Lukasgillet
- Ej att förväxla med Lukasgillet i Lund
Lukasgille var det vanligaste namnet på konstnärernas traditionella gillen i Europa. Enligt traditionen var evangelisten Lukas målare och bildhuggare, varför konstnärerna, som under medeltiden nästan uteslutande var kyrkans män, utvalde honom som sin skyddspatron. Lukasgillen är kända redan från 1200-talet. Så småningom upptogs även lekmän i de skråliknande sammanslutningarna och efter hand blev dessa dominerande. Så gott som alla kända konstnärer från äldre tid har upptagits i Lukasgillen i olika städer, till exempel Leonardo da Vinci, Rubens, Frans Hals och Raphael. Kvinnliga konstnärer upptogs, så vitt är känt, endast i Lukasgillet i Antwerpen, exempelvis Judith Leyster. Judar var exkluderade, eller förvägrades mästarrang i de flesta Lukasgillen. Utan medlemskap i ett konstnärsgille var det oftast omöjligt för konstnärer att ta lärlingar eller sälja sina alster. Lukasgillenas betydelse började avta under 1600-talet. Under de närmaste århundradena fråntogs Lukasgillena sina monopol. De upplöstes, uppgick i olika konstakademier eller levde kvar som intresseföreningar.
