Lycalopex sechurae

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lycalopex sechurae
Status i världen: Nära hotad[1]
Sechuran fox.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Rovdjur
Carnivora
Familj Hunddjur
Canidae
Släkte Lycalopex
Art L. sechurae
Vetenskapligt namn
§ Lycalopex sechurae
Auktor Thomas, 1900
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Lycalopex sechurae är ett rovdjur i familjen hunddjur (Canidae) som förekommer i ökenområden i norra Peru och södra Ecuador.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Kroppslängden (huvud och bål) ligger mellan 50 och 78 centimeter och sedan tillkommer en 27 till 34 centimeter lång svans. Vikten ligger mellan 2,6 och 4,2 kilogram.[2] Pälsens färg är ovanpå gråaktig och vid extremiteterna brunaktig. Det långsträckta huvudet kännetecknas av stora cirka 7 cm långa öron. Buken har en krämvit färg och bakom öronen finns ofta rödaktiga markeringar. Den yviga svansen slutar i en mörk spets. Arten har liksom andra hunddjur 42 tänder och samma tandformel, I 3/3 C 1/1 P 4/4 M 2/3.[2]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Detta hunddjur förekommer i nordvästra Peru och sydvästra Ecuador från Andernas västra sluttningar till kustlinjen. Utbredningsområdets södra gräns ligger ungefär vid Perus huvudstad Lima. Habitatet utgörs av öknar med några glest fördelade växter, av torra skogar och av jordbruksmark.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Artens levnadssätt är inte helt utforskat. Individerna lever troligen i monogama par med en eller två följeslagare som kan vara könsmogna ungar. Födosöket sker däremot ensam. Lycalopex sechurae är främst nattaktiv och vilar på dagen i en lya som är ett gömställe mellan klippor.[2] Arten jagar små ryggradsdjur som gnagare och småfåglar och den äter dessutom ryggradslösa djur (insekter, skorpioner) och as. Även frön och andra växtdelar utgör en betydande del av födan. Vid havet äts även krabbor. Hunddjuret dricker färskt vatten när det är tillgänglig men kan troligen uthärda längre tider med endast den vätska som finns i födan.[2]

Observationer från 1950-talet indikerar att ungarnas födelse sker under oktober eller november. Annars är inget känt om fortplantningen och livslängden.[2]

Hot och status[redigera | redigera wikitext]

Ungdjur faller ibland offer för kungsboan (Boa constrictor). Puman och jaguaren är sällsynta eller utrotad i artens utbredningsområde och utgör antagligen inget hot.[2]

I vissa delar av Peru förarbetas artens kroppsdelar till amuletter eller andra redskap. Dessutom dödas individer av bönder när hunddjuret försöker fånga höns och marsvin. Ökat intensivt jordbruk och framskridande urbanisering minskar artens levnadsområde. IUCN uppskattar att antalet könsmogna individer är mindre än 15 000 och att värdet minskar med 10 procent under de kommande tio åren (tre generationer). Därför listas Lycalopex sechurae som nära hotad (NT).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Asa, C.S., Cossíos, E.D. & Williams, R. 2008 Pseudalopex sechurae Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2013-11-02.
  2. ^ [a b c d e f] Claudio Sillero-Zubiri, Michael Hoffmann, David Whyte Macdonald (2004). ”Canids: Foxes, Wolves, Jackals and Dogs”. IUCN. sid. 69-72. http://www.carnivoreconservation.org/files/actionplans/canids.pdf. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0-8018-5789-9 (engelska)
  • Graham Batemann: Die Tiere unserer Welt Raubtiere, Deutsche Ausgabe: Bertelsmann Verlag, 1986. (tyska)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]