Ménières sjukdom

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Ménières sjukdom (Menières sjukdom) är en kronisk sjukdom skapad av störningar i vätsketrycket i innerörat. Dessa störningar orsakar anfall av yrsel, dålig balans, känsla av rotation, illamående, kräkningar och svimning. Tre av fyra kriterier skall finnas för att det skall vara Menières sjukdom: tinnitus, en nedsättning av hörseln av nervfelstyp, anfallsvis uppträdande yrsel, och "lock för öronen".

Sjukdomen upptäcktes av den franska läkaren Prosper Ménière år 1861. (Han skrev själv sitt namn som Prosper Menière). Han publicerade flera uppsatser för att dokumentera sin upptäckt, men något erkännande fick han aldrig uppleva. Först efter hans död accepterades hans upptäckter.

Trots att sjukdomen beskrevs så tidigt, har man fortfarande inte kunnat fastställa exakt vad som förorsakar den. Om det finns för mycket endolymfa (vätska i hinnlabyrinten i innerörat) kan svullnad uppstå i innerörat. Man tror att svullnaden förvränger informationen som skickas till hjärnan och att det kan vara en orsak till symptomen. En teori framhåller att man bildar för mycket vätska och en annan att för lite vätska försvinner.

Sjukdomen kan vara genetiskt betingad. Dock har man hittills inte kunnat identifiera genförändringar som med säkerhet ger Menières sjukdom.

Anfallen kan vara från två till sex timmar, ibland upp till sexton timmar eller mer, med intensiv rotatorisk yrsel, ofta med illamående. Personen kan ha känningar av anfallet flera dygn efteråt innan anfallet "lagt sig". Anfallen kan uppstå väldigt plötsligt och ibland helt utan förvarning. Ibland kan attackerna föregås av en känsla av tryck i bakhuvudet och ökad tinnitus, man kan också uppleva en fyllnadskänsla (lockkänsla) i örat och ljudöverkänslighet. Ofta börjar ett anfall med att man känner av "fjärilar i magen", kväljningar och trötthet. - Tröttheten kan hålla i sig i timmar och dagar. Ibland har man ostadighetsperioder som kan hålla i sig månader och till och med år. Då kan det vara problematiskt att åka tunnelbana och buss. Det kan vara svårt att gå i folkvimlet. Ofta hjälper det att ha en "ledsagare", någon man kan hålla lätt i för att inte vingla. Det svåra i dessa långvariga ostadighetsperioder är omgivningens attityder och stämpeln av att vara onykter eller liknande. Vid ett anfall måste den drabbade avbryta sina aktiviteter och vila, och om det går, göra avslappningsövningar, eller försöka "sova" ut anfallet. Under attacken känner man sig ofta mycket sömnig, det är svårt att sitta, stå, eller att fokusera blicken. I medeltal har Menièredrabbade ca sex till elva Menière-attacker under ett år, men det finns beskrivningar om över 140 attacker. Det kan snurra så att även när man ligger i sängen så måste man hålla fast sig för att inte ramla samtidigt som man mår illa och kräks. Besvären varierar från person till person.

Under ett skov drabbas man även av nystagmus, okontrollerade ögonrörelser, som gör att man inte kan fokusera blicken. Nystagmus kan orsaka huvudvärk, musklerna samordnar inte som de ska och synskärpan försvinner.

Hörselnedsättning hos personer med Menières sjukdom uppstår då hårcellerna i snäckan skadas så mycket av trycket i innerörat att vissa celler i värsta fall dör. Efter upprepade yrselattacker får många patienter slutligen en grav sensorineural hörselnedsättning på det skadade örat. Samtidigt avtar den vestibulära retbarheten med tiden och därmed även yrseln. Undersökningar har visat att upp till 50 % av patienterna så småningom får symptom på bägge öronen.

