Lund

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Lund (olika betydelser).
Koordinater: 55°42′N 13°12′Ö / 55.700°N 13.200°Ö / 55.700; 13.200
Lund
Tätort
Centralort
Stiftsstad
Stortorget.
Land  Sverige
Landskap Skåne
Län Skåne län
Kommun Lunds kommun
Höjdläge 30 moh, m ö.h.
Koordinater 55°42′N 13°12′Ö / 55.700°N 13.200°Ö / 55.700; 13.200
Area
 - tätort 2 575,03 hektar
Folkmängd
 - tätort 82 800 (2010)[1]
 - kommun 115 690 (2014[2])
 - storstadsområde 685 428 (2014[2])
del av Stor-Malmö
Befolkningstäthet
 - tätort 32,15 inv./hektar
Grundad 990
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Postort Lund
Postnummer 22X XX
Riktnummer 046
Tätortskod 3584
Lunds läge i Skåne län
Red pog.svg
Lunds läge i Skåne län

Lund är centralort i Lunds kommun och ligger i sydvästra Skåne i södra Sverige. Det är Sveriges elfte största tätort.[3] Lunds universitet och Lunds stift styrs från Lund. Staden ingår i storstadsregionen Stor-Malmö enligt Statistiska centralbyrån. Lund ligger på en utlöpare av Romeleåsen som avgränsar Lundaslätten i nordöst.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Lunds historia
Frans Hogenbergs avbildning av Lund på 1580-talet ur bildverket Civitates orbis terrarum.
Lundaslätten med Lunds stadsgräns. Lund i bakgrunden.
Kaspar Magnus Espmans karta över Lund från 1784.
Lund på 1850-talet.

Lund grundades omkring år 990, sannolikt flyttad på kungligt initiativ från ett tidigare läge en halvmil längre söderut, där arkeologiska utgrävningar vid Uppåkra indikerar en bosättning från före vår tideräknings början som blivit nedbränd i slutet av 900-talet. De arkeologiska fynden ger anledning att tro att staden vid Uppåkra, som kanske redan kallades Lund, varit centralort för det bördiga sydväst-Skåne från 400-talet och framåt – en roll som Lund övertog problemfritt. Stadens nya läge var strategiskt fördelaktigt. Lund ligger på Romelåsens sydväst-sluttning, vid vars fot mossar och sankmark utmed Höje å gav extra skydd. Liksom Uppåkra ligger Lund utmed den nord-sydliga landsväg som omges av det land Uppåkra var centralort för, men Lunds nya läge vid korsningen med en öst-västlig landsväg till landet i Vombsänkan, Färs härad, antyder att staden Lund aspirerade på kontroll av större delar av Skåne, möjligen också Kristianstadsslätten på andra sidan Linderödsåsen. Grundandet av Lund betraktas i regel som ett led i skapandet av ett enat danskt kungadöme.

Kyrka och kristen gravplats dateras till början av 990-talet, samtidigt med stadens förmodade grundande. Fram till 1066 hade Lund starka förbindelser med ärkebiskopssätet i Canterbury. Lund blev biskopssäte år 1060, när Danmark organiserades i ett tiotal stift, från 1066 underställt ärkebiskopen i Hamburg-Bremen med gränser motsvarande dagens Lunda-stift plus Bornholm, och 1103 ärkebiskopssäte för Norden. Lund blev metropolitsätet för norden.[4] 1085 grundlades Katedralskolan och den är därmed Nordens äldsta skola. Under 1100-talets första hälft byggdes Lunds domkyrka, ett kloster och flera mindre kyrkor. Lund var Danmarks viktigaste stad och hade 3 000-4 000 invånare. I början av 1300-talet tappade dock Lund i betydelse till Malmö, som anlagts som ärkebiskopens befästa färjeläge för resor över Öresund, och som hanseatisk hamnstad var i stark tillväxt. Dock behöll Lund positionen som kyrkligt, kulturellt och bildande centrum. År 1425 inrättades Studium Generale i Lund, Danmarks och Nordens första universitet.

Vid reformationen 1536 försvagades Lunds ställning påtagligt sedan de kyrkliga egendomarna sekulariserats. I samband med Freden i Roskilde 1658 blev Lunds stift en svensk besittning, och år 1666 anlades Lunds universitet för att understödja försvenskningen. Inkorporeringen i Sverige vid frihetstidens början, år 1721, ledde inte till någon märkbar förändring för Lund som förblev en perifer och för Sverige obetydlig småstad. Under och i början av 1700-talet drabbades Sverige av krig och svårigheter. Ömsom svenska och danska trupper förlades i staden, 1703 och 1711 härjade bränder och 1712-13 böldpest. Det var en hårt prövad stad som för en tid blev kungasäte. Mellan den 6 september 1716 och 11 juni 1718 residerade Karl XII i professor Hegardts hus vid Södergatan, vilket gjorde att Lund blev Sveriges de facto huvudstad under dessa år.[5]

1856 drogs järnväg från Malmö, och året därpå fortsatte järnvägsutbyggnaden norrut. Därmed hade den industriella revolutionen med åtföljande urbanisering nått Lund.

Handeln gick tillbaka, däremot tycks hantverket ha blomstrat, och Lund var fortfarande stiftsstad med domkapitel och katedralskola. Universitetets tillkomst 1668 innebar på sikt nya framtidsmöjligheter, men ännu cirka 1800 var staden en "akademisk bondby" (Tegnér) med endast cirka 3 000 invånare.

Under 1800- och 1900-talen ägde en fortgående, accelererad demografisk och ekonomisk tillväxt rum. Vid sekelskiftet 1900 uppgick befolkningen till 17 000, 1990 bodde i tätorten 65 400 personer. Redan i början av 1800-talet var Lund ett kommersiellt och finansiellt centrum för den kringliggande bygden.

Av stor betydelse för Lund blev öppnandet av Södra stambanan 1856, och vid seklets mitt började staden industrialiseras, till stor del på basis av lokala råvaror (läderindustri, tegelbruk, mejerier) och närheten till universitetet (tryckerier). Också textil- och verkstadsindustri fanns. Avgörande för Lunds expansion under 1900-talet har dels varit universitets- och sjukvårdsinrättningarnas tillväxt, dels tillkomsten av högteknologiska industrier som Tetra Pak och Gambro med anknytning till universitetet.

