Mörkrets hjärta

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mörkrets hjärta
Blackwood's Magazine - 1899 cover.jpg
Författare Joseph Conrad
Originaltitel Heart of Darkness
Originalspråk Engelska
Översättare Margaretha Odelberg
Land  Kongo
 Storbritannien
Ämne Kolonialisering
Genre kortroman
Utgivningsår 1902
Typ Inbunden & Pocket
Antal sidor 122
Huvudpersoner Kurtz
Marlow

Mörkrets hjärta (originaltitel: Heart of Darkness) är en kortroman skriven på engelska av den polsk-brittiska författaren Joseph Conrad. Den gavs ut som bok 1902,[1] men publicerades redan 1899 i tre delar i tidskriften Blackwood's Magazine. Boken handlar om hur människan kan slita sig loss från de moraliska värderingar hon skulle haft i en viss miljö och situation, om hon hamnar i en där dessa mänskliga moraliska begränsningar och hämningar inte längre är nödvändiga.

Handling[redigera | redigera wikitext]

I Mörkrets hjärta följer man, till en början, en besättningsman på yawlen Nellie. Personen beskriver allt i sin omgivning, men personens namn nämns aldrig. Det är irrelevant för själva historien.

Bland besättningen finns även huvudkaraktären Charlie Marlow som berättar om sin resa på en flodångare på väg till "Den övre stationen" i en ej namngiven europeisk koloni i Afrika. Det står dock klart att Kongostaten avses när man känner till Joseph Conrads bakgrund som skeppare på Kongofloden, samt att han sagt själv att romanen utspelar sig i Kongo.[2][1] Den flod som beskrivs i romanen har för övrigt Kongoflodens form. Marlows uppdrag är att ta reda på vad kolonialkompaniets representant, Kurtz, på den övre stationen, har för sig. Ju närmare ångfartyget kommer desto tydligare blir tecknen på Kurtz grymhet och terror.[källa behövs]

Tematik[redigera | redigera wikitext]

Bernt Olsson och Ingemar Algulin menar att Mörkrets hjärta är "en allegori och en moralitet över kolonialismen, som leder till förljugna storhetsdrömmar, till ekonomiska vinster och bankrutter och till etiska haverier."[3] Kurtz sägs utgöra "inkarnationen av västerlandets ideal, 'ett människokärlekens och vetenskapens och framåtskridandets sändebud', en 'elitintelligens' som är 'resultatet av en allmän europeisk samverkan'."[3] Med avbildandet av misshandel av infödda afrikaner kom den dåtida synen på den idealiserade kolonialismen att ställas på sin spets, och Mörkrets hjärta med sin västerländska samvetsproblematik som tema har fortsatt att vara aktuell.[3]

En läsning av Mörkrets hjärta gör gällande att ett viktigt tema är spelet mellan mörker och ljus, där ljuset dels kan representera upplysningen, kolonisatörernas överlägsenhet gentemot det "afrikanska mörkret" och bristen på civilisation inne i "mörkrets hjärta", dels även motståndet mot optisk absorption och hur den fotografiska exponeringen omöjliggörs med bortovaron av ljus. Medieforskaren Jan Holmberg menar att den dessutom inte bara handlar om mediet fotografi, utan också om ljudinspelningen och fonografen. Grunden till detta är dels ramberättelsen - där huvudpersonen Marlow återberättar sin historia från resan inne i "mörkrets hjärta" för en bolagsrepresentant, en kusin och en journalist, och hur det enda han egentligen kommer ihåg av Kurtz - vars utseende han knappt kan erinra sig - var rösten:

Det fanns en lampa i mässen - ljuset kändes som en lisa - därutanför var det beckmörkt, otäckt mörkt. Jag återvände aldrig till den märklige man som själv hade uttalat domen över sin självs äventyr här på jorden. Rösten var borta. Hade där funnits något mer?
— Kurtz dödsscen, återgiven i Holmbergs "Medialitet".

