MP 40

Från Wikipedia
(Omdirigerad från MP40)
Hoppa till: navigering, sök
MP 40
MP 40 AYF 2.JPG
MP40 med utfällt axelstöd
Beskrivning
Typ Kulsprutepistol
Ursprungsland  Tyskland
Servicehistoria
Brukstid 1940 – 1945
Medverkan i krig Andra världskriget och kalla kriget
Era Andra världskriget
Produktionshistoria
Designdatum 1938 – 1940
Produktionsperiod 1940 – 1945
Antal tillverkade 1,2 miljoner
Varianter MP 40II
Specifikationer
Vapentyp Kulsprutepistol
Kaliber 9 × 19 mm Parabellum
Magasin 32 patroner stavmagasin
Låsmekanism Tungt slutstycke
Längd 630 mm infälld, 833 mm utfälld
Vikt 4,7 kg laddad, 4,03 kg utan magasin
Eldhastighet 500 skott/minut
Mynningshastighet 396 m/s
Effektiv räckvidd ca 200 meter

Maschinenpistole 40 är en tysk kulsprutepistol som användes i stor skala av tyskarna under andra världskriget.

Ammunitionen som används till detta vapen är 9 mm Parabellum, en än idag vanligt förekommande pistolammunition. Magasinkapacitet är 32 patroner men i fält fann man att ett fullt magasin oftare ledde till eldavbrott så oftast laddades magasinen med 30 eller färre patroner (detta i likhet med de andra kulsprutepistolerna som hade samma sorts magasin vid denna tid).

Den första versionen av vapnet, MP 38, i produktion från 1938 var tänkt att vara ett vapen för de tyska fallskärmsjägarna men med tiden delades vapnet ut bland andra truppslag. MP 38 var dock dyr att framställa, och ersattes därför 1940 av MP 40 som tillverkades helt av utstansade stålplåtsdelar och med ett grepp av konstmaterial. Erfarenheter från fälttåget i Polen, där avsaknaden av säkring på MP 38 visade sig leda till många vådaskjutningar ledde till att MP 40 även försågs med säkring. Under kriget tillverkade över 1.000.000 k-pistar av modell MP 40. Magasinet i MP 40 hade plats för 32 patroner, en senare version av vapnet utvecklades en variant, MP 40II som hade två sammankopplade magasin med plats för 64 patroner. På grund av en komplicerad mekanism på vapnet och den stora vikten som gjorde vapnet otympligt blev den ingen framgång.

MP 43 togs fram som en vidareutveckling av MP 40, men detta vapen kom snarast att utvecklas till en automatkarbin. Sedan vapnet visat sig framgångsrikt döptes senare varianter om till Sturmgewehr 44.[1]

Till en början skedde denna utdelning endast till pluton- och gruppchefer men efter att tyska trupper mött sovjetiska förband i strid vars huvudbeväpning bestod av kulsprutepistoler istället för gevär och stött på problem att bekämpa dem i närstrid (som i stadsterräng) så skapade man förband vars huvudbeväpning var MP 40 istället för repetergeväret Kar 98k.

Ofta något felaktigt benämnd Schmeisser efter Hugo Schmeisser som konstruerade MP 18. Han var dock inte inblandad i designen av MP 40. Istället var det maskinfirman ERMA:s ingenjörer som stod bakom.[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bauer, Eddy. - Mannen i ledet / förf.: Eddy Bauer ; militär rådgivare: James L. Collins Jr ; svensk bearb.: Lars Rosander ; övers.: Lars och Magnus Rosander. - 1981. - ISBN 91-7024-021-3 (inb) s 113.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]