Mór Jókai

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mór Jókai

Mór Jókai de Ásva född 19 februari 1825 i Komárom, död 5 maj 1904 i Budapest, även känd som Maurus Jokai, var en ungersk dramatiker och författare.

Jókai var den siste representanten för den så kallade romaneska romanen som, med Walter Scott som förebild och Miklós Jósika som föregångare hade avlöst János Arany och Sándor Petőfis lyrisk-patriotiska skola och lagt diktingen på relativ verklighetsgrund. Efter att ha kämpat vid Petőfis sida som den revolutionära ungdomens ledare 1848, verkade Jókai under en lång följd av år som redaktör för olika tidningar och tidskrifter med synnerlig kraft för höjande av ungernsk kulturella och politiska myndighet och satt från 1861 som riksdagsdeputerad för Tisza-partiet.[1]

Jókai hade redan 1841 framträtt som författare med romanen Hétköznapok, och började efter revolutionens avslutande ett författaskap som, med tanke på de många andra områden där Jókai verkat snarast saknar motstycke inom världsklitteraturen. Antalet romaner och novellsamlingar av Jókai uppgår till över 3000, och omkring 1850-1880 var Jókai utomlands snarast synonym till begreppet ungersk dikt.[1]

På senare år försökte Jókai, som hella tiden stått under nära inflytande av Victor Hugo och Eugène Sue att tillämpa naturalistiska metoden, sannolikt påverkade av de på 1880-talet framträdande ung-ungerska författarna som Gergely Csiky, Kálmán Mikszáth och Ferenc Herczeg, men denna metod passade honom dåligt.[1]

Några av hans mer kända verk är Erdély aranykora, 1852 (Transsylvaniens gyllene ålder), Török világ Magyarországon (Turkarna i Ungern) och Egy magyar nábob, 1854 (En ungersk krösus). Hans A jövő század regénye (Novellen om det nästa århundradet) som skrevs 1872 anses som ett viktigt tidigt verk inom genren science fiction, även om den termen ännu inte existerade.

En praktutgåva av hans samlade verk utom i 100 band (1898), och hans efterlämnade skrifter i 10 band 1912. Ett 20-tal av Jókais romaner översattes till svenska på 1880- och 1890-talen.[1]

Jókai studerade juridik i Kecskemét. Från 1896 var han medlem av överhuset.

Bibliografi utgivet på svenska[redigera | redigera wikitext]

  • De fattiga rika 1875
  • Valda humoristiska berättelser 1-2 1876
  • Svarta diamanter 1877
  • En lyckans guldgosse 1878
  • Kärleksnarrarne 1878
  • Den sköne Michal 1879
  • Patrioterna 1879
  • Pater Peter 1881
  • Lefvande död 1881
  • Andra tider, andra seder 1881
  • Hans andra jag 1882
  • Brokigt 1882
  • Ett qvinnohår 1884
  • Tretton vid bordet, eller familjen Bárdy 1889
  • Fången i de sju tornen 1889
  • Flyktingen 1889
  • Familjen Bárdy - ett blodsminne från år 1848
  • Tre berättelser 1890
  • Den gula rosen 1897
  • Magneta 1898
  • Nazli-Hanem 1898
  • Kvinnogunst 1908
  • Zabella 1912

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 537-38 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]