Lundagård (park)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 55°42′17.18″N 13°11′39.14″Ö / 55.7047722°N 13.1942056°Ö / 55.7047722; 13.1942056

Del av parken Lundagård, Lund

Lundagård är en park i centrala Lund som är belägen mellan domkyrkan i söder och Kungshuset.

Grunden till den nuvarande parkanläggningen lades på 1700-talet av överhovintendenten Johan Hårleman. Lundagård blev därigenom en naturlig mötesplats för ”flanörer, studenter och stadens borgerskap”, en oas i den vid tiden i övrigt trädfattiga staden. I väster avgränsas Lundagård av Kyrkogatan och i öster vetter den mot bland annat Tegnérsplatsen och Krafts torg. Direkt norr om Lundagård ligger Universitetsplatsen vilken i mycket utgör en naturlig fortsättning av parken. I väst, mot platsen där tidigare Stora Kyrkogatan möter Lilla Gråbrödersgatan, ligger Lilla torg.

Lundagårds historia hör intimt samman med Lunds. Det var i Lundagård en kungsgård byggdes för den danske kungen under 900-talet och som så småningom blev ett ledande maktcentrum för det tidigmedeltida Skandinavien. Ett ärkebiskopssäte inrättades 1103 som omfattade i stort sett hela Norden, och i mitten av 1100-talet färdigställdes Lunds domkyrka. Lundagård omgavs nu av en mur och inuti på gårdsplanen fanns förutom kungsgården och domkyrkan biskopsresidenset, kungliga myntslageriet, ekonomibyggnader m.fl. byggnader. Krafts torg i parkens sydöstra hörn var ett av stadens viktigaste försäljningsområden och blev så småningom delvis även en kyrkogård. En av de få byggnaderna som finns kvar från medeltiden förutom domkyrkan är Liberiet.

Ju längre medeltiden framskred, desto mer förändrades området. Reformationen fick stora återverkningar i Lund, som vid denna tid hade drygt 27 kyrkor, varav endast Sankt Peters kloster och domkyrkan kom att överleva. Redan innan dess hade Lund förlorat sin ställning som viktigt maktcentrum. Bland annat fick Roskilde Danmarks ärkebiskopssäte. Under tiden förblev Lundagård ett kungligt maktcentrum. 1584 färdigställdes Kungshuset.

Det svenska maktövertagandet ledde inledningsvis inte till några större förändringar för Lund. Lund hade redan tidigare tappat en stor del av sin ställning och staden var inte särskilt stor heller, med endast strax över 1000 invånare. Lundagård förblev ett maktcentrum i och med att domkyrkan fick behålla sin ställning som stiftskyrka. 1666 grundades Lunds universitet som under de följande dryga 200 åren nöjer sig med att husera i Kungshuset och Liberiet. Universitetet hade knappt ett hundratal studenter inskrivna och hade inga behov av större lokaler.

1702 färdigställdes Kyrkogatan som går längs Lundagårds västra sida. Tidigare hade det inte funnits en direkt väg i nord-sydlig riktning i Lund, utan all trafik var hänvisad in på smågator.

Karta över Lundagård 1866.

1800-talet innebar stora förändringar för parken. Till att börja med revs muren runt Lundagård 1840 på biskop Faxes order, trots studenternas protester. Studentantalet ökade och därmed även trycket på lokaler. I nära anslutning till Lundagård anlades och invigdes AF-borgen 1851 för att sedan utvidgas successivt under det kommande seklet. Kungshuset och Liberiet förslår inte längre, och 1882 invigdes den nuvarande universitetshuvudbyggnaden. Biskopen får flytta till ett nytt biskopsresidens vid Vallgatan istället för att bo vid Domkyrkan. Istället blir tomten där biskopsresidenset låg Historiska museet vid sekelskiftet 1900.

Efter detta omvälvande århundrade innebar 1900-talet inte fullt lika dramatiska förändringar. År 1913 invigdes ett bankpalats i fem våningar vid Stortorgets norra sida, vilket innebar den medeltida Lilla Kyrkogatan, vilken sträckte sig mellan Stortorget och domkyrkan försvann. År 1980 stängdes Sandgatan, som tidigare hade kluvit parken i två delar, av för all fordonstrafik.

I parken hålls Lundakarnevalen vart fjärde år.

Se även[redigera | redigera wikitext]