Lucien Goldmann

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Lucien Goldmann, född den 20 juli 1913 i Bukarest, död den 8 oktober 1970 i Paris, var en fransk filosof och sociolog av judiskt-rumänskt ursprung.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt i Botoşani i Rumänien kom Goldmann till universitetet i Wien där han studerade under Max Adler. År 1942 kom han som flykting till Schweiz och blev där assistent till Jean Piaget och deltog i forskningen om den genetiska kunskapsteorin.

Efter andra världskriget flyttade han till Paris där han som professor (1959–1970) vid École des hautes études en sciences sociales i Paris kom att bli en inflytelserik marxistisk teoretiker.

Bland hans verk märks Pour une sociologie du roman (1964) där han med utgångspunkt i sin strukturalistiska litteraturteori analyserat romanens komposition ur marxistisk synvinkel.

Goldmans filosofi[redigera | redigera wikitext]

Medan många i den parisiska vänstern ståndaktigt ställde sig bakom marxismens " vetenskaplighet" under 1950- och 1960-talen, insisterade Goldmann på att marxismen då var i en allvarlig kris och var tvungen att förnya sig radikalt om den skulle överleva. Han förkastade den traditionella marxistiska synen på proletariatet och bestred den strukturalistiska rörelsen. Faktum är att populariteten hos sådana trender på vänsterflygeln var en anledning till att Goldmanns eget namn och arbete hamnade i skuggan - detta trots bifall av tänkare så olika som Jean Piaget och Alasdair MacIntyre, som kallade honom "den finaste och mest intelligenta marxisten i tiden."

Han vägrade att beskriva sina ambitioner för mänsklighetens framtid som en obeveklig utveckling av historiens lagar, utan såg dem snarare som en satsning besläktad med Blaise Pascals syn på Guds existens. "Risk", skrev Goldmann i sin klassiska studie av Pascals Pensées och Jean Racines Phèdre, "är risken för misslyckande, hopp om framgång, och syntesen av de tre i en tro, som är en satsning, är de väsentliga beståndsdelarna i människans villkor". Han kallade sitt verk "dialektiskt" och "humanistiskt". Han försökte att syntetisera "Genetisk epistemologi" hos Piaget med marxismen hos György Lukács; han var därmed grundaren av teorin av genetisk strukturalism som han utvecklade under 1960-talet.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wikipedia


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från en annan språkversion av Wikipedia