Madagaskarärla
| Madagaskarärla Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Ärlor Motacillidae |
| Släkte | Motacilla |
| Art | Madagaskarärla M. flaviventris |
| Vetenskapligt namn | |
| § Motacilla flaviventris | |
| Auktor | Hartlaub, 1860 |
Madagaskarärla[2] (Motacilla flaviventris) är en fågel i familjen ärlor inom ordningen tättingar.[3][4] Den är en vanligt förekommande fågel i öppet landskap och i vattendrag på Madagaskar. Beståndet anses vara livskraftigt.
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Madagaskarärlan är en stor (19 cm), slank och elegant ärla med typiskt svart band över bröstet. Den är grå på ovansidan, vit på bröstet och gul på buken. Den långa stjärten är mörk i mitten med vita yttre stjärtpennor. På huvudet syns ett kort vitt ögonbrynsstreck. Ungfåglar har mindre tydligt bröstband och svagare tecknat ögonbrynsstreck.[5]
Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]
Arten förekommer i öppna landskap och vattendrag i hela Madagaskar.[3] Den är vanlig och vida spridd, vanligast på östra delen av ön och på den centrala platån, mindre vanlig i norr och väst och sällsynt i söder.[6] Enligt genetiska studier av Alström m.fl. från 2015 är madagaskarärlan systerart till likaledes afrikanska bergärlan, kapärlan samt mycket avvikande sãotoméärlan.[7]
Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]
Madagaskarärlan hittas intill floder, sjöar och kuster, men även i öppna områden som trädgårdar och risfält, upp till 2500 meters höjd.[5] Födan består av små ryggradslösa djur, framför allt spindar och insekter. Den födosöker på ärlevis, springande eller promenerande på marken konstant vippande på stjärten, med plötsliga hopp ett par meter upp i luften för att fånga ett byte.[6] Det skålformade boet placeras nära marken i tät vegetation, en trädklyka, en klippskruva eller under ett hustak, alltid nära vatten.[8]
Status och hot[redigera | redigera wikitext]
Arten har ett stort utbredningsområde och det finns inga tecken på vare sig några substantiella hot eller att populationen minskar.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Birdlife International 2012 Motacilla flaviventris Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – februari 2023”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 22 februari 2023.
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
- ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.1). doi : 10.14344/IOC.ML.13.1.
- ^ [a b] Sinclair, Ian; Langrand, Olivier (1998). Birds of the Indian Ocean Islands. Struik. sid. 136. ISBN 1-86872-035-7. https://books.google.com/books?id=v7orZe55T5EC&printsec=frontcover#v=snippet&q=%22Madagascar%20wagtail%22&f=false[död länk]
- ^ [a b] ”Madagascar Wagtail (Motacilla flaviventris)”. Lynx Edicions. http://www.hbw.com/species/madagascar-wagtail-motacilla-flaviventris. Läst 22 oktober 2016.
- ^ Alström, P., K. Jønsson, J. Fjeldså, A. Ödeen , P.G.P. Ericson, and M. Irestedt, 2015. Dramatic niche shifts and morphological change in two insular bird species Royal Soc. Open Sci. 2, 140364.
- ^ Morris, Pete; Hawkins, Frank (1998). Birds of Madagascar: A Photographic Guide. Yale University Press. sid. 234. ISBN 0-3000-7755-6
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör madagaskarärla.
Wikispecies har information om Motacilla flaviventris.- Läten på xeno-canto.org
|