Madame de Montesson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Charlotte-Jeanne Béraud de la Haye de Riou, av Élisabeth Vigée-Lebrun, ca. 1780-1790.

Charlotte Jeanne Béraud de La Haye de Riou, markisinna de Montesson, född 1738, död 1806, var en fransk pjäsförfattare. Hon var morganatiskt gift med en medlem av franska kungahuset, Ludvig Filip av Bourbon-Orléans (1725-1785).

Hon tillhörde en adlig familj från Bretagne och blev 1754 gift med Jean-Baptiste, markis de Montesson, som dog 1769. Hon beskrevs som vacker, talangfull, vänlig och snäll. Montesson inledde ett förhållande med Orleans strax innan hon blev änka 1769: Orleans ville gifta sig med henne, men hans son motsatte sig planerna. År 1772 fick Orleans monarkens tillåtelse att gifta sig med Montesson på villkor att äktenskapet blev morganatiskt: Montesson skulle inte få titeln hertiginna av Orléans, och äktenskapet skulle också hållas hemligt såvida det inte ledde till en graviditet. Vigseln skedde 23 april 1773, men erkändes inte öppet. Äktenskapet var allmänt känt vid hovet men dess inofficiella status innebar en social förödmjukelse för Montesson. Det sades att då Orleans inte lyckades göra henne till hertiginna, fick han i stället själv bli markis. Hon bodde oftast i slotten Raincy och St Assisi vid Seine, men fick aldrig besök av kungahuset.

Montesson var intresserad av teater och gav gärna pjäsförfattare sitt stöd, särskilt sådana som inte haft framgång vid hovet. Hon lät installera en privat teater i sitt palats i Rue de la Chaussée d'Antin, där hon dirigerade pjäserna som direktör. Många av de pjäser som uppfördes där var skrivna av henne själv. Hennes föreställningar var populära och D'Alembert ska ha övervägt att öppna franska akademien för båda könen på grund av henne. Hon ägde också ett berömt bibliotek. Hon spelade harpa, sjöng och ansågs som en god aktör.

Montesson bedrev även välgörenhet: hon lade gator, höll marknader och delade ut mark i Seine-Port för att utveckla orten. Under de sista åren av äktenskapet hade hon även en relation med greve de Valencia, som var gift med hennes släkting Pulcherie Genlis. Maken dog 1785. Under vintern 1788-89 lät hon utrymma sitt växthus för att ge skydd åt hemlösa. Hon blev år 1792 slutligen tillerkänd änkepension av kungahuset. Montesson satt tillfälligt fängslad under franska revolutionen. Hon var vän till kejsarinnan Josephine de Beauharnais.

Källor[redigera | redigera wikitext]