Lovisa von Plat

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Lovisa von Plat eller Platen, även känd som Platskan och Moster von Platen, egentligen Helena Fahlberg, död 1785, var en svensk kopplare och bordellmamma verksam i Stockholm under frihetstiden och den gustavianska tiden. Hon var en välkänd gestalt i Stockholm och tillhörde de mest framgångsrika inom sitt yrke, med en kundkrets bland dåtida makthavare. Hon förekommer i samtida litteratur, memoarer och dagböcker.

Helena Fahlberg använde Lovisa von Plat som professionellt namn, men kallades informellt ofta för öknamnet Platskan. Hon gifte sig 1757 med en grenadsergeant Cretsmer, men fortsatte sin verksamhet även efter sitt äktenskap. Hennes bordell låg vid "S:t Olofs röda tomt", det vill säga vid Adolf Fredriks kyrka, och kallades Platskans jungfrubur. Hon bedrev sin verksamhet vid Baggensgatan och Västerlångatan. Hennes bordell var en av Stockholms mest berömda bordeller på sin tid: den andra var Ahlströms jungfrubur som ägdes av Magnus Ahlström. Bland hennes kunder nämns Nils von Rosenstein och Carl Fredrik Fredenheim. I en dikt från 1778 uppger Johan Henrik Kellgren om Carl Michael Bellman att ”uti Platskans jungfrubur, han Kärleksgudens språk fått lära”.

Hon försvarade ofta sig och sina "jungfrur" mot myndigheternas ingripande. År 1747 ställdes Lovisa von Plat inför rätta åtalad för koppleri angiven av snickardottern Helena Bohman, som under en tid hade arbetat i hennes bordell. Von Platen gick dock fri trots bevis och vittnesmål.

Bellman använder henne ibland som motiv för sina visor, tillsammans med andra personer såsom kollegan mor Maja, brännvinsbrännaren Lundholm, krögaren Movitz, krögerskan Mor Brita och krögerskan Löfberg med flera. Vid hennes död skildrade Bellman hennes liktåg i "Platskans överfart på Styx i Oktober 1785".

Referenser[redigera | redigera wikitext]