Studentrevolten, delvis inspirerad av majrevolten i Frankrike, var mycket närvarande i Lund 1967-69, då exempelvis studentmössor brändes offentligt och i protest varje sista april.

Administrativa tillhörigheter[redigera | redigera wikitext]

Lunds stad ombildades vid kommunreformen 1862 till en stadskommun. Delar av ortens bebyggelse kom att från tidigt befinna sig i Lunds socken/landskommun och Sankt Peters klosters socken/landskommun, vilka båda införlivades i etapper, 1913, 1914 och 1944 i stadskommunen. Ortens bebyggelse fortsatte att expandera utanför stadskommunen och 1952 införlivades Stora Råby socken/landskommun och 1967 Torns landskommun, bildad av flera kringliggande socknar. 1971 uppgick stadskommunen i Lunds kommun där Lund sedan dess är centralort.[6]

I kyrkligt hänseende tillhörde orten Lunds stadsförsamling, Lunds landsförsamling och Sankt Peters klosters församling. 1944 bildades av stads- och landsförsamlingen Lunds domkyrkoförsamling, varur 1962 utbröts Lunds Allhelgonaförsamling och 1992 Helgeands församling. 1992 bildades så Sankt Hans församling och Östra Torns församling vilka 2012 med Stora Råby församling bildade Lunds östra stadsförsamling. Delar av den expanderande orten tillhör även Norra Nöbbelövs församling och före 1992 Vallkärra församling som då uppgick i Torns församling.[7][7]

Orten ingick till 1971 i domkretsen för Lunds rådhusrätt. Sedan 1971 ingår Lund i Lunds tingsrätts domsaga.[8]

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Lund 1570–2010[9][källa behövs]
År Folkmängd Areal (ha)
1570
  
817
1610
  
1 145
1650
  
1 535
1690
  
1 251
1730
  
1 530
1770
  
2 078
1810
  
3 100
1850
  
6 709
1890
  
15 023
1930
  
24 520
1950
  
34 039
1960
  
39 568
1965
  
45 043
1970
  
52 359
1975
  
55 047
1980
  
55 130
1990
  
62 909 2 291
1995
  
71 450 2 418
2000
  
73 840 2 458
2005
  
76 188 2 499
2010
  
82 800 2 575
Anm.: Sammanvuxen med Vallkärra 1990



Stadsbild[redigera | redigera wikitext]

Se även Lista över byggnader i Lund
Se även Arkitektur i Lund
Karta över Lund

Lund är lågt liggande i söder vid Höje å och reser sig i norr till 86 meter över havet. Vid E22 finns Klosterängshöjden som är en konstgjord höjd av schaktmassor.

När Lund under 1100- och 1200-talet var säte för ärkebiskopen byggdes ett stort antal kyrkor och kloster runt om i staden. Som mest fanns 27 kyrkor i Lund. I och med reformationen 1536 revs nästan alla kyrkor och kloster.

Att Lund är en medeltidsstad märks främst i gatunätet som på sina håll har sett likadant ut i århundraden. Dessutom har centrum formen av ett mänskligt hjärta som var typiskt stadsbyggande under medeltiden. Det finns även ett fåtal medeltida byggnader kvar i stadsbilden, såsom domkyrkan, Liberiet, Sankt Peters Klosters kyrka och Krognoshuset. Stäket, Kungshuset i Lundagård och Karl XII-huset på Katedralskolan är andra gamla byggnader.

"Lunna töser", exempel på nybygge i Lund, Margretedal vid Södra vägen.

I övrigt var det fram till slutet av 1800-talet vanligt med korsvirkeshus. Ett sådant är Wickmanska gården. Denna brann ner år 2002, men är restaurerad och inhyser i dag en restaurang.

Under slutet av 1800-talet ersattes många småhus med flervåningshus. Under denna period byggdes bland annat Katedralskolans huvudbyggnad, Grand Hotel, Universitetsbiblioteket, universitetsbyggnaden och flera lasaretts- och universitetsbyggnader. De flesta byggnaderna i Lund härstammar från 1800-talets slut eller 1900-talet.

Gatunätet i Lunds stadskärna är på många ställen många hundra år gammalt. Under 1900-talet gjordes dock en del förändringar. Så här står det i den andra upplagan av Nordisk familjebok, utgiven år 1912:

De äldre delarna af staden kunna icke sägas vara välbyggda. Under de senare åren ha dock genom upptagande af nya byggnadsområden, gaturegleringar och liflig byggnadsverksamhet härutinnan gjorts stora förändringar.

Detta fortskred under första halvan av seklet. Under 1960-talet hade de borgerliga partierna planer på att skapa en fyrfilig motorväg rakt igenom stadskärnan, det så kallade Genombrottet. År 1958 fattades beslut om att hus skulle rivas för att bygga en trafikled rakt genom Lunds stadskärna. Opinionen svängde dock och år 1969 röstade man för att stoppa planerna, därigenom undslapp Lund samma öde som Klarakvarteren i Stockholm och Carolikvarteren i Malmö. Framför allt socialdemokraterna var aktiva för att stoppa gatugenombrottet och bland dem särskilt universitetslektorn Agne Gustafsson.[10] En del av husen hade dock redan rivits för att trafikleden skulle kunna komma fram, bland annat den prunkande Carlsson Trädgård vid Bankgatan, där det numera finns en bussterminal samt Vårfruskolans park. Detta område är ännu inte återplanterat eller på annat sätt återställt. Under 1970-talet ändrades uppfattning i stort och besparingar gjordes, varför områden som Nöden delvis finns bevarade.

Utanför centrum präglas Lund av universitetets och Tekniska högskolans lokaler, Lasarettet samt bostadsbebyggelse av mer eller mindre utpräglad förortskaraktär. Det finns även äldre bebyggelse i bland annat Värpinge by och delar av Östra Torn.

