Louise av Preussen
| Louise av Preussen | |
 | |
| Född | Luise Marie Elisabeth von Preußen 3 december 1838[1][2] Berlin |
|---|---|
| Död | 23 april 1923[1] (84 år) Baden-Baden |
| Begravd | Großherzogliche Grabkapelle Karlsruhe |
| Medborgare i | Tyskland |
| Sysselsättning | Politiker |
| Make | Fredrik I av Baden (g. 1856–1907)[3] |
| Barn | Fredrik II av Baden (f. 1857) Victoria av Baden (f. 1862) Ludvig av Baden (f. 1865) |
| Föräldrar | Vilhelm I av Tyskland Augusta av Sachsen-Weimar |
| Släktingar | Fredrik III av Tyskland (syskon) |
| Utmärkelser | |
| Hedersdoktor vid Karlsruher Institut für Technologie (1917) Olgaorden Louise-orden | |
| Heraldiskt vapen | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
.jpg)
Louise av Preussen (Luise Marie Elisabeth), född 3 december 1838 i Berlin, död 23 april 1923 i Baden-Baden, var en preussisk prinsessa och storhertiginna av Baden; dotter till kejsar Vilhelm I av Tyskland av och Augusta av Sachsen-Weimar. Gift den 20 september 1856 med storhertig Fredrik I av Baden.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Louise blev av sin mor tidigt van vid att representera vid välgörenhetstillställningar. Hon besökte från 1850 Baden-Baden om somrarna, och lärde där tidigt känna sin blivande svärfamilj och make. År 1855 eklaterades hennes trolovning, och vigseln ägde rum året därpå i Berlin. Äktenskapet arrangerades som ett statusmässigt passande parti, efter att Fredrik hade lovat sina föräldrar att inte gifta sig av kärlek med baronessan Stephanie von Gensau.
Louise skildras som en viljestark person och ska småningom ha styrt familjen, inklusive maken, med fast hand. Inom släkten gick hon under namnet "Tante Gott-befohlen" medan maken/storhertigen fick det mindre smickrande tillnamnet "Wie-Du-willst-Luise". Relationen till maken beskrivs som harmonisk; Fredrik ska ha varit nöjd och trivts med att följa hennes anvisningar. Liksom sin mor var hon en stark motståndare till Bismarck. Hon älskade sällskap och hade ofta gäster och gjorde gärna själv besök.
Louise gav sina barn en mycket sträng uppfostran med syftet att uppfostra dem till plikttrogna människor, men familjen beskrivs samtidigt som mer harmonisk än vad som var vanligt vid den tidens furstehus, och särskilt dottern Viktoria ska ha varit djupt beroende av modern i hela sitt liv.
Louise intresserade sig för socialt arbete och kvinnors rättigheter och utbildning och var som storhertiginna mycket aktiv och upptagen med representation och dessa frågor. Hon öppnade även en liten skola på slottet, där hennes dotter fick undervisning tillsammans med en grupp andra utvalda flickor. Hon instiftade flera välgörenhetsprojekt, bland annat Badischen Frauenverein (1859), som blev förebilden till Röda korset, och blev 1917 vald till hedersdoktor vid medicinska fakulteten i Karlsruhe.
Hon tvingades då monarkin avskaffades i november 1918 fly från Karlsruhe till Mainau. Hennes dotter, Sveriges drottning Viktoria, hade kommit på besök för att fira hennes födelsedag. Efter kejsarens abdikation utbröt den 11 november oroligheter i Karlsruhe; sonen till en hovkurir hade lett ett tjugotal soldater upp till slottet, där man började skjuta och lockade till sig en stor folksamling. En anförare gick in i slottet och bad att få tala med storhertigen och fick ja, men gick ut igen. Strax därpå lämnade Louise och resten av storhertigens familj slottet genom att klättra ut genom ett fönster på baksidan.
Familjen reste först till slottet Zwingenberg i Neckardalen. Den svenske greve Douglas fick sedan den nya folkregeringens tillstånd att föra den före detta storhertigfamiljen till sitt eget slott Langenstein vid Stockach. Under flykten rapporteras Louise ha behållit sitt lugn och inte uttryckt någon klagan.
Den nya folkregeringen i Baden utfärdade 18 november en skyddsförordning för den före detta storhertigens familj med hänvisning till att Sveriges drottning befann sig i deras sällskap och att man inte ville stöta sig med Sverige; därför förordade man att inga återvändande soldater skulle inkvarteras på slottet och att misstänkta folkmassor på väg dit skulle förhindras. På våren 1919 bad familjen om tillstånd att bosätta sig på Mainau, och fick då svaret att de var privatpersoner och kunde göra som de ville.
Barn[redigera | redigera wikitext]
- Fredrik II av Baden (1857-1928); storhertig 1907-1918
- Victoria av Baden (1862-1930; gift med Gustaf V av Sverige)
- Ludvig av Baden (1865-1888)
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Bernadotte, Lennart, Käre prins, godnatt!, [: memoarer], Bonnier, Stockholm, 1977. ISBN 91-0-041935-4
- Fjellman, Margit, Victoria – Sveriges drottning, Albert Bonniers förlag, Stockholm 1980. ISBN 91-0-044970-9.
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
- Heribert Jansson (1963). Drottning Victoria. Hökerbergs Bokförlag. ISBN
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage, Luise Marie Elisabeth Prinzessin von Preußen, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Andreas Beyer & Bénédicte Savoy (red.), Artists of the World Online, K.G. Saur Verlag och Walter de Gruyter, 2009, 10.1515/AKL, Großherzogin) Luise Marie Elisabeth von (Baden.[källa från Wikidata]
- ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Louise av Preussen.
| Företrädare: Sophie Vasa |
Storhertiginna av Baden (gemål) 1856-1907 |
Efterträdare: Hilda av Nassau |