Mästaren och Margarita

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mästaren och Margarita
Behemot.JPG
Författare Michail Bulgakov
Originaltitel Мастер и Маргарита
Originalspråk ryska
Översättare Lars-Erik Blomqvist (1971)
Land Sovjetunionen
Genre fantastik, fars, kärlek, satir
Förlag Posev
Utgivningsår 1966–1967 (följetong), 1967 (i en volym), 1973 (ocensurerad)
Utgiven på
svenska
1971

Mästaren och Margarita är en roman av Michail Bulgakov. Den betraktas som hans mest kända verk. Bulgakov arbetade med den i många års tid med att hela tiden förbättra och förändra romanen. Han brände till och med flera kapitel av den i ugnen (något som även den namnlöse personen "Mästaren" gör i boken) innan han till slut dog år 1940. I romanen finns obönhörlig kritik av det sovjetiska systemet, men inbäddad i romanformen. Bulgakov var många gånger illa ute i det sovjetiska klimatet, men Stalin personligen tycks ha intervenerat till författarens förmån på grund av sin stora uppskattning av hans författarskap.

Mästaren och Margarita är en av de mest lästa ryska 1900-talsromanerna och anses ha tillfört en helt ny dimension till den ryska litteraturen. Den räknas nu som en kultbok i hela Europa.

Mästaren och Margarita har även satts upp som teaterpjäs. Under 2008 spelades den till exempel på Stockholms stadsteater. En rysk TV-film i tio avsnitt spelades 2005 in i regi av Vladimir Bortko.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Handlingen utspelar sig i det postrevolutionära Ryssland (Sovjetunionen), mer exakt i Moskva.

Romanen börjar med att två framstående medlemmar av stadens litterära samfund, ordförande och redaktör Michail Aleksandrovitj Berlioz och poeten Ivan Nikolajevitj Bezdomnyj, promenerar genom Moskvas alléer och gator. Diskussionen den kvällen handlar om Guds existens, Jesus och det mänskliga ödet. Både Berlioz och Bezdomnyj håller sig med den kommunistsovjetiska synen på allt som har att göra med onaturliga krafter, alltså allt övernaturligt är en myt uppfunnen för att trycka ned proletariatet.

Plötsligt blandar sig en tredje part in i diskussionen. Mannen i fråga är gammal och extremt älskvärd. Han introducerar sig själv som herr Woland, utländsk artist på turné i Moskva. Främlingen börjar argumentera livligt och bevisar på ett egenartat sätt för de båda ateisterna att Jesus verkligen har existerat och att han själv var närvarande då Pontius Pilatus dömde honom till döden genom korsfästning. Han ställer sig själv frågan hur människan kan styra över sitt eget öde om hon inte ens vet vad hon ska göra i eftermiddag.

Utöver det hävdar främlingen envist att en kvinna kommer att halshugga Berlioz. Samtalet blir allt underligare, och när främlingen börjar rabbla upp detaljer av de båda författarnas liv bestämmer herr Berlioz sig för att till slut gå och ringa ett samtal till psykiatriavdelningen och fråga om de inte saknar någon patient. Han halkar emellertid och faller på spårvagnsspåret, och spådomen går i uppfyllelse när den kvinnliga föraren inte hinner stoppa vagnen.

Så rullar den egenartade historien på. Den kan sägas vara en form av magisk realism långt innan begreppet var uppfunnet. Boken pendlar mellan slapstick och djupaste allvar, mellan teologiskt djupsinne och svidande kritik av de kappvändande ryska litteraturkritikerna.

Persongalleri[redigera | redigera wikitext]

Följande personer förekommer i mer än ett kapitel eller är huvudpersoner i ett enstaka kapitel. De presenteras i den ordning som de dyker upp i boken.