Många som arbetar i Lund är pendlare. Det finns väl utbyggda kommunikationer med lokaltåg (Pågatågen) och bussar. Samtidigt ser Lund också en tät biltrafik såväl inne i tätorten som på infartsvägar och landsvägar i omgivningen.

De viktigaste infarterna till tätorten är Fjelievägen, Malmövägen och Dalbyvägen. Andra farleder som leder in i orten är E22, Sandbyvägen, Svenshögsvägen, Norra Ringen och järnvägen (Södra stambanan samt Västkustbanan).

Några arkitekter som varit aktiva i Lund är C. G. Brunius, Helgo Zettervall, Alfred Hellerström, Theodor Wåhlin, Folke Zettervall, Hans Westman, Klas Anshelm, Bernt Nyberg, Bengt Edman, Sten Samuelson och Flemming Lassen.

Trots att staden har lyckats bevara en mycket stor del av sin medeltida karaktär har ett fåtal gator rivits genom åren. En västligare del av nuvarande Stora Algatan revs under 1800-talets första hälft, en förlängning av Stora Fiskaregatan i centrala Lund revs på 1790-talet och Lilla Kyrkogatan mellan Stortorget och domkyrkan försvann i samband med tillkomsten av Sydsvenska Bankens hus vid Stortorgets norra sida (1913). Utöver dessa har den nordligaste delen av Vårfrugatan omvandlats till kvartersmark. Ingen gata har dock, förutom Lilla Kyrkogatan, rivits på senare dagar. Ett fåtal medeltida gatunamn har även försvunnit, Clemensgatan var uppkallad efter den vikingatida-medeltida S:t Clemens kyrka och var fram till 1920-talet det officiella namnet på den östligaste delen av Lilla Fiskaregatan (från Stora Gråbrödersgatan och fram till Stortorget).

Stadsdelsområden[redigera | redigera wikitext]

Lunds stadsdelsindelning.
Några av Klostergårdens bostadshus sedda från ängarna utanför Lund

År 2014 fastställdes 29 officiella stadsdelar.[11] Innan detta har Lunds stadsdelar endast varit etablerade av hävd. De enda tidigare fastställda stadsdelar är 14 stycken statistiska.[12] På 1900-talet tillkom ett flertal stadsdelar: Klostergården 1963, Norra Fäladen 1967, Linero 1969, Norra Nöbbelöv 1973, Gunnesbo 1980 och Värpinge 1992.

Officiella[redigera | redigera wikitext]

Statistiska[redigera | redigera wikitext]

Torg[redigera | redigera wikitext]

I centrala Lund finns flera torg. Vid Stortorget ligger Stadshallen och flera butiker. Stortorget brukar dock sällan användas för försäljning, men här anordnas ibland olika evenemang. Lunds främsta handelstorg är Mårtenstorget som ligger sydost om Stortorget. Detta torg var i äldre tider centrum för kreaturshandeln i Lund och kallades då Oxtorget. Här är numera torghandel under dagarna. Övrig tid är torget parkeringsplats. Längre norrut vid järnvägen finns Clemenstorget. Även där finns en viss torghandel.

Mindre torg i centrum är Bantorget, Knut den Stores torg och Krafts torg. På alla torg står olika konstverk. Även utanför centrum finns torg, bland annat Karhögstorg och Västra Stationstorget. Mellan domkyrkan och det 2011 färdigställda Domkyrkoforum finns Domkyrkoplatsen, det senast tillkomna centralt belägna torget.[13][14]

Köpcentrum[redigera | redigera wikitext]

Lunds första enhetligt planerade köpcentrum utanför stadskärnan, Nova Lund, öppnade i september 2002; ett något äldre och mindre köpcentrumområde fanns sedan 1980-talet norr om Nova kring Mobilia. Andra köpcentra (utanför kommunen) där många lundabor är kunder är bland andra Center Syd vid Löddeköpinge och Burlöv Center i Arlöv.

Parker[redigera | redigera wikitext]

Se även Kategori:Parker i Lund

Lunds mest centrala park är Lundagård, som tillsammans med den intilliggande Universitetsplatsen även är akademiskt centrum med byggnader som Universitetshuset, Kungshuset, AF-borgen och även Lunds domkyrka.

Stadsparken ligger sydväst om stadskärnan. 1907 användes tomten för Lundautställningen och parken anlades mellan 1909 och 1911. Den Botaniska trädgården som anlades under 1800-talet ligger öster om stadskärnan och är den tredje parken i centrum. Även här har universitetet flera hus och institutioner, liksom växthus.

Bland parkerna utanför Lunds centrum kan nämnas Sankt Lars-parken i sydväst, Sankt Hans backar i nordost, Holmbergska parken och Folkets park i väst samt Sofiaparken på Möllevången.

Kommunikation[redigera | redigera wikitext]

Vägar[redigera | redigera wikitext]

Man kan resa till Lund via E22:an, länsväg 102 och länsväg 108. E22 från Lund till Malmö är Sveriges äldsta motorväg och är byggd 1953.

Vägnätet inom staden kännetecknas av olika tiders uppfattningar om trafikmiljö och andra faktorer, vilka dock sällan helt fullföljts enligt ursprungliga planer. Få av planerna på nya alléer och boulevarder blev till verklighet, även om Södra Esplanaden med sin lummighet utgjorde sin tids första deletapp i vad som skulle bli en rund "stadts-boulevard" kring 1900. En bidragande orsak till att staden växte relativt långsamt i förhållande till andra industristäder var att man länge hade stora tomtmarker inne i den gamla staden som bebyggdes först, varför behovet av nya vägar dröjde. I stället skedde den huvudsakliga bostadsexpansionen utanför Lunds tätort längs med de gamla landsvägarna in mot staden, till exempel vid Smörlyckan eller Jutahusen.

E22:an.

Ett tidigt exempel på ett "gatugenombrott" är Kyrkogatan utanför Domkyrkan 1702. Tidigare gick trafiken i en omväg västerut på nuvarande Stora Gråbrödersgatan. Det svenska generalguvernörmentet ville förverkliga en idealstadsplan med rutnätskvarter. Dessa planer genomfördes aldrig med undantag för gatugenombrottet, och Lund behöll sitt medeltida gatunät.

