vidTrinity Hall
SysselsättningDiplomat, politiker, författare[4]
Befattning
Captain of the Yeomen of the Guard
Ambassadör
Ledamot av Storbritanniens 5:e parlament
Storbritanniens 5:e parlament
Ledamot av Storbritanniens 6:e parlament
Storbritanniens 6:e parlament
Storbritanniens minister för norra departementet
Lord Steward
Irlands lordlöjtnant
Överhusets ledare (1746–1748)
Politiskt parti
Whigs
MakaMelusina von der Schulenburg, Countess of Walsingham
(g. 1733–)[5][6]
PartnerMadelina Elizabeth du Bouchet
BarnPhilip Stanhope (f. 1732)[5]
FöräldrarPhilip Stanhope, 3:e earl av Chesterfield[5]
Elizabeth Stanhope, hertiginna av Chesterfield[5]
Utmärkelser
Strumpebandsorden
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Philip Dormer Stanhope, 4:e earl av Chesterfield, född 22 september 1694, död 24 mars 1773, var en brittisk statsman och författare

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Han var son till Philip Stanhope, 3:e earl av Chesterfield, adoptivfar till Philip Stanhope, 5:e earl av Chesterfield.

Chesterfield var ledamot av underhuset för whigs 1715-22, och var kammarjunkare 1715-30 samt chef för livdrabanterna 1723-25. Chesterfield ärvde 1726 earlvärdigheten från sin far och tog därmed säte i överhuset. År 1728 blev han medlem av Privy council och var 1728-32 sändebud i Haag, där han skickligt tillvaratog Georg II:s hannoverska intressen och medverkade till garantifördraget i Wien 1731. Han blev 1730 överhovmarskalk och drev opposition mot Robert Walpole.

År 1733 ingick han äktenskap med Georg I:s utomäktenskapliga dotter Petronilla Melusina von der Schulenburg (1693-1778) och framställde med anledning därav penningkrav på kronan, råkade i onåd och avskedades samma år. Längre fram ledde han överhusoppositionen mot Walpole och John Carteret och blev efter den senares fall Irlands lordlöjtnant 1745. Sin post som lordlöjtnant kom han att tillträda först efter avslutandet av en diplomatisk mission till Holland, där han slöt några viktiga militära överenskommelser med landet.

Redan 1746 avgick han som lordlöjtnant och inträdde som statssekreterare i Henry Pelhams ministär. Han försökte överta ledningen för ministären men misslyckades och utträdde 1748. Efter denna tid deltog Chesterfield endast sällan i det offentliga livet. Hans sista stora insats som ledamot av överhuset var genomdrivande av beslutet om den gregorianska kalenderns införande i Storbritannien.

Chesterfields brev till den utomäktenskaplige sonen Philip Stanhope, sändebud i Dresden , utgavs 1774 med titeln Letters written by the Earl of Chesterfield to his Son, Philip Stanhope. Dessa har utgetts i flera senare upplagor. Letters to his Godson utgavs delvis 1817 och fullständigt 1890. Andra av hans brev, Letters to Lord Huntingdon, utgavs 1923.

På grund av att han saknade legitima barn, efterträddes han som earl av Chesterfield 1773 av sin syssling, Philip Stanhope, 5:e earl av Chesterfield .

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, Philip Stanhope, 4th Earl of Chesterfield, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Philip Dormer Stanhope 4th Earl of Chesterfield, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c d] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]