Personer i Moskva[redigera | redigera wikitext]

  • Michaíl "Misja" Aleksándrovitj Berlióz - ordförande i den litterära föreningen MASSOLIT och redaktör för en stor litterär tidskrift. Hamnar, som Woland förutspått, under en spårvagn och får huvudet avhugget. Delar efternamn med den franske kompositören Hector Berlioz.
  • Iván Nikolájevitj Ponyrjóv - poet som skriver under pseudonymen Bezdómnyj, vilket på ryska betyder hemlös. Bevittnar olyckan då Berlioz dör, anses bli tokig och spärras in på Stravinskijs psykiatriska klinik där han senare möter mästaren.
  • Annusjka "Pesten" - spiller solrosolja på vilken Berlioz halkar när han hamnar under spårvagnen.
  • Archibald Archibaldovitj - restaurangchef vid Gribojedovklubben.
  • Alexander Rjúchin - poet och medlem i MASSOLIT. En av de tre som transporterar Bezdómnyj till den psykitariska kliniken. Beskriver Bezdómnyjs symptom men tvekar sedan på om Bezdómnyj verkligen är sjuk.
  • Doktor Stravínskij - chef för en psykiatrisk klinik strax utanför Moskva, där flera av bokens huvudpersoner hamnar.
  • Stepán "Stiópa" Bogdánovitj Lichodéjev - direktör för Varietéteatern och delar lägenhet med Berlioz. Hamnar i Jalta.
  • Grigórij Danílovitj Rímskij - Varietéteaterns ekonomichef. Flyr med Leningradsexpressen efter möte med vampyren Varenúcha och Hella.
  • Georges Bengálskij - konferencier vid Varietéteatern. Får halsen avskuren, men sedan sätts huvudet tillbaka igen.
  • Mästaren - har skrivit en bok om Pontius Pilatus. Sitter inspärrad på Stravinskijs psykiatriska klinik där han möter Bezdomnyj.
  • Margaríta Nikolájevna - mästarens älskarinna. Är fast i ett äktenskap med en framstående vetenskapsman men tröstar och tar hand om Mästaren innan han hamnar på kliniken.
  • Latunskij - kritiker.
  • Nikanór Ivánovitj Bosój - ordförande för hyresgästföreningen i huset där Berlioz och Stiopa varit bosatta. Hamnar, precis som Bezdomnyj, på Stravinskijs psykiatriska klinik.
  • Iván Savéljevitj Varenúcha - Varietéteaterns förvaltningschef. Förlorar medvetandet när han blir kysst av Hella och blir till en vampyr.
  • Vasílij Stepánovitj Lástotjkin - Varietéteaterns bokhållare, försöker förtvivlat leverera kassan från föreställningen då Woland uppträdde till teaterkommissionens ekonomiavdelning.
  • Prochór Petróvitj - chef för teaterkommissionen.
  • Anna Ríchardovna - Prochor Petrovitjs sekreterare.
  • Maksimilián Andréjevitj Poplávskij - Berlioz' farbror från Kiev som försöker ärva Berlioz lägenhet.
  • Natálja "Natásja" Prokófjevna - Margaritas tjänsteflicka.
  • Nikoláj Ivánovitj - Margaritas granne som bodde i våningen under.
  • Baron Meygel - tjänstgör vid Teaterkommissionen och har till uppgift att visa huvudstadens sevärdheter för gästande utlänningar.
  • Aloízij Mogarytj - övertog Mästarens lägenhet.

Woland och hans följe[redigera | redigera wikitext]

  • Woland - främling, kallar sig professor i svart magi men visar sig vara Satan i förklädnad.
  • Koróvjev/Fagot - har schackrutiga kläder och bär pincené. Presenterar sig ibland som körledare, ibland som tolk.
  • Behemot - en stor, svart, talande katt.
  • Azazello - liten, rödhårig och bredaxlad man med plommonstop. Skelar med ena ögat.
  • Hella - rödhårig naken kvinna. Wolands tjänarinna.
  • Abadonna - mager man med mörka glasögon. Visar sig inte förrän det är dags.
  • Frieda - ung kvinna i tjugoårsåldern med strålande vacker figur.

Bibliska figurer[redigera | redigera wikitext]

  • Pontius Pilatus - Prokurator av Judeen. Tilltalas "hegemon".
  • Jesjua Ha-Notsri - "lösdrivare", anklagad för att hetsat folk att förstöra ett tempel. Jesjua Ha-Notsri betyder Jesus från Nasaret på arameiska.
  • Marcus Muribellum - centurion, chef för tempelvakten i Jerusalem.
  • Levi Matteus - följer Jesjua och nedtecknar det som händer. Skriver, enligt Jesjua, osanningar.
  • Josef Kaifas - judisk överstepräst och ledare för Stora Rådet.
  • Judas från Keriot
  • Afranius - chef för prokuratorns säkerhetstjänst

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Mästaren och Margarita.