Att fara igenom staden i nord-sydlig riktning har således alltid varit enklare än att färdas i öst-västlig riktning. När biltrafiken ökade anlades 1934 söder om stadskärnan Södra Ringen, en väg med två körfält på vardera två körbanorna mellan Malmövägen och Trollebergsvägen, för att avlasta innerstadstrafiken. Denna tidiga "förbifart" är i dag en del av staden men uppfattades vid byggnationen som stadens utkant.

På 1950-talet byggdes Autostradan vilket ledde till att Riksfyran försvann ut ur staden. Även Autostradan låg på sin tid utanför staden men är i dag en del av vägnätet inom staden samtidigt som genomfartstrafiken på E22 passerar här.

Vägutbyggnaderna fortsatte med Norra Ringen under 1960-talet, men miljöorganisationer protesterade mot en förlängning öster- och västerut och någon "östra ring" har ännu inte byggts. I början av 1990-talet byggdes nya Länsväg 108 i en vid båge väster om staden för att bland annat avlasta Södra Ringen och skapa en ny väg mot Kävlinge.

Bortsett från ett antal gatubreddningar under 1960-talet har biltrafiken i centrum sedan 1970-talet försökt begränsas. År 1971 stängdes Stora Södergatan av vid Stortorget för biltrafik. En ny utredning som gjordes 1985 ledde till ett nytt system för biltrafiken i centrum och till att fler gator stängdes av för biltrafik. Ett svårt trafikproblem som finns kvar inne i stadskärnan är Bangatan utanför Lunds Centralstation. Här passerar passagerare till tågen på ett övergångsställe och en omfattande buss- och taxitrafik, vilket ofta leder till långa köer och dålig luftkvalitet på gatan. Västra Stationstorget som byggdes i slutet av 1990-talet på andra sidan stationen har inte haft den avsedda avlastande effekten.

Busstrafik[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Lund stadsbuss

Lunds kommun är huvudman för busstrafiken i Lund och bestämmer vilka entreprenörer som ska ta hand om trafiken. Fram till den 30 april 2005 var Lunds stadsbussar gråblåa, hette "Stadstrafiken i Lund" och kördes av Arriva.

Grön buss den 1 maj 2005.

Den 1 maj 2005 tog Bergkvarabuss över de sex huvudlinjerna. Samtidigt utökade kommunen sitt samarbete med Skånetrafiken, vilket ledde till nya gröna bussar i likhet med de flesta andra städer i Skåne samt det nya namnet "Lund Stadsbuss". De nya gröna bussarna är bland annat bättre anpassade för funktionshindrade. De har lågt golv, nigningsmöjlighet och de allra flesta drivs med naturgas. De tre servicelinjerna körs av Veolia Transport. Det finns ungefär 400 hållplatser. Som central knutpunkt för de flesta linjerna fungerar Botulfsplatsen. Två andra viktiga bussterminaler är Lund C (järnvägsstation) och vid Universitetssjukhuset (Centralblocket).

Den regionala busstrafiken sköts av Skånetrafiken och körs på entreprenad till flera olika bussbolag, till exempel Veolia Transport och Nobina Sverige. För landsortstrafiken finns det gula bussar som går till de flesta orter inom Skåne. Dessa avgår från tre terminaler: centralterminalen är vid järnvägsstationen och ett antal bussar utgår även från Universitetssjukhuset. Malmöbussarna avgår i stort sett från kvarteret Galten, ett litet busstorg bakom Vårfruskolan vid Bankgatan.

Spårväg[redigera | redigera wikitext]

Ett förslag om byggande av ett spårvägsnät i Lund lanserades år 1905.[15] Någon spårvagnstrafik kom dock aldrig till stånd i den första generationen elektriska spårvägar. Drygt 100 år senare, 2009, aktualiserades frågan på nytt och 2010 presenterades ett förslag[16] som omfattar bygget av en 5,5 km lång dubbelspårig sträcka från Lund C till Science Village / ESS, nordöst om staden. Planerad byggstart år 2015 och trafikering är tänkt att starta 2017.[17]

Järnväg[redigera | redigera wikitext]

Lund är en järnvägsknut, och Lund C är Sveriges tredje största station sett till antalet resenärer[18]. Tåg går från Lund i riktning mot Kävlinge, Eslöv och Malmö. I Lund delar Södra stambanan och Västkustbanan på sig. Det är därmed möjligt att åka tåg till Sveriges tre största städer utan byten.

Förr gick det även en järnväg till S Sandby - Revinge - Harlösa på det som i dag kallas Hardebergaspåret, ytterligare en järnväg till Staffanstorp - Klågerup - Svedala - Trelleborg och en till Bjärred. Den sistnämnda användes flitigt av studenterna i Lund då sommaren var varm och badvänlig. Dock är trafiken på dessa linjer nerlagd och spåren är upprivna, med ett undantag. Spåret mot Trelleborg finns kvar som ett industrispår fram till Tetra Pak, det används dagligen för transport av gods.

Lunds centralstation är den järnvägsstation som finns i centrala Lund. Dessutom finns det inom kommunen pågatågsstationer (lokaltågsstationer) vid Gunnesbo och Stångby. Andra numera nerlagda järnvägsstationer inom tätorten var Lunds västra, Lunds östra och Lunds södra. Den senare, vars byggnad finns kvar, var en station som låg utmed "Hardebergaspåret".

Ytterligare stationer inom kommunen fanns i Dalby och Veberöd, båda på sträckan Malmö - Staffanstorp - Dalby - Veberöd - Sjöbo - Tomelilla - Simrishamn (Simrishamnsbanan). I dag inrymmer stationen i Dalby ett nedlagt ålderdomshem och i Veberöd en före detta pizzeria. I Dalby delade spåret sig där det ena gick mot Torna Hällestad - Harlösa, det andra vidare mot Veberöd.

