Messier 105

Från Wikipedia
(Omdirigerad från M105)
Messier 105
Elliptiska galaxen M105
Observationsdata
StjärnbildLejonet
Rektascension10t 47m 49,6 s[1]
Deklination+12° 34′ 53,87 ″[1]
Rödförskjutning911 ± 2 km/s km/s
Avstånd32,0 ± 1,6 (11,22 Mpc) [2] miljoner ljusår
TypE1 [3]
Skenbar storlek5,4 × 4,8[4] bågminuter
Skenbar magnitud10,2[4]
Upptäckt
Upptäcktsår24 mars 1781
UpptäckarePierre Méchain
Andra beteckningar
M105, NGC 3379, UGC 5902, PGC 32256, MCG +02-28-011, CGCG 66-18, GC 2203, h 757, H 1.17 [5]
Se även: Galaxer, Lista över galaxer

Messier 105 (M105) även känd som NGC 3379, är en elliptisk galax i den södra delen av stjärnbilden Lejonet.

Pierre Méchain upptäckte galaxen den 24 mars 1781 bara några dagar efter att han upptäckt de två närliggande galaxerna M95 och M96.[6] M105 är en av de galaxer som inte skrevs in i den ursprungliga Messierkatalogen, den skrevs in först på 1900-talet då Helen S Hogg hittade ett brev där Méchain beskriver galaxen.[6]

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Messier 105 har en morfologisk klassificering av E1,[3] som anger en typisk elliptisk galax med en utplattning med 10 procent. Storaxeln är orienterad med en positionsvinkel på 71°. Isofotes av galaxen är nära perfekta ellipser, inte vridna mer än 5° ur siktlinjen, med förändringar i ellipticitet på högst 0,06. Det finns ingen synlig finstruktur i isofotes, såsom krusningar.[7] Observation av jättestjärnor i halon tyder på att det finns två allmänna populationer, en dominerande metallrik underpopulation och en svagare metallfattig grupp.[8]

Messier 105 är känd för att ha ett supermassivt svart hål i dess kärna vars massa uppskattas till mellan 1,4×108 och 2×108 solmassor.[9] Galaxen har en svag aktiv kärna av LINER-typ med spektralklass L2/T2, vilket betyder att det saknas breda Hα-linje- och mellanliggande emissionslinjeförhållanden mellan en LINER och en H II-region.[10] Galaxen innehåller också några unga stjärnor och stjärnhopar, vilket tyder på att vissa elliptiska galaxer fortfarande bildar nya stjärnor, om än mycket långsamt.[11]

