Maciej Kazimierz Sarbiewski

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Maciej Kazimierz Sarbiewski.

Maciej Kazimierz Sarbiewski, född 1595, död 1640, var en polsk-latinsk skald av litauisk börd.

Sarbiewski studerade vid akademien i Vilna, inträdde 1612 i jesuitorden, blev professor i filosofi och teologi vid Vilnas akademi och kung Wladyslaws hovpredikant. Hans latinska diktning, varav mycket gått förlorat, utgörs huvudsakligen av oden och dityramber: Luricorum, Silviludia, Miscellanea, Epigrammata och Posthuma. På sin tid firad som "polsk Horatius" och av påven Urban VIII utmärkt med guldmedalj och lagerkrans, var han dock något överskattad och framträdde, sedan det polska språket redan inträtt i sin "guldålder". En god upplaga av hans skrifter utkom i Antwerpen 1632, den senaste i "Biblioteca poétarum latinorum" (1840) samt dikter (1892). Polsk översättning av Syrokomla (1872). Han har blivit föremål för monografier av Langbein, "Commentarii de M. C. Sarbievii vita, studiis et scriptis" (1574), och Kolanowski, "De M. C. Sarbievio, Polonico Horatio" (1842).


Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Maciej Kazimierz Sarbiewski.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Sarbiewski, Maciej Kazimierz, 1904–1926.