Münchenbryggeriet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 59°19′14″N 18°03′11″Ö / 59.32056°N 18.05306°Ö / 59.32056; 18.05306

"Münchens bryggeri", trappstegsgavel mot Torkel Knutssonsgatan.

Münchenbryggeriet (ursprungligen Münchens bryggeri) är ett mäss- och konferenscenter som ligger vid Söder MälarstrandSödermalm i Stockholm.

Lokalerna hyste fram till 1971 ett bryggeri. Öltillverkningen startade 1857 i lokaler som tidigare varit en klädesfabrik. Efter en stor brand 1893 återuppbyggdes bryggeriet snabbt i renässansstil och fasaden mot Riddarfjärden utgör i dag ett inslag i Stockholms gatubild. Efter att dåvarande ägaren Pripps hade flyttat öltillverkningen till Bromma i slutet av 1971 hotades byggnaden av rivning. Efter valet 1976 bestämdes dock att den skulle behållas och den används i dag som mäss- och konferenscenter samt som kontor.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Från klädesfabrik till bryggeri med ångmaskin[redigera | redigera wikitext]

Münchenbryggeriet från Riddarfjärden, fotograferat på 1860-talet, utseendet före den stora branden 1893. I bakgrunden syns Skinnarviksberget.
Münchenbryggeriets stall år 1906 - till vänster ses Skinnarviksberget, till höger den blivande Eolsgatan

På tomten vid Söder Mälarstrand där Münchenbryggeriet ligger i dag anlade bryggareämbetet en klädesfabrik år 1740. Att ett skrå drev en klädesfabrik var tämligen unikt, men orsaken var den vädjan som Kunglig Majestät i juni 1739 riktade till rikets borgerskap om att starta manufakturtillverkning. Bryggareämbetet fick sitt privilegium att framställa kläde den 18 augusti 1740 och kort därefter inköptes tomten vid Söder Mälarstrand.[1] Första verksamhetsåret hade man två vävstolar och en arbetsstyrka på 30 personer, verksamheten kulminerade på 1760-talet med tolv vävstolar och 150 anställda. Fabriken drevs från 1751 av först Jakob Hongelin och därefter hans son, Jakob Vilhelm Hongelin. Dåliga tider gjorde dock att Hongelins textilfabrik fick läggas ner 1803. Fabriken blomstrade upp igen under några decennier under Johan Christian Fougts ledning och från 1840-talet fick klädesfabriken dessutom sällskap av en kakelfabrik på sitt område.[2]

När grosshandelsbolaget C. C. Brusell & Co köpte in marken 1855 var det en textil- och kakelfabrik med tillhörande ångmaskin som införskaffades. Bolaget byggde om lokalerna till bryggeri. Inget bryggeri i Stockholm hade tidigare haft tillgång till en ångmaskin. Ångkraft skulle visa sig vara förutsättningen för att bryggerier skulle kunna växa till regelrätta industrier. Namnet Münchens Bryggeri var valt för att föra tankarna till huvudprodukten bayerskt öl, som vid den här tiden var mycket populärt. Tillverkning och försäljning inleddes i april 1857.

För bryggeriet var läget bra också med tanke på det stora behovet av is vid öltillverkningen. Man använde sig av sjöis direkt från Riddarfjärden för att kyla ner ölet vid jäsning och lagring. Münchenbryggeriet gick bra redan från början och produktionen växte stadigt. Bryggeriet byggdes ut i omgångar och tomten fylldes med allt fler byggnader.[3]

Bryggeriarbetet hade en viss säsongsvariation – sommartid sålde man mer öl än på vintern. En stor del av säsongsarbetarna var s.k. bryggerikullor. Under 1800-talet förekom en stor arbetsinvandring till Stockholm av arbetskraft från Dalarna. Arbetet var tungt – en fylld ”hundrakorg” (back med 100 flaskor) vägde 90 kg och skulle lyftas upp 125 cm av två kvinnor. Kullornas arbete, som var det bäst betalda av alla kvinnliga grovsysslor, bestod av rengöring, fyllning av buteljer, korkning och etikettering.

Historiska bilder[redigera | redigera wikitext]

Branden, återuppbyggnad och utökning[redigera | redigera wikitext]

Påsknatten 1893, under en pågående ombyggnad, utbröt en våldsam brand som förstörde hela bryggeriet.[3] På den korta tiden av ett år lyckades man sedan bygga upp en helt ny anläggning, även om uppbyggnaden av hela bryggeriet pågick ända till 1903. Branden kom märkligt nog att bli mycket lyckosam för företaget. Tack vare eldsvådan kom man nämligen att få en helt ny anläggning, som var mycket modernare och mer praktiskt inredd än övriga bryggeriers och därigenom kunde Münchenbryggeriet växa ytterligare, så att det kring år 1900 var Sveriges största bryggeri med 350 anställda och en årsproduktion av 150.000 hektoliter, vilket var en tiondel av landets och en fjärdedel av huvudstadens ölproduktion vid den här tidpunkten.

