Loxodrom
Loxodrömisk linje (av grek. loxo's, skev, böjd åt sidan, och dromos, lopp), mat., en kroklinje, som på en sfär eller sfäroid drags så, att den skär alla genom polerna gående cirklar (meridiancirklar) under konstant vinkel. Den har utseendet av en spiral, som under ett oändligt antal vindningar närmar sig polerna, utan att någonsin uppnå dem.
Den loxodromiska linjen har många intressanta matematiska egenskaper. Den undersöktes redan av portugisen Pedro Nunes (1567), men först efter differentialkalkylens upptäckt underkastades den en utförligare behandling, särskilt av Jakob Bernoulli och Maclaurin.
Inom navigationen spelar loxodromen en viktig roll. Om ett skepp ständigt rör sig i samma väderstreck, utgörs dess väg av en sådan linje; och med så kallade loxodromiska tabeller kan man för varje tidpunkt bestämma skeppets longitud, om man känner den tillryggalagda vägen och riktningen. På kartor, projicerade efter Mercators system, representeras alla loxodromiska linjer av räta linjer.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.