Messier 105 är, tillsammans med dess följeslagare, stavgalaxen NGC 3384, omgiven av en enorm ring av neutralt väte med en radie på 200 kiloparsek (650 000 ljusår) och en massa på 1,8×109 solmassor där stjärnbildning har upptäckts.[12] Den är en av flera galaxer inom M96-gruppen (även känd som Leo I Group), en grupp av galaxer i i stjärnbilden Lejonet, vars andra Messierobjekt är M95 och M96.[13][14][15][16]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 15 juni 2021.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Skrutskie, M. F.; Cutri, R. M.; Stiening, R.; Weinberg, M. D.; Schneider, S.; Carpenter, J. M.; Beichman, C.; Capps, R.; et al. (February 2006), ”The Two Micron All Sky Survey (2MASS)”, The Astronomical Journal 131 (2): 1163–1183, doi:10.1086/498708, Bibcode2006AJ....131.1163S. 
  2. ^ Tully, R. Brent; Courtois, Hélène M.; Sorce, Jenny G. (August 2016), ”Cosmicflows-3”, The Astronomical Journal 152 (2): 21, doi:10.3847/0004-6256/152/2/50, 50, Bibcode2016AJ....152...50T. 
  3. ^ [a b] Tian, Yong; Ko, Chung-Ming (October 2016), ”Dynamics of elliptical galaxies with planetary nebulae in modified Newtonian dynamics”, Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 462 (1): 1092–1100, doi:10.1093/mnras/stw1697, Bibcode2016MNRAS.462.1092T 
  4. ^ [a b] ”NASA/IPAC Extragalactic Database”. Results for M105. http://nedwww.ipac.caltech.edu/. 
  5. ^ http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=Messier+105. Hämtad 2021-06-15.
  6. ^ [a b] Jones, K. G. (1991). Messier's Nebulae and Star Clusters (2nd). Cambridge University Press. ISBN 978-0-521-37079-0 
  7. ^ Statler, Thomas S. (July 1994), ”The intrinsic shape of NGC 3379”, The Astronomical Journal 108 (1): 111–127, doi:10.1086/117050, Bibcode1994AJ....108..111S 
  8. ^ Lee, Myung Gyoon; Jang, In Sung (May 2016). ”Dual Stellar Halos in the Standard Elliptical Galaxy M105 and Formation of Massive Early-type Galaxies”. The Astrophysical Journal 822 (2): sid. 17. doi:10.3847/0004-637X/822/2/70. 70. Bibcode2016ApJ...822...70L. 
  9. ^ Shapiro, Kristen L.; Cappellari, Michele; de Zeeuw, Tim; McDermid, Richard M.; Gebhardt, Karl; van den Bosch, Remco C. E.; Statler, Thomas S. (2006). ”The black hole in NGC 3379: a comparison of gas and stellar dynamical mass measurements with HST and integral-field data”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 370 (2): sid. 559–579. doi:10.1111/j.1365-2966.2006.10537.x. Bibcode2006MNRAS.370..559S. 
  10. ^ Eracleous, Michael; Hwang, Jason A.; Flohic, Hélène M. L. G. (March 2010). ”Spectral Energy Distributions of Weak Active Galactic Nuclei Associated with Low-Ionization Nuclear Emission Regions”. The Astrophysical Journal Supplement 187 (1): sid. 135–148. doi:10.1088/0067-0049/187/1/135. Bibcode2010ApJS..187..135E. 
  11. ^ Ford, Alyson; Bregman, J. N. (2012). ”Detection of Ongoing, Low-Level Star Formation in Nearby Ellipticals”. American Astronomical Society 219: sid. 102–03. Bibcode2012AAS...21910203F. 
  12. ^ Thilker, David A.; Donovan, Jennifer; Schiminovich, David; Bianchi, Luciana; Boissier, Samuel; Gil de Paz, Armando; Madore, Barry F.; Martin, D. Christopher; et al. (2009). ”Massive star formation within the Leo 'primordial' ring”. Nature 457 (7232): sid. 990–993. doi:10.1038/nature07780. PMID 19225520. Bibcode2009Natur.457..990T. 
  13. ^ Tully, R. B. (1988). Nearby Galaxies Catalog. Cambridge University Press. ISBN 978-0-521-35299-4 
  14. ^ Fouque, P.; Gourgoulhon, E.; Chamaraux, P.; Paturel, G. (1992). ”Groups of galaxies within 80 Mpc. II – The catalogue of groups and group members”. Astronomy and Astrophysics Supplement 93: sid. 211–233. Bibcode1992A&AS...93..211F. 
  15. ^ Garcia, A. (1993). ”General study of group membership. II – Determination of nearby groups”. Astronomy and Astrophysics Supplement 100: sid. 47–90. Bibcode1993A&AS..100...47G. 
  16. ^ Giuricin, G.; Marinoni, C.; Ceriani, L.; Pisani, A. (2000). ”Nearby Optical Galaxies: Selection of the Sample and Identification of Groups”. Astrophysical Journal 543 (1): sid. 178–194. doi:10.1086/317070. Bibcode2000ApJ...543..178G. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

   NGC 3377  •  NGC 3378  •  NGC 3379  •  NGC 3380  •  NGC 3381