Järnvägen mellan Lund - Malmö öppnades den 1 december 1856 och är den första delsträckan av Södra stambanan som blev byggd. Denna del är en av de två första svenska stambaneprojekten tillsammans med delsträckan Göteborg - JonseredVästra stambanan, som öppnade samma år.

Cykel[redigera | redigera wikitext]

Av alla resor inom Lund sker 43% med cykel[19]. Inte minst studenter väljer ofta cykeln. Terrängen Lund är byggt på lutar svagt, vilket medför att det är något ansträngande att cykla norrut. Lunds kommun har sedan 1985 byggt ut cykelvägarna så att det ska bli lättare att ta sig fram i Lund.

Hasslanda flygfält på vintern.

Flyg[redigera | redigera wikitext]

Hasslanda flygfält låg 2,5 kilometer sydost om Lunds centrum, vid Stora Råby gård. Fältet användes främst för privatflyg, men också i viss utsträckning för tjänsteresor.

Hasslanda flygfält lades ner på grund av en utbyggnad av Sydöstra vägen som sträcker sig över före detta rullbanans södra del. På flygplatsområdet etableras ett nytt industriområde. Nedläggningen skulle enligt planeringen ha genomförts 2007, men blev inte av förrän 2009. Hasslanda, som anlades 1964, har därmed existerat i 46 år. Den internationella civilluftfartsorganisationen (ICAO) flygplatskod för Hasslanda var ESMN.

För att komma till Lund med flyg är dock Malmö Airport (Sturup) eller Kastrups flygplats i Köpenhamn med efterföljande tåg, bil eller buss de vanligaste alternativen.

Industri, näringsliv och forskning[redigera | redigera wikitext]

Tetra Paks kontor i Lund

Lund har en lång tradition av forskning och entreprenörskap med både världsledande internationella och nya företag. Flera forsknings- och utvecklingsföretag har genom åren utvecklats i samspel med universitetet och forskningsbyn Ideon. Lund har satsat på att positionera sig som ett centrum för nyskapande forskning och industri. Neutronkällan European Spallation Source har beslutats att byggas i Lund.

Några av de viktigare företagen i Lund är Tetra Pak, Ericsson Modems, Sony Mobile, Alfa Laval, Gambro, Axis AB och Bibliotekstjänst. Lund är en typisk universitetsstad där Lunds universitet och Universitetssjukhuset i Lund genomsyrar mycket verksamhet som bedrivs i staden. Ideon är speciellt viktigt i Lunds framtida näringsliv.

Industrihistoria[redigera | redigera wikitext]

Historiska industrier:

Kultur, nöjen och media[redigera | redigera wikitext]

Kulturlivet i Lund präglas mycket av den stora studentpopulationen vid landets största universitet vilken utgör drygt en tredjedel av befolkningen. Staden kandiderade fram till 2009 för att bli en av Europas kulturhuvudstäder 2014 men förlorade i slutändan denna plats till Umeå.

Många av studenterna bor i studentrum på exempelvis Sparta, Vildanden, Parentesen eller på studentnationerna i staden. Studentbostäderna hyrs ut av AF Bostäder och stadens nationer. Det finns tretton nationer i Lund: Malmö, Lund, Göteborg, Kalmar, Sydskånska, Smålands, Blekingska, Krischanstad, Östgöta, Västgöta, Hallands, Helsingkrona och Wermlands. Nationerna, förutom Smålands nation, är tillsammans huvudmän för Akademiska Föreningen som utgör navet i Lunds studentliv.

Kulturlokaler i Lund är bland andra Konsthallen, Lunds stadsteater (teater), Kulturmejeriet (konserter och teater), Stadshallen (konserter med mera), AF-borgen, Folkparken, Sagohuset (teater), Lilla teatern med flera. Lunds stadskärna bjuder på många caféer. Café AthenAkademiska Föreningen är ett legendariskt café inom studentvärlden - nyöppnat 2005 efter ett trettioårigt uppehåll. Bland de mer kända kaféerna kan också nämnas Café Ariman, India Däck Bokcafé, Ebbas café och Gräddhyllan. I Stadsparken ligger Stadsparkscaféet, som om sommaren arrangerar konserter[20].

Litteratur och konst[redigera | redigera wikitext]

Några klassiska författare som har bott i Lund är Esaias Tegnér, Ola Hansson, Axel Lundegård, Anders Österling, Bengt Lidforss, Vilhelm Ekelund och August Strindberg (Strindbergshuset). Av Lunds många poeter kan nämnas Ingemar Leckius, Tommy Olofsson och Göran Sonnevi. På Lunds hospital/S:t Lars sjukhus huserade översättaren av persisk litteratur, särlingen och friherren Eric Hermelin. Förutom stadsbibliotek, universitetsbibliotek och miljöbibliotek har Lund ett stort antal bokförlag, antikvariat och boklådor. Lundaromanen är en egen genre med Fritiof Nilsson Piraten och Frank Hellers Lundaskildringar som förlaga: en utvecklingsroman där den unge studenten upplever livet i Lund, Köpenhamn och ibland också Österlen, varvid han förhoppningsvis mognar som individ. En annan typ av litteratur som utmärker sig för Lund är den som produceras till studentspex, till exempel Djingis Khan och Uarda (som också fått ge namn åt flera gator och bostadsområden). Med lunda-andan brukar avses en blandning av tolerans, skepticism och välformulerad kvickhet som för tankarna till Sam Ask, Sten Broman eller Hans Alfredson, gärna framförd på den lundensiska dialekt som talades av exempelvis Cilla Ingvar. Lund har alltid varit rikt på kulturpersonligheter, som galleristen Jean Sellem, konstprofessorn Oscar Reutersvärd, Hildur Sandberg,[21] Falstaff, fakir (Axel Wallengren), konstnärerna Carl Fredrik Hill och Gösta Adrian-Nilsson (GAN), silversmeden Wiven Nilsson och den abstrakta animationens skapare Viking Eggeling. Lund har också en mängd offentliga skulpturer, statyer och utsmyckningar [22] samt en laglig graffitivägg på Smålands Nation. I Uarda-akademien och Lukasgillet frodas också lundakulturen. De radikala diskussionsklubbarna D.U.G., D.Y.G. och Clarté brukar nämnas i den intellektuella traditionens sammanhang. Lund har tidvis haft en mycket aktiv teaterscen, och Karnevalen har varit en grogrund också för komiska talanger.

