Människor (Tolkien)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Människor är i J.R.R. Tolkiens värld bara en av de intelligenta varelserna. Därmed uppstår intressant perspektiv vad det gäller människornas begränsningar. Redan tidigt allierar sig de med alverna i sin kamp mot Morgoth. Trots att de besegras upphör inte lojaliteten med alverna. Tydligt är att alvernas erfarenhet och vishet samt deras odödlighet är lockande för den mänskliga rasen. Skillnaden mellan odödlighet och dödlighet innebär ett naturligt hinder för blandäktenskap. Dessutom finns det ett påbud från valar om att alla alver som gifter sig med en människa blir dödlig. Endast två alvflickor gifter sig med människor Idril och Lúthien unders andra åldern. Människorna kom att sträva efter alvernas odödlighet genom hela historien. Deras berättelser om alverna kom att handla om detta. Edain belönades med längre liv, tre gånger längre än vanliga dödliga. Men de fick inte bli odödliga. Människornas gåva fick inte valar ta ifrån dem. Även Númenorernas trots mot valars bann att aldrig besöka Aman kom att bero till stor del på människornas längtan efter evigt liv även om det var Sauron som förledde dem. Även efter Númenors fall kom människans att sökande efter liv att hemfalla åt svartkonst och ondska. Under början på tredje åldern försökte rikshovmästarna att beblanda Gondors människor med härdiga bergs- och kustbor som inte någonsin hade besmittats med konstrasten med alvernas odödlighet. Just för att mildra kontrasten mellan odödliga alver och dödliga människor är så stor. Men det hjälper inte. Under tredje åldern misstror människorna alverna.