Att bli drabbad av Menières sjukdom är en omtumlande upplevelse som skapar känslor av oro och stress som kan vara svåra att förmedla och att förstå. Ingenting är längre detsamma. Ingenting är längre självklart och man kan känna sig hjälplös i många situationer. Självförtroendet kan försvinna helt och man vågar sig inte ut längre. För den drabbade och för samhället är sjukdomen kostsam. Några exempel på kostnader är nedsatt arbetsförmåga/arbetslöshet, sjukskrivningar/sjukpensionering, taxikostnader, kost (t.ex. mältat havre), mediciner, sjukvård (läkare, sjukgymnast osv.) och ibland kan man inte bo kvar i det tidigare boendet p.g.a. trappor och annan otillgänglighet. Det mänskliga lidandet, både för den drabbade och för anhöriga går inte att mäta i pengar och även om sjukdomen inte är livshotande kan den bli gravt handikappande. Enkla förändringar i livsstilen kan förbättra vardagen avsevärt: motion, vila, reducerat saltintag, minskad stress och att minimera att utsättas för höga ljud/buller. Det är viktigt att lära sig så mycket som möjligt om sjukdomen så att man som drabbad kan förmedla en tydlig bild av sig själv till anhöriga och vänner. Lika viktigt är det att vara ärlig och att våga berätta vad man vill ha hjälp med och vad man inte vill att andra ska göra. Då slipper anhöriga och vänner att känna sig maktlösa. Det yttersta ansvaret för hur man mår ligger alltid hos en själv.

Sjukdomen är i regel livslång med kortare eller längre symptomfria perioder som ibland kan sträcka sig över flera år. Det viktigaste är att sträva efter ett meningsfullt och givande liv trots sjukdomen.

Uppskattningar visar att cirka 4 promille av världens befolkning lider av Ménières sjukdom, och cirka 40 000 människor i Sverige. Vanligtvis drabbar sjukdomen personer i åldrarna mellan 40 och 60 år.[1]

Diagnos[redigera | redigera wikitext]

Hörsel- och yrselsymptom bör utredas hos läkare som är specialister i audiologi eller öron-näsa-hals sjukdomar. Man kan vända sig till en privatpraktiserande öronläkare, en öron- eller hörselklinik. På vissa ställen krävs remiss från husläkaren. På flera stora sjukhus finns särskilda yrsel- och balansmottagningar. På dessa finns idag också den största kunskapen om Menières sjukdom. Ibland kan det ta flera år innan man får rätt diagnos.

Möjlig Menière: rotatorisk yrsel utan tillhörande hörselnedsättning

Misstänkt Menière: rotatorisk yrsel med hörselnedsättning samt tinnitus och/eller tryck i örat

Sannolik Menière: två eller flera episoder av rotatorisk yrsel, hörselnedsättning samt tinnitus och/eller tryck i örat och endolymfatisk hydrops (ansamling av endolymfa i innerörat)

Säkerställd Menière: två eller flera episoder av rotatorisk yrsel, hörselnedsättning, tinnitus och/eller tryck i örat och endolymfatisk hydrops

Dropattacker[redigera | redigera wikitext]

Plötsligt kan man ramla ihop utan förvarning och utan medvetandepåverkan. Man tappar balansen och faller handlöst. Det är som en kortslutning i balansorganet. Muskulaturen förlorar kraft. Ofta har man då haft sjukdomen en längre tid. Efteråt känner man en stor ostadighet och ett kraftigt illamående som håller i sig flera timmar. Man kan också bli darrig och så trött att man bara vill sova. Tröttheten och skakighetskänslan kan hålla i sig som efterdyningar i några dagar.

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Det finns över 100 beskrivna behandlingar mot sjukdomen men ingen kan fullständigt ta bort symptomen. Nedan några av de vanligaste behandlingarna.

