Magmatisk bergart

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Såhär kan bildandet av en magmatisk bergart gå till, lavan på bilden är från vulkanen Kilauea, Hawaii.

En magmatisk bergart även kallad magmabergart eller magmatit[1], är en bergart som bildats genom att magma har stelnat i eller ovanför jordskorpan[2]. Magmatiska bergarter består av kristallina mineral[3]eller glas.[1]

Magma innehåller ofta förutom smält bergartsmineral även gaser och kristaller. Bergarter kan inte smälta helt så smältan är alltid partiell. Magma har lägre densitet än materialet i jordskorpa och mantel och stiger därför upp genom litosfären mot jordytan. När magman tar sig genom litosfären så rör den sig oftast en sträcka på mellan 0,3 till 50 meter på ett år, men vissa magmor, till exempel de som bildar lamprofyrer och kimberliter kan röra sig så snabbt som 15 meter i sekunden. När magman svalnar och kristalliserar vid temperaturer på omkring 700-1100°C så bildas de magmatiska bergarterna. Olika mineral kristalliserar vid olika temperaturer, detta beskrivs i Bowens reaktionsserier.[4]

Olika bildningssätt[redigera | redigera wikitext]

Man skiljer på var bergartssmältan har stelnat. Intrusiva magmatiska bergarter har bildats genom att magma har trängt genom (intruderat) och stelnat i tidigare bergarter.[5] En bergartskropp som bildats på detta sätt benämns som en intrusion eller ett intrusiv, dessa två namn kan även syfta till den magma som senare bildar en sådan bergartskropp.[6] Extrusiva bergarter som även kallas även eruptiva bergarter eller effusiva bergarter[7]och består av lava som trängt fram ur en vulkankrater eller markspricka[8] och sedan kylts av och stelnat vid kontakt med luft eller vatten.

En anatektisk bergart är en magmatisk bergart som skapats av magma (anatektisk magma) som består av uppsmälta tidigare bergarter.[9]

Igneous rock sve text.jpg

Vulkaniska bergarter[redigera | redigera wikitext]

Vulkaniska bergarter kallas även för vulkanit är magmatiska ytbergarter (ej att förväxla med sedimentära ytbergarter)[10] och har bildats genom vulkanism på eller ytligt under jordytan.[11]

Magmor som blivit mycket snabbt avkylda blir glasiga. Glas är ett amorft material vilket innebär att det har en inre oordnad struktur, till skillnad från den hos fasta kristallina ämnena. Den snabba övergången från ett hett tillstånd där partiklarna i magman rör sig relativt fritt i förhållande till varandra till ett tillstånd där mycket lite rörelse är möjlig gör att partiklarna inte hinner få en ordnad struktur innan materialet stelnat.[12] Färg och fysiska egenskaper varierar beroende på sammansättning och avkylningshastighet. Glasiga vulkaniska bergarter förekommer både i ytnära subvulkaniska intrusioner och i olika lavaflöden.

Pelarförklyftning är en struktur skapad av vulkanism. Oftast skapat av ett basaltisk flöde bestående av lava eller ett ytnära intrusivt flöde. De består av pelare som kan vara sexkantiga och alltid är vinkelrätt orienterade mot bergartsflödernas avkylningsytor.[13]

Exempel på vulkaniska bergarter är bland andra tuff, ignimbrit, pimpsten[5] och hyaloklastit[14] (fler exempel nämns nedan under rubrikerna lavabergarter och pyroklastiska bergarter).

Lavabergarter[redigera | redigera wikitext]

Lavabergarter kan även kallas lava, likt den flytande bärgartssmälta de bildas av.[15]

Lavaplatåer är vidsträckta, ofta flera tusen kvadratkilometer vida formationer uppbyggda av lava från sprickeruptioner oftast bestående av basalt.[16]

Exempel på lavabergarter är ryolit, obsidian, vissa porfyrer, basalt, andesit, kuddlava, trakyt, dacit och fonolit.[17][18]

Basalt som är jordens vanligaste vulkaniska bergart[19] dominerar den övre delen av havsbottnarna. Platåbasalter förekommer mer lokalt över stora områden på kontinenterna. Basalter är finkorniga till mycket finkorniga och är i färskt oomvandlat tillstånd svarta bergarter. De består främst av plagioklas, pyroxen och magnetit.[20]