Rösten har helt försvunnit, och i och med att det var genom rösten som Kurtz intryck var som starkast, så var också det som var Kurtz storhet som bortblåst. Holmberg kommenterar detta med att "slutsatsen måste bli att Mörkrets hjärta handlar om vådan av att gå in i mörkret utan fonograf."[4]

Respons[redigera | redigera wikitext]

Mycket av responsen till romanen har rört sig kring frågan om Conrads inställning till kolonialismen. Författare som Chinua Achebe, Wilson Harris och V.S. Naipaul har alla ställt sig kritiska till Conrads syn på Afrika och sett honom som en kolonialist, medan andra som Gunnar Fredriksson förvånas över denna syn - även om han vidhåller att Conrad ej heller var antikolonialist.[1] I sin recension av Einar Heckschers nyutgåva konstaterar Magnus Erikson på SvD att "berättelsen är en hård vidräkning med den belgiska kolonialismen", samtidigt som "Marlow säger att det uträttas ett gott arbete i de delar av världen där britterna härskar. Ingenting tyder på att vi skall tolka hans utsagor ironiskt, eller mot den avsikt de markerar. Det är just dubbelheten, kontrasten mellan kolonialismens idé som den manifesteras av britterna och dess realitet, manifesterad av kontinentaleuropéerna, som gör boken till ett mästerverk."[1]

Eftermäle och adaptioner[redigera | redigera wikitext]

Mörkrets hjärta var ett viktigt inslag i den internationella kampanjen mot folkmordet i Kongofristaten som 1908 ledde till att kung Leopold II lämnade över kolonin till belgiskt styre, se Belgiska Kongo. Emellertid har inte eftervärlden alltid tolkat det som en redogörelse för en specifik plats och en specifik tid; man har ofta sett den som en redogörelse för människans mörka sida i alla tider. I Francis Ford Coppolas filmatisering av boken, Apocalypse Now (1979), vilket är en av flera filmatiseringar, har handlingen bearbetats kraftigt och förlagts till Vietnamkriget. Dessutom nämns varken Afrika eller Kongo någonstans vid namn i boken.[2]

Olof Lagercrantz har behandlat verket ingående i sin monografi "Färd med mörkrets hjärta" (1987). En grundlig litteratur- och idéhistorisk undersökning av bakgrund och tema för Conrads bok har gjorts av författaren Sven Lindqvist i boken Utrota varenda jävel (1992). T. S. Eliot alluderar till romanen i The Hollow Men, och John le Carré berör den i både Den trägne odlaren och Den gode tolken. Nick Davies - känd för att ha upptäckt News of the Worlds avlyssningar - skrev Dark Heart som tydligt anspelade på romanen, och - trots sin kritik - var V.S. Naipaul, tillsammans med bland andra Graham Greene, imponerade. Utöver Lindqvists avhandling av den har även Michaela Wrong och Tim Butcher - bland andra - författat analyser av dess innehåll. Dessutom har Tarik O'Regan gjort opera av den, och den har gjorts till både teater, film och TV-serie.[5]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Erikson, Magnus (30 juni 2006). ”Kolonial grymhet utan motstycke”. SvD. http://www.svd.se/kultur/litteratur/kolonial-grymhet-utan-motstycke_33276.svd. Läst 28 juli 2013. 
  2. ^ [a b] ”Joseph Conrad”. Bonnierförlagen. http://www.bonnierforlagen.se/Forlag/Forfattare/?personId=17329. Läst 28 juli 2013. 
  3. ^ [a b c] Olsson, Bernt; Algulin Ingemar (1990). Litteraturens historia i världen. Stockholm: Norstedt. sid. 436-438. Libris 7155020. ISBN 91-1-883862-6 
  4. ^ Holmberg, Jan (2009). ”Medialitet”. i Forslid Torbjörn, Ohlsson Anders. Litteraturens offentligheter (1. uppl.). Lund: Studentlitteratur. sid. 36-38. Libris 11491974. ISBN 978-91-44-05247-2 
  5. ^ Miller, David (7 juli 2009). ”Heart of Darkness”. The Telegraph. http://www.telegraph.co.uk/culture/books/5708673/Joseph-Conrads-Heart-of-Darkness.html. Läst 29 juli 2013.