Lund är en ort med många bokförlag. I början av 2012 fanns 32 branschregistrerade förlag i Lund, vilket gjorde den till den förlagstätaste svenska kommunen efter Stockholm räknat utifrån förlag per invånare.[23]

Lundakarnevalen[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Lundakarnevalen

Vart fjärde år anordnas Lundakarnevalen i Lund av studenterna vid Lunds universitet genom Lunds universitets studentkårer. Den hålls främst Lundagård i centrala staden. Den första karnevalen sägs ha hållits 1849, de första åren var dock karnevalsfrekvensen både högre och ojämnare. Senaste karnevalen var Futuralkarnevalen i maj 2014. En mängd kända svenska komiker har gjort sina första lärospån i Lundakarnevalen.

Museer[redigera | redigera wikitext]

Kulturen ligger bredvid Lundagård och har både permanenta utomhusutställningar, flera äldre byggnader och inomhusutställningar. Till Kulturen hör även Drottens museum samt Tegnérmuseet, inrymt i de bevarade delarna av Esaias Tegnérs bostadshus vid Stora Gråbrödersgatan. Det sistnämnda är Sveriges äldsta författarmuseum (inrättat 1862).

Statliga museer finns i Lund inom ramen för universitetet. Till de mest kända hör Historiska museet (där även domkyrkomuseet samt forn- och medeltidsutställningar ingår), Skissernas museum (skisser till "monumentalkonst och konst i offentlig miljö") som är det enda i sitt slag i världen. Zoologiska museet, vars omfattande utställningar hade både naturvetenskapligt och kulturhistoriskt värde är sedan juni 2011 nedlagt. Delar av samlingarna kommer fortsatt finnas tillgängliga för forskning men ej förmedlas till allmänheten.

Vid Mårtenstorget finns Konsthallen, Konstföreningen Aura i Krognoshuset. I Akademiska Föreningens källare finns det studenthistoriska AFs Arkiv & Studentmuseum. I privatdrift finns ett posthistoriskt museum och fanns tidigare även ett glas- och porslinsmuseum.

Musik[redigera | redigera wikitext]

Lund är en av Sveriges körtätaste städer med många körer på hög internationell nivå. Bland dessa räknas bland annat Lunds Studentsångförening, Lunds vokalensemble, Lunds Kammarkör och Svanholm Singers. 2006, 2008 och 2010 anordnades Lund Choral Festival.

Dansk-svensk visfestival arrangeras i augusti varje sommar sedan 2002. Det är en visfestival med syfte att bli mötesplats för det gemensamma nordiska kulturarvet visan och arrangeras av Kulturföreningen K-märkt.

Kulturmejeriet är sedan mitten av 1980-talet en viktig referenspunkt för rockmusik, konserter och nya band. Bland många välkända musiker med anknytning till Lund kan nämnas, Axwell, Kal P. Dal, Peps Persson, Timbuktu, Chords, The Radio Dept., Peter Puders och Professor P. Större artister hade tidigare vanligen sina spelningar på anrika Olympen i norra Lund, men denna arena är numera nerlagd till förmån för Färs och Frosta Sparbank Arena som ligger mellan stadsparken och Klostergården.

Bland klassiska orkestrar kan nämnas Lunds Stadsorkester, Akademiska Kapellet och Lunds Nya Kammarorkester.

Två orkestrar som mer sysslar med spex och studentunderhållning av olika slag är Alte Kamereren och Bleckhornen. De deltar, liksom många inbjudna studentorkestrar utifrån, i karnevalen som hålls vart fjärde år.

Dans[redigera | redigera wikitext]

Lund är säte för ett flertal föreningar och skolor som bedriver dansundervisning och arrangerar dansarrangemang. Fyra av skolorna i tango, salsa och swing samarbetar om den årliga Dansfesten i januari, där det på Mejeriet under en kväll erbjuds möjlighet att växla mellan dessa tre pardanser. Många dansföreningar är knutna till stadens olika studieförbund, som också arrangerar danskurser i egen regi.

Teater[redigera | redigera wikitext]

Som exempel på teatrar och föreningar i Lund kan nämnas Lilla teatern, Lunds Stadsteater, Månteatern och Lunds Studentteater. Lundaspexarna är Sveriges mest kända spexensemble och lockar varje vår och höst tusentals åskådare till sina föreställningar i Akademiska Föreningens stora sal. Bland rikskända personer som börjat sin karriär i Lundaspexarna kan nämnas Hans Alfredson, Stellan Sundahl, Johan Wester och Anders Jansson. De bägge sistnämnda medverkade våren 2012 till att skapa ett flexibelt teaterrum i Färs & Frosta Sparbank Arena som gett Lund ytterligare en teatersalong med kapacitet på 1400 personer.

Media[redigera | redigera wikitext]

I Lund har tidigare utgivits två sexdagars tidningar – Lunds Dagblad och Folkets Tidning. Efter att dessa lagts ner är Lund Sveriges största tätort utan dagstidningsutgivning. Istället är Malmötidningen Sydsvenskan (oberoende liberal) största dagstidning i staden, men även Skånska Dagbladet hade redaktion i Lund fram till slutet av 2011.

Annonsbladet Lundaliv finns sedan 1990 och utkommer med åtta nummer om året. På gatorna kan Skåneupplagan av gratistidningarna Metro och City Malmö/Lund hämtas ur på torg och trottoarer uppställda behållare. Lunds lokala TV-kanal heter Steve och är liksom Radio AF en studentkanal. Båda dessa etermedier drivs som utskott inom Akademiska Föreningen och är huvudsakligen gjorda av och för studenter. Lund skall bevakas av SVT genom Sydnytt och Sveriges Radio genom Radio Malmöhus.

