Magellanskarv

Från Wikipedia
Magellanskarv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningSulfåglar
Suliformes
FamiljSkarvar
Phalacrocoracidae
SläkteLeucocarbo
ArtMagellanskarv
L. magellanicus
Vetenskapligt namn
§ Leucocarbo magellanicus
Auktor(Gmelin, 1789)
Utbredning

Magellanskarv[2] (Leucocarbo magellanicus) är en sydamerikansk fågel i familjen skarvar inom ordningen sulfåglar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Magellanskarven är en medelstor (66 cm) skarv med mörk ovansida, huvud och bröst och vitt på resten av undersidan, med röd ansiktshud, svart näbb och svarta lår. Under häckningstid är det mörka i fjäderdräkten svart med grön eller violett glans. Den har vidare vita örontofsar och vita tråddun på undersidan. Vintertid är den brunare ovan och har varierande mängd vitt på haka, strupe och hals. Unga fåglar är även de brun- och vitaktiga. De skiljs från amazonskarven på slankare kropp, mindre huvud och smalare hals samt röd ansiktshud och mörk näbb.[4]

Ungfågel.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Magellanskarven häckar längs kusten i södra Sydamerika, från 37°S i Chile och norrut till 50°S i Argentina, inklusive Falklandsöarna. Efter häckning sprider den sig norrut till 33°S i Chile och 35°S i Uruguay.[4] Arten behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Magellanskarv placerades tidigare traditionellt i släktet Phalacrocorax. Efter genetiska studier[5] som visar på att Phalacrocorax består av relativt gamla utvecklingslinjer har det delats upp i flera mindre, varvid magellanskarven med släktingar lyfts ut till släktet Leucocarbo.[3][6]

Skarvarnas släktskap[redigera | redigera wikitext]

Skarvarnas taxonomi har varit omdiskuterad. Traditionellt har de placerats gruppen i ordningen pelikanfåglar (Pelecaniformes) men de har även placerats i ordningen storkfåglar (Ciconiiformes). Molekulära och morfologiska studier har dock visat att ordningen pelikanfåglar är parafyletisk.[7] Därför har skarvarna flyttats till den nya ordningen sulfåglar (Suliformes) tillsammans med fregattfåglar, sulor och ormhalsfåglar.[3]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Magellanskarven hittas vid havskuster där den häckar i små kolonier på klippor mellan oktober och december. Den är sällskaplig året runt.[4][8]

Bo av magellanskarv.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Artens population har inte uppskattats och dess populationstrend är okänd, men utbredningsområdet är relativt stort. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser inte att den är hotad och placerar den därför i kategorin livskraftig.[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2018 Leucocarbo magellanicus . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018-2. Läst 1 december 2018.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  4. ^ [a b c] Harrison, Peter. Seabirds of the World: A Photographic Guide. Princeton University Press, Princeton, New Jersey, 1987, ISBN 0-691-01551-1
  5. ^ Kennedy, M., and H.G. Spencer (2014), Classification of the Cormorants of the World, Mol. Phylogenet. Evol. 79, 249-257.
  6. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi :  10.14344/IOC.ML.11.2.
  7. ^ Mayr, Gerald (2003): The phylogenetic affinities of the Shoebill (Balaeniceps rex). Journal für Ornithologie 144(2): 157–175. HTML sammanfattning
  8. ^ Orta, J., Garcia, E.F.J., Jutglar, F., Kirwan, G.M. & Boesman, P. (2020). Rock Shag (Leucocarbo magellanicus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52639 16 februari 2020).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]