Ludvig II av Bayern

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ludvig II av Bayern
Ludvig II och hans bror Otto ca 1860.

Denna sida handlar om den bayerske kungen Ludvig II, för hertig Ludvig II av Bayern, se Ludvig den starke.

Ludvig II (Ludwig II.), född 25 augusti 1845Schloss Nymphenburg i München, död 13 juni 1886 (drunkning) i Starnbergsjön, var kung av Bayern 18641886. Han tillhörde Wittelsbachdynastin och var son till Maximilian II av Bayern och Maria av Preussen.

Barndom[redigera | redigera wikitext]

Den 25 augusti 1845 föddes det första barnet till kronprins Maximilian av Bayern och hans gemål Maria av Preussen, en son som fick namn efter sin farfar kung Ludvig I, då den unge prinsen hade samma födelsedag som kungen. Kronprinsparet fick ytterligare en son, Otto, tre år senare, och kort därefter, när Ludvig I tvingades abdikera, blev Maximilian kung av Bayern och prins Ludvig följaktligen kronprins.

Kronprinsens och hans bror uppfostrades i en sträng anda, där kontakten med föräldrarna bestod ett par gemensamma måltider och faderns aga. Idealet var att de skulle genom den stränga uppfostran känna ett större ansvarstagande, fast effekten blev snarare den motsatta, när man har facit i handen. Genom besök sin släkting hertig Maximilian kom kronprins Ludvig i kontakt med Wagners verk, och han lyckades tjata till sig hos fadern att den kungliga operan i München skulle sätta upp Lohengrin, vilken Ludvig såg för första gången på sin 16-årsdag. Från denna stund blev han en övertygad anhängare till Wagner.

Kung[redigera | redigera wikitext]

När fadern plötsligt dog i mars 1864 blev den 18-årige kronprinsen kung. En av hans första åtgärder var att se till att Wagner kom till München. Mycket har skrivits om kung Ludvig som en "Märchenkönig" (sagokung), men det mesta tyder på att den unge kungen inte alls var någon verklighetsfrämmande person utan en fullt rationell politiker som i mångt och mycket följde i faderns politiska fotspår.[1]

I samband med det österrikisk-preussiska kriget 1866 ställde sig Bayern på Österrikes sida, och således på den förlorande sidan. Bayern klarade sig bra i freden efter kriget, men tvingades in i en allians med Preussen. Ludvig II övervägde att abdikera, han ville inte ”bli en skuggkung utan makt”.[2]

I samband med det fransk-tyska kriget 1870–1871 kom Bayern att fullfölja alliansen med Preussen. Det var Ludvig II som erbjöd den preussiske kungen Wilhelm I den tyska kejsarkronan. Ludvig II valde dock att ej närvara vid kejsarproklamationen i Verseilles 18 januari 1871, han representerades av sin yngre bror Otto. Efter det tyska kejsarrikets utropande kom kung Ludvig att dra sig undan och främst ägna tiden åt slottsbyggnation.

Kungen svärmade för det förgångna och för dynastins historia sedan riddartiden. Han växte upp i slottet Hohenschwangau vid Füssen som är ett uttryck för denna romantiska längtan. Sagan berättar om Svanborgen och om svanriddaren Lohengrin, som härifrån skulle ha dragit till Rhen för att rädda Elsa av Brabant. I denna alpvärld tog Ludvig II upp romantikens idé om ett enat Tyskland. I mötet med Richard Wagner hade Ludvig gripits av en glödande känsla för dessa gamla sagor. Ludvig uppfattade Wagners verk som en manande appell till det splittrade tyska folket att äntligen ena sig. Därför kom också Ludvig och Bayern att till slut stödja Bismarcks politik för att ena Tyskland under Preussen. Detta stöd skedde trots den sydtyska misstänksamheten mot preusseriet och militarismen.

Det sägs att byggandet av slotten Linderhof, Neuschwanstein och Herrenchiemsee höll på att göra Bayern bankrutt men detta är enbart en myt, egentligen använde kungen sina egna pengar till att finansiera slotten.

Epilog[redigera | redigera wikitext]

Den 11 juni 1886 hade dock den bayerska politiska ledningen fått nog av alla excesser som uppehöll Ludvig och kungen skulle avsättas. Han arresterades i sin säng på slottet Neuschwanstein och fördes av psykiatern Bernhard von Gudden till slottet Berg vid Starnbergsjön. Två dagar senare hittades de båda drunknade i sjön. Omständigheterna kring dödsfallen är fortfarande inte klarlagda.

Han efterträddes av sin bror Otto I av Bayern som var förklarad sinnessjuk redan 1872. Regentskapet togs därför om hand av farbrodern Luitpold av Bayern.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Botzenhart 2004
  2. ^ I brev till Cosima von Bülow (senare Wagner) i Briefwechsel mit viele andere Urkunden König Ludwig II/Richard Wagner band II, 1936

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Botzenhart, Christoph. Ein Schattenkönig ohne Macht will ich nicht sein. 2004
  • von Burg, Katerina. Ludwig II of Bavaria. 1989.
  • Calore, Paola, Past and Present Castles of Bavaria. 1998.
  • King, Greg, The Mad King: The Life and Times of Ludwig II of Bavaria. 1996.
  • McIntosh, Christopher, The Swan King: Ludwig II of Bavaria. 1982.
  • Nohbauer, Hans, Ludwig II. 1998.


Företrädare:
Maximilian II av Bayern
Bayerns regent
1864-1886
Efterträdare:
Otto I av Bayern