Trossamfund och kyrkor[redigera | redigera wikitext]

De äldsta lämningarna efter kristna kyrkor i Lund är från stavkyrkorna Sankt Drottens, Sankta Marias och Sankt Clemens, daterade kring sekelskiftet 9001000.[24]

Historiskt har Lund 1104-1537 varit säte för ärkebiskopen i Lund. I och med detta byggdes ett stort antal kyrkor och kloster i staden under 1100- och 1200-talet. Som mest fanns det 27 kyrkor i Lund. Med reformationen 1536 revs nästan alla kyrkor och kloster. De enda medeltida kyrkorna som överlevde var Domkyrkan och Sankt Peters Klosters kyrka. Av de rivna medeltidskyrkorna är ruinerna av Drottens kyrka – troligen stadens första stenkyrka – väl utgrävda och utgör i dag ett underjordiskt museum tillhörigt Kulturen.

Förr omfattades staden Lund av en församling, Lunds stadsförsamling. Denna slogs år 1944 ihop med Lunds landsförsamling som blev Lunds domkyrkoförsamling. Sedan dess har Lund utökats i flera etapper. Nuförtiden är tätorten en del av följande församlingar:

Inom Lunds tätort ligger i dag följande kyrkor tillhöriga Svenska kyrkan:

Enbart Klosterkyrkan och Norra Nöbbelövs kyrka har kyrkogård. Dessutom finns två andra begravningsplatser i tätorten, Norra kyrkogården och Östra kyrkogården. En nyare begravningsplats finns cirka fyra kilometer norr om stadens centrum, Fredentorps kyrkogård, invigd 1985.

Förutom Svenska kyrkan finns bland annat den katolska Sankt Thomas kyrka, tillhörig Sankt Thomas av Aquino församling, samt Västerkyrkan, tillhörig Svenska missionskyrkan. Också Baptistkyrkan, Dominikanorden, Evangeliska fosterlandsstiftelsen, Evangeliska Frikyrkan, Evangelisk Luthersk Mission - Bibeltrogna Vänner, Jehovas vittnen, Mormonkyrkan (Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga) och Pingstkyrkan är representerade i Lund.

Sport[redigera | redigera wikitext]

Lunds mest framgångsrika fotbollsklubb heter Lunds BK och spelar i Division 1 Södra. Lunds BK har genom åren haft många duktiga spelare, som till exempel Nils-Åke Sandell och Martin Dahlin, som har spelat i Lunds BK som moderklubb och som fick Guldbollen 1993. Han var en av Sveriges mest kända fotbollsspelare. Dessutom Roger Ljung som kom till Lunds BK som ung.

I basketen har Lund två lag, LUGI och IK Eos. Eos spelar i söderettan och har en egen hall som heter Eoshallen.

Föreningar:

Handbollsstaden Lund[redigera | redigera wikitext]

I Lund har LUGI en handbollsektion som vann SM-guld 1980; LUGI handboll spelar i Elitserien i handboll. Även H43 Lund återfinns i Elitserien i handboll. Lund har dessutom en framgångsrik ungdomsförening, KFUM Lundagård, som i första hand är en lokal förening på Gunnesbo (nordvästra Lund).

Varje år den 26-30 december spelas Lundaspelen i handboll. Det är en av världens största inomhushandbollsturneringar för ungdomslag och arrangeras av LUGI handboll. Det är prestigefullt att vinna denna turnering som ofta benämns som ungdoms-VM då många av världens bästa ungdomslag möts. Lundaspelen spelas även i basket (2-5 januari) och arrangeras då av EOS.

Anläggningar[redigera | redigera wikitext]

I kommunen finns ett tjugotal stora hallar. Bollhuset, Tornahallen, Eoshallen, Lunds Idrottshall och Victoriastadion är de stora publika hallarna. Bollhuset, Idrottshallen och Victoriastadion ägs av kommunen, medan Eoshallen drivs av föreningen IK Eos och Tornahallen i Stångby drivs av föreningen Torns IF. Dessutom har en ny arena byggts i närheten av den nuvarande Idrottshallen. Den blev färdig i september 2008 och kallas Färs & Frosta Sparbank Arena. Bland annat spelar H43 och LUGI, båda elitserielag i handboll, sina hemmamatcher här.

De två stora idrottsplatserna är Centrala IP och Klostergårdens IP.

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Lunds befolkning fördelad efter stadsdel med differens mellan 2007 och 2006 visas nedan. Här räknas även Torns glesbygd med, det vill säga området norr om Lund upp till gränsen mot Kävlinge kommun.

Stadsdel Befolkning (2007) Befolkning (2006) Förändring (%)
Centrala staden &&&&&&&&&&013358.&&&&&013 358 &&&&&&&&&&013202.&&&&&013 202 &&&&&&&&&&&&&&01.2000001,2
Möllevången &&&&&&&&&&&02087.&&&&&02 087 &&&&&&&&&&&02060.&&&&&02 060 &&&&&&&&&&&&&&01.3000001,3
Norra Fäladen &&&&&&&&&&011561.&&&&&011 561 &&&&&&&&&&011318.&&&&&011 318 &&&&&&&&&&&&&&02.1000002,1
Tuna &&&&&&&&&&&03857.&&&&&03 857 &&&&&&&&&&&03867.&&&&&03 867 &&&&&&&&&&&&&0-1.700000-0,3
Ö. Torn / M. Fälad &&&&&&&&&&&08892.&&&&&08 892 &&&&&&&&&&&08559.&&&&&08 559 &&&&&&&&&&&&&&03.9000003,9
Linero &&&&&&&&&&&05398.&&&&&05 398 &&&&&&&&&&&04998.&&&&&04 998 &&&&&&&&&&&&&&08.2000008,2
Järnåkra / Nilstorp &&&&&&&&&&&05648.&&&&&05 648 &&&&&&&&&&&05450.&&&&&05 450 &&&&&&&&&&&&&&03.6000003,6
Klostergården &&&&&&&&&&&05212.&&&&&05 212 &&&&&&&&&&&05005.&&&&&05 005 &&&&&&&&&&&&&&04.1000004,1
Väster &&&&&&&&&&010628.&&&&&010 628 &&&&&&&&&&010522.&&&&&010 522 &&&&&&&&&&&&&&01.&&&&&01,0
Värpinge &&&&&&&&&&&02127.&&&&&02 127 &&&&&&&&&&&02156.&&&&&02 156 &&&&&&&&&&&&&0-2.700000-1,3
Kobjer &&&&&&&&&&&01688.&&&&&01 688 &&&&&&&&&&&01663.&&&&&01 663 &&&&&&&&&&&&&&01.5000001,5
Gunnesbo &&&&&&&&&&&03803.&&&&&03 803 &&&&&&&&&&&03845.&&&&&03 845 &&&&&&&&&&&&&0-2.900000-1,1
Nöbbelöv &&&&&&&&&&&03488.&&&&&03 488 &&&&&&&&&&&03446.&&&&&03 446 &&&&&&&&&&&&&&01.2000001,2
Vallkärra / Stångby &&&&&&&&&&&01352.&&&&&01 352 &&&&&&&&&&&01213.&&&&&01 213 &&&&&&&&&&&&&011.50000011,5
Torns glesbygd &&&&&&&&&&&01391.&&&&&01 391 &&&&&&&&&&&01397.&&&&&01 397 &&&&&&&&&&&&&0-1.600000-0,4
På församling skrivna &&&&&&&&&&&&0644.&&&&&0644 &&&&&&&&&&&&0608.&&&&&0608 &&&&&&&&&&&&&&05.9000005,9
Totalt &&&&&&&&&&081134.&&&&&081 134 &&&&&&&&&&079299.&&&&&079 299 &&&&&&&&&&&&&&03.3000003,3
Källa: Befolkningsstatistik från Lunds kommun