  • Sund livsstil (sömn/alkohol/tobak/kaffe/positiv attityd).
  • Antioxidanter - på senare tid har forskningen konstaterat att fria radikaler i innerörat påverkar en del av problemen i sinnescellerna. I djurförsök har man funnit att antioxidanter har en gynnsam effekt och kan användas i förebyggande syfte, speciellt vitaminerna C och E. Ännu har man inte forskningsresultat för människor.
  • Avslappning - är A och O för att komma i fas efter ett anfall. Oftast behöver man hjälp av en sjukgymnast för att lära sig att slappna av. Det kan ta tid, men med tålamod och trägen övning så uppnår man resultat.
  • Sjukgymnastik - fysisk aktivitet och avspänning är grunden. Genom att träna de två andra sinnen som ingår i balanssystemet, synen och ledkänslan, kan en störning i balansorganet delvis avhjälpas. Behandling av godartad lägesyrsel tar bara några minuter och kan göras inom primärvården och hos sjukgymnasten. Med goda instruktioner kan man använda övningarna som självhjälp hemma.
  • Motverka stress.
  • Reducerat saltintag.
  • Betaserc - måste godkännas av Läkemedelsverket och hör till medicintypen "histaminanaloger". Den innehåller betahistin och tas i tablettform för att öka blodgenomströmningen i innerörat och för att minska tryckökningen. Den dämpar yrseln. För många som är drabbade av Menières sjukdom är Betaserc skillnaden mellan att isolera sig och att kunna delta i det vardagliga livet. (Vanliga biverkningar kan vara illamående, matsmältningsbesvär och huvudvärk).
  • Saccotomi - är en öronoperation som görs i narkos. Öronläkaren frilägger området kring en av de hinnor som omsluter innerörevätskan för att minska vätskemängden i örat genom att sätta in ett plaströr, en shunt, i den endolymfatiska säcken, innerörats reningsstation.
  • Gentamicin - hör till gruppen aminoglykosider och är en stark antibiotika som man injicerar i mellanörat för att slå ut balanscellerna, och därmed balansfunktionen med följden att patienten slipper yrseln. Numera har metoden utvecklats och doserna har minskats, och få patienter får ytterligare hörselnedsättningar. Behandlingen är mycket effektiv, men när balansorganet förstörs så blir man ostadig tills man har tränat upp balansen igen. För många är vägen till att återfå balansen lång och svår och förutsätter mycket träning.
  • Diuretika (vätskedrivande medicin).
  • Meniett - är en liten bärbar tryckpulsgenerator som genom en slang skickar in tryckpulser i örat via ett inopererat ventilationsrör. Röret gör att lufttryckspulserna kan passera till innerörat genom trumhinnan. Apparaten påverkar vätskebalansen i innerörat genom snabba tryckinpulser direkt på mellanörat. Luftpulserna bidrar till att minska svullnaden och trycket som tros orsaka symptomen.
  • Meniq - är en lågfrekvent luftpulsator som minskar tryckkänslan i örat. De tryckta pulsarna sprids från ytterörat genom mellanörat till innerörat. Trycket normaliserar den lymfatiska hydropsen och symptomen lindras eller avtar. En behandling tar några minuter. Efter instruktioner från öronläkaren är det meningen att man kan använda Meniq för självhjälp. Den är mycket lätt att använda och enkel att ha med sig (som en större penna).
  • SPC-flakes - är specialprocessad havre som i två mindre svenska studier visat sig kunna lindra eller helt ta bort yrseln vid Menières sjukdom hos ungefär hälften av dem som provat. Full effekt visar sig efter ungefär två-tre veckors behandling, men det verkar inte som om havren har någon botande effekt, utan man måste tillföra den hela tiden.
  • Tryckkammare - har visat positiva resultat på sjukdomen. En del patienter med varierande hörsel och yrsel kan bli bättre eller besvärsfria långa perioder av en halvtimmes behandling.
  • Stolpiller/åksjuketabletter - under yrselattacker med kraftigt illamående kan man prova stolpiller. Tabletter mot illamående har ingen verkan under attackerna men symtomen kan dämpas i förebyggande syfte.Åksjukemedel minskar balansorganens känslighet. Regelbundet intag av åksjukemedel stör hjärnans uppkoppling mot balansorganen och skadar hjärnans komplexa kompensations- och utläkningsprocesser. Därför ska man undvika att ta dämpande medel mer än en vecka.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  • ^ Hörselboken