Uppbyggnadsarbetet efter branden leddes av arkitekten Hjalmar Kumlien och ingenjören Alvin Jacobi.[4] Fabrikschefen, C. F. Qvennerstedt, som var disponent på bryggeriet sedan 1874, såg till att så långt som möjligt använda sina egna bryggeriarbetare för återuppbyggnaden och kunde därigenom behålla samtliga anställda med oförändrad lön. Ur förödelsen växte nu det nya Münchenbryggeriet upp 1894 med sin långa fasad i renässansstil och sina nygotiska gavlar. Stockholm fick därmed ett mycket vackert inslag i stadsbilden som fortfarande kan beskådas från Riddarfjärden och Norr Mälarstrand. Fasaden mot Riddarfjärden, med sina 1,2 miljoner tegelstenar, ser ungefär likadan ut än i dag.

På 1890-talet köpte Münchenbryggeriet in kvarteret Kofoten i västra delen av Skinnarviksparken av det näraliggande Gubbhuset på Kristinehov. Man uppförde där år 1897 en smedja och ett stall, som lär ha haft spiltor i tre våningar och plats för närmare 200 bryggarhästar. Stallet är nu rivet och ersattes 1982 med Skinnarvikens serviceboende och Svenska Bostäders Södermalmskontor med adress Heleneborgsgatan 2.

Åren 1906 till 1909 utfördes anläggningens östra del efter ritningar av arkitekt R. L. Lindquist. Delen, som senare påbyggdes, ansluter exteriört till det äldre formspråket med rött tegel, men har invändig en stomme av en stålskelettkonstruktion, som var Stockholms första i sitt slag. 1922 tillkom ångpannehuset ritat av arkitekt Edvard Bernhard.[5]

Kartellbildning och ölmonopol[redigera | redigera wikitext]

Münchenbryggeriets innergård med ångpannecentral och skorsten från 1920-talet
Münchenbryggeriets portal mot Torkel Knutssonsgatan.

Sedan 1870-talet hade Stockholms bryggare försökt skapa karteller för att höja priset på öl. Man ville i slutet av 1880-talet sammanföra samtliga bryggerier i ett konsortium för att få upp ölpriserna och därigenom lönsamheten. Man inledde kartellbildningen 1889 genom att börja köpa upp flera mindre bryggerier som sedan såldes vidare till det nygrundade AB Stockholms Bryggerier.

Münchenbryggeriet köptes 1910 av AB Stockholms Bryggerier, som ungefär samtidigt köpte in ytterligare fyra bryggerier. Eftersom Sverige redan tidigare uppdelats i zoner genom ett kartellavtal hade AB Stockholms Bryggerier nu fullständigt ölmonopol i Stockholmsområdet. Samtidigt lade Pripp & Lyckholm under sig bryggerierna i Västsverige.

På 1920-talet byggdes Münchenbryggeriet ut ytterligare och moderniserades kraftigt. Nu ersattes till exempel alla träbehållare med stål- och aluminiumtankar och sköljprocessen automatiserades, man byggde också en ångpannecentral med den stora skorsten som ännu finns kvar på området. På 1930-talet blev hela processen helautomatisk och en sista stor ombyggnad företogs på 1950-talet. Som mest hade Münchenbryggeriet en kapacitet av 60.000 flaskor öl i timmen.

Stockholms Bryggeriers monopol i Stockholm bröts på 1920-talet när tre svagdricksbryggerier fick tillstånd att tillverka öl klass II. Det första av dessa, Birger Jarls bryggeri, köptes upp redan efter två år. Det andra, Bryggeriet Kronan, införlivades i Stockholms Bryggerier 1938. Det tredje, Hembryggeriet, hamnade i svårigheter under andra världskriget och uppköptes via bulvan år 1941 av Stockholms Bryggerier för att genast läggas ner. I drygt tio år hade AB Stockholms Bryggerier nu åter monopol på öltillverkningen i Stockholmsområdet till dess kartellbildningar förbjöds i en ny lag och konkurrens från övriga landet tillkom. De båda bryggerijättarna Stockholms Bryggerier och Pripp & Lyckholm slog sig samman 1964 och bildade Pripp-Bryggerierna AB.[3]

