Lotus 72

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lotus 72
Lotus 72E at Goodwood 2010.jpg
Märke Lotus
Tillverkning 9 st, 1970-1975
Föregångare Lotus 49
Motor 8-cyl V-motor
Drivning Mittmotor
Designer Maurice Philippe

Lotus 72 är en formel 1-bil, tillverkad av den brittiska biltillverkaren Lotus mellan 1970 och 1975.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Lotus hade varit mycket framgångsrika under 1960-talet och vunnit tre förar- och märkesmästerskap. Colin Chapmans bilar låg alltid i framkant av teknikutvecklingen men alla prototyper blev inte lika lyckade. Chapmans försök att ersätta Lotus 49 med Lotus 56 med gasturbin eller den fyrhjulsdrivna Lotus 63 slog inte väl ut. Jämfört med dessa bilar var Lotus 72 tämligen konventionell men den kom ändå att dominera formel 1 under första halvan av 1970-talet.[1]

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

På den nya bilen försökte Lotus minimera hjulupphängningarnas ofjädrade vikt. Konventionella skruvfjädrar ute vid hjulen ersattes av lätta torsionsstavar och bilen fick centralt placerade bromsar runt om. För att hålla markfrigången konstant under körning konstruerades hjulupphängningarna för att motverka nigning vid acceleration och inbromsning. Den frontplacerade kylaren ersattes av två kylare på vardera sidan av sittbrunnen. Därmed flyttades mer vikt in mellan hjulaxlarna. Lotus fortsatte använda Ford Cosworths V8-motor.[2]

Efter de första loppen 1970 klagade förarna på att bilen inte uppförde sig som ”normala” formelbilar. Lotus byggde om hjulupphängningarna och tog fram två nya versioner: 72B utan antinigning bak samt 72C helt utan antinigning.

Under 1971 kom 72D med ytterligare modifieringar av hjulupphängningarna och vingarna. Till säsongen 1972 byttes den röd/vita färgsättningen mot sponsorn John Players svart/guld. Under 1973 infördes regeländringar för att förbättra förarsäkerheten vid sidokrascher. Karossen breddades 20 cm genom att montera så kallade side pods längs med sittbrunnen.

Senare under 1973 kom 72E där podsen integrerats i karosstrukturen. Dessutom uppgraderades hjulupphängningarna ännu en gång. Till 1974 var det planerat att 72:an skulle ha efterträtts av Lotus 76 men den nya bilen fungerade så illa att stallet snart gick tillbaka till den gamla trotjänaren som visade sig vara konkurrenskraftig ännu en säsong.

Lotus tävlade med 72:an även under 1975 men nu hade utvecklingen definitivt sprungit ifrån bilen som konstruerats under 1969. Under säsongen kom den uppdaterade 72F med skruvfjädrar på bakaxeln men efter USA:s Grand Prix pensionerades slutligen modellen.[3]

Tekniska data[redigera | redigera wikitext]

Tekniska data[4] Lotus 72
Motor:  Mittmonterad 90° 8-cylindrig V-motor
Cylindervolym 2993 cm³
Borrning x slaglängd:  85,7 x 64,8 mm
Max effekt vid varvtal:  440 hk vid 10000 v/min
Ventilstyrning:  Dubbla överliggande kamaxlar per cylinderrad,
4 ventiler per cylinder
Bränslesystem:  Lucas bränsleinsprutning
Växellåda 5-växlad manuell
Hjulupphängning Dubbla triangellänkar, torsionsstavar
Bromsar Ventilerade skivbromsar
Chassi & kaross Självbärande aluminiummonocoque
Hjulbas 254 cm
Torrvikt 540 kg

Tävlingsresultat[5][redigera | redigera wikitext]

Emerson Fittipaldi vid Tysklands Grand Prix 1971.

Formel 1-VM 1970[redigera | redigera wikitext]

Team Lotus förare hade till en början svårt att komma överens med antinigningen hos Lotus 72. Sedan B- och C-modellerna introducerats tog Jochen Rindt fyra raka segrar under 1970, innan han förolyckades på träningen inför Italiens Grand Prix. Efter olyckan vann Emerson Fittipaldi USA:s Grand Prix, med Reine Wisell på tredje plats. Rindt hade före olyckan kört ihop tillräckligt mycket poäng för att bli världsmästare postumt och Lotus vann konstruktörsmästerskapet.

Formel 1-VM 1971[redigera | redigera wikitext]

1971 blev en anmärkningsvärt dålig säsong utan någon seger. Emerson Fittipaldi tog tre pallplatser och Reine Wisell två fjärdeplaceringar. Fittipaldi slutade sexa och Wisell tolva i förarmästerskapet. I konstruktörsmästerskapet kom Lotus femma.

Formel 1-VM 1972[redigera | redigera wikitext]

Säsongen 1972 vann Emerson Fittipaldi fem lopp medan hans stallkamrater inte lyckades köra ihop någon poäng alls. Fittipaldi tog sin första VM-titel och hans resultat räckte för Lotus att ta sin femte seger i konstruktörsmästerskapet.

Formel 1-VM 1973[redigera | redigera wikitext]

1973 hade Emerson Fittipaldi fått en mer jämbördig stallkamrat i Ronnie Peterson. Fittipaldi tog tre segrar medan Peterson vann fyra lopp. Fittipaldi blev tvåa och Peterson trea i förarmästerskapet som vanns av Jackie Stewart. Lotus tog sin andra raka konstruktörstitel, den tredje med 72-modellen och den sjätte sedan 1963.

Formel 1-VM 1974[redigera | redigera wikitext]

Team Lotus startade säsongen 1974 med 72:an. Efter ett misslyckat inhopp med efterträdaren Lotus 76 gick stallet tillbaka till 72:an igen och Ronnie Peterson vann tre lopp med den äldre bilen. Peterson kom på femte plats i förarmästerskapet, med Jacky Ickx som tia. Lotus slutade fyra i konstruktörsmästerskapet.

Formel 1-VM 1975[redigera | redigera wikitext]

1975 blev Lotus 72 frånkörd av konkurrenterna. Bästa resultatet blev en andraplats för Jacky Ickx i Spaniens Grand Prix. Ronnie Peterson slutade på trettonde och Ickx på sextonde plats i förarmästerskapet. I konstruktörsmästerskapet blev Lotus sjua.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ grandprix.com, hämtad 2011-01-24
  2. ^ forix.com/8w, hämtad 2011-01-24
  3. ^ f1technical.net, hämtad 2011-01-24
  4. ^ ultimatecarpage.com, hämtad 2011-01-24
  5. ^ Chicane F1 - Lotus 72, hämtad 2011-01-24

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Lotus 72.