Lovisa av Nederländerna
| Drottning Lovisa | |
|---|---|
 |
|
| Drottning Lovisa av Sverige och Norge (färglagt foto av Mathias Hansen c. 1865) | |
| Företrädare | Josefina |
| Efterträdare | Sofia |
| Make | Karl XV |
| Barn | Louise av Sverige Prins Carl Oscar, hertig av Södermanland |
| Föräldrar | Fredrik av Nederländerna Luise av Preussen |
| Född | 5 augusti 1828 Haag |
| Död | 30 mars 1871 (42 år) Stockholm |
| Begravd | Riddarholmskyrkan |
Vilhelmina Fredrika Alexandra Anne Louise (Lovisa) av Nederländerna , född den 5 augusti 1828 in Haag, död den 30 mars 1871 i Stockholm, var prinsessa av Nederländerna och drottning av Sverige och Norge.
Hon var dotter till prins Fredrik av Nederländerna (1797–1881) och Luise av Preussen (1808–1870).
Innehåll |
Biografi [redigera]
Den svenske kronprins Karl besökte Nederländerna i augusti 1849 och träffade där prinsessan. Förlovningen eklaterades i februari 1850. Prinsessan Lovisa gifte sig onsdagen den 19 juni 1850 med kronprinsen, senare kung Karl XV, i Storkyrkan, Stockholm.
Lovisa och Karl var mycket olika varandra och deras förhållande blev därför aldrig särskilt lyckligt. Paret fick två barn, Louise (1851) och Carl Oscar (1852). På grund av en komplikation i samband med den senare förlossningen kunde Lovisa inte få fler barn. Sonen dog i mässling med påföljande lunginflammation 1854.
År 1859 blev hon drottning av Sverige och Norge. Den 5 augusti 1860 kröntes Lovisa till drottning av Norge. Drottning Lovisa var en tillbakadragen person; hon beskrivs som blyg och gjorde därför inte någon större social succé vare sig som kronprinsessa eller drottning. Hennes "huslighet" uppskattades inte som egenskap på grund av hennes ställning. Det faktum att hon aldrig blandade sig i politik ansågs dock mycket positivt och som ett gott föredöme. Lovisa anställde Sveriges första kvinnliga tandläkare, Rosalie Fougelberg, som sin personliga hovtandläkare. Hon tog 1862 gemensamt med sin dotter lektioner i simning hos pionjären för simning för kvinnor, Nancy Edberg, vilket fick till följd att acceptansen för kvinnor att lära sig att simma ökade.
Hovmannen Fritz von Dardel skrev om henne (1857): En mera älskvärd och begåvad kvinna skulle helt och hållet hafva omskapat tonen i denna sällskapskrets och äfven välgörande inverkan på prinsen som, god till sin natur, lätt låter leda sig af dem, han tycker om, i all synnerhet af kvinnor. Fastän rättrådig, plikttrogen och ej fallen för intriger saknar kronprinsessan dock högre lyftning. Hon är en god husmoder men tänker nästan uteslutande på sin man, sig sjelf och sina närmaste samt öfvar ej det goda inflytande på prinsen som hennes utmärkta karakter berättigar henne till. Till följd af sin medfödda blyghet vågar hon ej heller blanda sig i hans görande, och hennes enda sträfvan är att vinna hans genkärlek. Med ett ord, hon synes ej vuxen sin höga uppgift."
Maken hade andra förhållanden: först med Lovisas hovfröken Josephine Sparre (1852–60), som var så "framåt" att folk sade att de, i kontrast till den skygga Lovisa, bytt roller med varandra och Lovisa snarare var hennes hovdam. Lovisa var dock tolerant mot "Schossan", som följde maken öppet vid hovet som ett "plåster". En annan älskarinna var Hanna Styrell. 1869–72 hade så Karl ett förhållanden med Wilhelmine Schröder, en självständig telegrafist som han köpte en våning till – det är dock osäkert om relationen med Schröder var sexuell: hon var spiritist och han sade ha diskuterat existentiella frågor med henne.
Lovisa led av ett slags anfall, som möjligen var epilepsi: "Lovisa kunde när som helst svimma och i samband härmed kunde förekomma vad man kallade nerv- eller krampanfall". Vid en utflykt med ångbåt på Mälaren, drabbades hon av dessa och kungen drog då snabbt in henne i kajutan.
Drottningen var mycket intresserad av både musik och historia, men var långt ifrån någon social person. Hon ville leva ett lugnt och vardagligt liv vilket gjorde att hon i vissa kretsar inte blev så populär. Brist på motion gjorde henne med tiden ganska orörlig. Hon tyckte inte om officiella uppgifter, men kungen ville få med henne: han sade en gång att hon måste visa sig mer, "Kärringarna kan ju tro att det är något fel på dig!"
Hon ägnade sig dock mycket åt välgörenhet, vilket var obligatoriskt för en kvinnlig medlem av kungahuset. Bland annat var hon beskyddare för kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn, som grundades 1861.
I slutet av 1870 vakade hon länge vid sin mors dödsbädd i Holland och när hon kom tillbaka till Stockholm blev Karl XV allvarligt sjuk. Uttröttad av allt detta fick hon själv lunginflammation och dog den 30 mars 1871. På dödsbädden sägs hon ha haft innerliga och försonande samtal med sin man.
Barn [redigera]
- Louise av Sverige (1851-1926), dansk drottning, gift med Fredrik VIII (1869-1912).
- Prins Carl Oscar, hertig av Södermanland (1852-1854)
Anfäder [redigera]
Se även [redigera]
Källor [redigera]
- Lars O. Lagerqvist (1979). Bernadotternas drottningar. Albert Bonniers Förlag AB. ISBN 91-0-042916-3
- Lars Elgklou (1978). Bernadotte. Historien - eller historier - om en familj.. Stockholm: Askild & Kärnekull Förlag AB. ISBN 91-7008-882-9
- Edholm, Erik af: På Carl XV:s tid, Svunna dagar. Ur Förste Hovmarskalken Erik af Edholms dagböcker. Norstedts, 1945
- Dardel, Fritz von, Minnen, Stockholm 1912
- Lindorm, Erik : Carl XIV Johan - Carl XV och deras tid 1810-1872. En bokfilm (1979)
Externa länkar [redigera]
| Företrädare: Josefina |
Drottning av Sverige 1859–1871 |
Efterträdare: Sofia |
| Drottning av Norge 1859–1871 |