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Folkmängd i tätort och småort per kommun 2010”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Statistik/MI/MI0810/2010A01T/MI0810_To_So_Kommun2010.xls. Läst 6 maj 2013. 
  2. ^ [a b] ”Folkmängd i riket, län och kommuner 30 september 2014”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Befolkning/Befolkningens-sammansattning/Befolkningsstatistik/25788/25795/Kvartals--och-halvarsstatistik---Kommun-lan-och-riket/378565/. Läst 10 november 2014. 
  3. ^ ”Statistik från Statistiska Centralbyrån”. http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2005A01/MI0810_2005A01_SM_MI38SM0601.pdf. 
  4. ^ Ahrén Per-Olov, Jarlert Anders, red (2004). Lund - medeltida kyrkometropol: symposium i samband med ärkestiftet Lunds 900-årsjubileum, 27-28 april 2003. Årsbok / Stiftshistoriska sällskapet i Lunds stift, 1404-8515 ; 2004Bibliotheca historico-ecclesiastica Lundensis, 0346-5438 ; 47. Lund: Arcus. Libris 9422362. ISBN 91-88552-47-0 (Arcus) 
  5. ^ Svenska turistföreningens årsskrift, 1919, , s. 147
  6. ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X 
  7. ^ [a b] ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 17 december 2013. 
  8. ^ om Lunds rådhusrätt
  9. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010. 
  10. ^ Sverker Oredsson "Genombrottet i Lund",i Vid pass 8000 rutor: en festskrift till Gunnar Sandin, Lund 1990, ISBN 91-7970-974-5
  11. ^ Nova försvinner när stadsdelar blir officiella - Sydsvenskan 1 oktober 2014
  12. ^ Lunds stadsdelar
  13. ^ Beslutsprotokoll från byggnadsnämnden i Lund 2011
  14. ^ Orbis Arctoi Historisk kartografi på nordliga breddgrader Nr 2011/4 w November 2011
  15. ^ ”Spårvägsplaner i Lund”. http://www.pege.nu/Lund/spv-planer-1.htm. 
  16. ^ http://www.lund.se/Ideernas-Lund/Framtidssatsningar-i-Lund/Sparvagn-2015/
  17. ^ http://www.sparvaglund.se/sv/Om-projektet/Projektet-i-korthet/
  18. ^ http://www.sydsvenskan.se/lund/lunds-station-tredje-storst/
  19. ^ LundaMats - hållbara transporter
  20. ^ ”Stadsparkscaféets hemsida”. http://www.stadsparkscafeet.com/.  - se under Underhållning
  21. ^ Johannes Blidfors: Lejoninnan från Lund. Ett livsöde kring sekelskiftet. Perfekta, Malmö 1982.
  22. ^ Jelena Zetterström: Offentlig konst i Lund. SdS 1994.
  23. ^ Alf Sjögren: "I Lund ligger förlagen tätt" i Sydsvenska Dagbladet 2012-01-21 (även tillgänglig i nätutgåvan men i förkortad version)
  24. ^ Rydén, Thomas, "Domkyrkan i Lund", 1995, ISBN 91-564-1042-5, s. 13

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Blomqvist, Ragnar: Lunds Historia. del 1 [1951] del 2 [1978].
  • Student i Lund 1900-1979, 8 delar. B Forsberg 1957/Studentlitteratur 1990.
  • Hagblom, Kurt: Lundabor. Lund 1986.
  • Meurling, Patrick: Veckans Lundensare. Grand Hotel 1999.
  • Ingers, Ingemar: Lundensisk slang samt akademiskt vardagsspråk i Lund. Ekstrand 1977.
  • Löfström, Thomas: Kring Lund. Liber 1979.
  • Uarda-Akademiens Ordbok. Lund 1989.
  • Palmborg, Nils: Gamla Lund i Per Bagges bilder. N&K 1976.
  • Salomon|Blomqvist: Det röda Lund. Lund 1998.
  • GAN: Syntes av en stad (Katalog). Lunds Konsthall 1990.
  • Wallengren, Axel: Falstaff Fakirs Vitterlek. Gebers 1957.
  • Fritiof Nilsson Piraten: Tre Terminer. 1943.
  • Heller, Frank: Lund - språngbrädan till kontinenten och andra berättelser. Settern 1986.
  • Johannesson, Sture: Counterclockwise Circumambulation. (Katalog) Lunds Konsthall 2004.
  • Lunds Konsthall 50 år. Fem chefer skriver. Lund 2007.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]