Louis Palander

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hans Excellens Amiralen Välborne
Herr[1] Adolf Arnold Louis Palander af Vega
Född 2 oktober 1842
Karlskrona, Sverige
Död 7 augusti 1920 (77 år)
Djursholm, Sverige
Nationalitet Svensk
Yrke/uppdrag Sjöofficer
Sjöminister 1901-1905
Utforskare av Arktis
Maka Anna Katarina Grischotti
Utmärkelser Se: utmärkelser

Adolf Arnold Louis Palander af Vega, född 2 oktober 1842 i Karlskrona, död 7 augusti 1920 i Djursholm, var en svensk sjöofficer; adlad 1880, amiral 1900. Han har främst kommit att bli känd för eftervärlden som kapten på Adolf Erik Nordenskiölds Vegaexpedition, vilket var det första lyckade försöket att segla norr om Sibirien via nordostpassagen.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Louis Palander föddes i Karlskrona i oktober 1842. Hans far Axel Fredrik Palander var konteramiral i den svenska marinen och chef för flottans varv i Karlskrona. Hans mor hette Emelie Jacquette Constance du Rées.

Tidiga marina karriären[redigera | redigera wikitext]

Louis Palander kom att redan vid 14 års ålder bli kadett i svenska flottan. 1864 utexaminerades han som underlöjtnant från Kungliga krigsakademien på Karlberg och deltog efter det i expeditioner till Medelhavet, Sierra Leone och Liberia ombord på korvetten Gefle samt på en resa till USA. Efter flera uppdrag till sjös kom Louis Palander att deltaga i Nordenskiölds expedition till Spetsbergen 1868 ombord på ångaren Sofia. Kapten på skeppet var friherre Fredrik Wilhelm von Otter. Samma år gifte han sig med Anna Katarina Grischotti.

Efter detta tjänstgjorde Palander på skeppet Vanadis under en expedition till Medelhavet 1869-1870. Han blev efter detta befordrad till löjtnant och var kapten på postångaren Polhem, först under vintern 1870-1871 mellan Gotland och det svenska fastlandet och sedan 1871-1872 för att säkerställa postgången över Öresund i de svåra vinterförhållandena. Han var även kapten på ångaren Polhem under Nordenskiölds vinterexpedition till Spetsbergen 1872-1873, under denna resa uppvisade han ett exceptionellt mod och kunnande och bidrog omfattande till det vetenskapliga arbetet. Palander deltog även, tillsammans med nio andra män, i Nordenskiölds misslyckade försök att nå Nordpolen från baslägret vid Mosselbay under maj till juni 1873. Efter återkomsten till Sverige begärde Palander avsked från flottan och tog anställning som kapten på ett lastskepp på en rutt till England och senare som kapten på en ångarlinje baserad i Göteborg.

Vegaexpeditionen[redigera | redigera wikitext]

1877 återvände Palander till den svenska marinen och erbjöd sig bli kapten på den planerade expeditionen att segla genom nordostpassagen. För detta ändamål lät Palander införskaffa valfångstfartyget Vega samt valde ut manskap och befäl. Skeppet avseglade från Karlshamn den 22 juni 1878 och ankom till Tromsø i Norge den 17 juni där Nordenskiöld steg ombord. Expeditionen genomfördes 1878 till 1879 och kom att bli en fullständig succé. Kort före resans slutet befordrades Palander till kapten. Vid återkomsten till Sverige blev han dessutom adlad av den svenske kungen Oscar II till Palander af Vega och blev av riksdagen belönad med en årlig pension på 4000 kr. Palander, som var en kunnig amatörfotograf, hade med sig cirka 60 glasplåtar hem med motiv från expeditionens resa och möten.

Senare marina och politiska karriären[redigera | redigera wikitext]

Under åren 1881 - 1883 fungerade Palander som adjutant åt varvschefen Fredrik von Otter i Karlskrona. 1889 utnämdes Palander till kommendörkapten och efter att han 1896 blivit befordrad till kommendör tjänstgjorde han som flaggkapten i högste befälhavarens stab 1896 – 1897 med placering på pansarbåtarna Göta och Oden. 1899 tillsattes Palander som chef för Marinförvaltningen och kom året efter att befordras till konteramiral. Den 31 maj 1901 tillträdde Palander posten som sjöminister, efter att företrädaren Gerhard Dyrssen avgått, och befordrades 1903 till viceamiral. Han avgick, tillsammans med resten av regeringen, den 2 augusti 1905 som en konsekvens av den politiska krisen efter den svensknorska unionsupplösningen och återupptog sin karriär inom den svenska marinen[2].

Palander följde ända fram till sin död med intresse den arktiska forskningen och inför planeringen av expeditioner blev han i regel rådfrågad. Han ligger begraven på Djursholms begravningsplats, nedanför kapellet.[3]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Louis Palanders af Vega fond[redigera | redigera wikitext]

År 1920 stiftades Louis Palanders af Vega fond i Stockholm. Den delar ut stipendier för främjande och uppmuntrande av geografisk forskning.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Blå boken: Uppförande utom tjänsten, kapitel IV: Korrespondens
  2. ^ Almanack för alla.. Stockholm: Norstedt. 1912. Sid. 59. Libris 423201 
  3. ^ Åstrand, Göran; Aunver, Kristjan (1999). Här vilar berömda svenskar: uppslagsbok och guide. Bromma: Ordalaget. Sid. 101. Libris 7777883. ISBN 91-89086-02-3 
  4. ^ London Gazette 4 februari 1908

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Gerhard Dyrssen
Sveriges sjöminister
1901-1905
Efterträdare:
Arvid Lindman