Öltillverkningen flyttar till Bromma[redigera | redigera wikitext]

I september 1971 var ölepoken slut vid Münchenbryggeriet och tillverkningen flyttades till Pripps nya bryggeri i Bromma.[3] År 2001 köptes Pripps (som då under en period varit ägt av det norska bryggeriet Ringnes) av den danska bryggerikoncernen Carlsberg och slogs ihop med det, sedan tidigare Carlsbergsägda, bryggeriet Falcon i Falkenberg. Det nya namnet blev Carlsberg Sverige. Till följd av det svåra läget inom branschen beslöt Carlsberg Sverige hösten 2003 att lägga ned sitt bryggeri i Bromma.

Rivningshot och protester[redigera | redigera wikitext]

Under 1971-72 flyttade en del småindustrier, kontor och fritidsverksamheter in i de gamla bryggerilokalerna.[3] Mälarsalens danser, som började 1972 på initiativ av Hans Ryberg, blev kända för en bred allmänhet. I längan mot Högalidsgatans backe mot Söder Mälarstrand (nu Münchens Backe) bedrevs 1974–1977, det så kallade Musikbryggeriet, en av Stockholms sista konsertlokaler för progressiv musik, där bl.a. orkestrar som Made in Sweden, Berits Halsband och Eldkvarn spelade. Musikbryggeriet leddes av musikern Bill Öhrström fram till 1976, därefter av Föreningen Musikbryggeriet. Stockholms stad köpte in lokalerna 1974 i syfte att riva dem och bygga lägenheter på tomten. Denna planerade och genomgripande förändring av Södermalms ansikte mot Riddarfjärden gav upphov till en våldsam folkstorm under ledning av eldsjälen Hans Ryberg, chef för Mälarsalen.

Över 20.000 personer, bland dem Astrid Lindgren, Evert Taube, Tage Danielsson, Povel Ramel och Per-Anders Fogelström, skrev under upprop. Astrid Lindgren skrev att ”hela anläggningen, med den otroliga Mälarsalen, är sådan att om den inte funnes så borde den byggas”.[källa behövs] Stockholms stadsmuseum och Riksantikvarieämbetet gav sitt stöd till dem som ville behålla Münchenbryggeriet. Trots denna stora opinion röstade Stockholms kommunfullmäktige för rivning av bryggeriet med endast en rösts övervikt.

Valet hösten 1976 räddade byggnaden. Den borgerliga oppositionen hade så småningom hörsammat folkstormen och efter att ha vunnit valet gick de opinionen till mötes. Elva dagar efter valet skulle rivningen ha påbörjats.[3]

Panorama[redigera | redigera wikitext]

Münchenbryggeriet vy över Riddarfjärden från Stockholms stadshus en tidig morgon i juli 2012. Foto: Holger Ellgaard.
Münchenbryggeriet vy över Riddarfjärden från Stockholms stadshus en tidig morgon i juli 2012. Foto: Holger Ellgaard.


Münchenbryggeriet i dag[redigera | redigera wikitext]

Byggföretaget ABV köpte bryggeriets huvudbyggnad 1979 av kommunen och blev 1985 klar med en total renovering av de ca 46.000 m² till en kostnad av ca 200 miljoner kronor. Ansvarig arkitekt för ombyggnaden var Sune Malmquist.

I dag är Münchenbryggeriet ett mäss- och konferenscenter i centrala Stockholm som bland annat också inrymmer Kungliga Svenska Balettskolan. Den nya Mässhallen byggdes 1994 genom att ca 2.000 m² bryggerilokaler, som tidigare använts till exempelvis plåtslageri och boktryckeri gjordes om till ”den vackraste lokalen i Stockholm”, enligt Konferenspoolen.

Mässhallslokalerna har sedan år 1994 använts till konferenser, mässor, utställningar, konserter och MTV-sändningar och har gjort Münchenbryggeriet känt. På sjunde våningen finns Mälarsalen som är det största av de centrala dansställena i Stockholm för bugg och foxtrot. Danslokalen anordnar förutom dans och danskurser också olika evenemang. Sedan 2007 ägs Münchenbryggeriets byggnader av AFA Fastigheter.

Nutida bilder[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Munthe, s. 260
  2. ^ Munthe, s. 261
  3. ^ [a b c d e f] ”Münchenbryggeriets historia”. http://www.m-b.se/om-munchenbryggeriet.asp. Läst 4 januari 2010. 
  4. ^ Nilsson, s. 14
  5. ^ Bedoire (2012), s. 252

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]