Kuddlava bildas när basaltisk till andesitisk lava kommer i kontakt med havsvatten och skapar kuddliknande formationer som ofta täcks med spilit vilket innebär att havsvattnet byter ut plagioklaset i lavan till albit och sekundära mineral bildas.[21]

Fonolit består av kalifältspat och nefelin och har fått sitt namn av att det kan klinga när man slår på den med till exempel en hammare. Man kan se resten av ett fonolitfyllt vulkanrör i Wyoming, USA kallat Devils Tower.[22]

Pyroklastiska bergarter[redigera | redigera wikitext]

Pyroklastiska bergarter kallas även pyroklastit[23] och är extrusiva bergarter som bildas av luftburet vulkaniskt material. Exempel på pyroklastiska bergarter är vulkaniska bomber, scoria, pélés hår och pélés tårar.[24]

Gångbergarter[redigera | redigera wikitext]

Gångbergarter är intrusiva magmatiska bergarter som har stelnat i sprickor och gångar i jordskorpan ofta närmare jordytan.[4][25][26][5]Exempel på gångbergarter är pegmatit, aplit, lamprofyr, diabas, hyperit, hyperitdiabas, gångporfyr, och rombporfyr.[27][5]

Pegmatit är en gångbergart som är extremt grovkornig liknar granit i sin sammansättning. Den skapas genom utfällningar av vattenrika rester av en granitisk magma.[5] Huvudsakligen består pegmatit av fältspat och kvarts. Pegmatit bryts för fältspat men också på grund av att det kan innehålla sällsynta mineral.[13]

Aplit kallas en gångbergart med ett innehåll liknande pegmatit men som är finkornig.[5]

Hyperit är en kiselsyrafattig bergart som stelnat i breda gångar. Man har hittat hyperit från Värmland till Skåne.[13]

Lagergångar[redigera | redigera wikitext]

Lagergångar kallas gångar som är formade som horisontella skivor.[28][11]

Djupbergarter[redigera | redigera wikitext]

En djupbergart kallas även plutonisk bergart eller plutonit och är en intrusiv bergart som bildas när magma stelnar djupt ner i jordskorpan.[29]

Batoliter är formationer av djupbergartskroppar med en komplex uppbyggnad som kan ha en tvärsnittsarea på 100 till 100 000 km2. Batoliter har ofta byggts upp av flera mindre plutoner.[19]

Exempel på djupbergarter är granit, syenit, nefelinsyenit, tonalit, gabbro, larvikit, monzonit, norit, diorit och granodiorit.[30]

Den vanliga bergarten granit förekommer i många former tex den ovanliga och iögonfallande klotgraniten som har en struktur av 5-15 centimeter stora klot i en grundmassa.[31]

Textur och struktur[redigera | redigera wikitext]

Struktur handlar om till exempel former och mönster man kan upptäcka hos en bergart utan att använda mikroskop eller liknande till hjälp. Textur syftar till mikroskopiska egenskaper hos en bergart.[32]

Glasiga eller finkorniga magmatiska berarter kan få en våg- eller virvelformad struktur kallad flytstruktur eller fluidalstruktur.[33] Exempel på en bergart där en sådan struktur är tydlig är foyait. Foyait är en nefelinsyenitisk bergart som är rik på alkalifältspatkristaller, det är dessa kristaller som har orienterats så att flytstrukturen blir mer märkbar.[34]

Kemisk klassificering[redigera | redigera wikitext]

När man gör en kemisk klassificering av bergarter är halten av kiseldioxid (SiO2) viktig. Det finns olika sätt att klassificera bergarter utifrån deras halt av kiseldioxid. Förutom en magmas temperatur och innehållet av volatila komponenter så har halten kiseldioxid en inverkan på hur lättflytande magman är. Magma som innehåller mycket kiseldioxid tenderar att vara mer trögflytande än de med mindre halter kiseldioxid.[4]

Felsik till ultramafisk[redigera | redigera wikitext]

Sur till ultrabasisk[redigera | redigera wikitext]

Man kan dela in bergarter i sura, intermediära, basiska och ultrabasiska bergarter. Användandet av termer som sur och basisk har inom klassificeringen av magmatiska bergarter ingen koppling till pH, utan reflekterar halten kiseldioxid (SiO2) hos bergarten. Sura och intermediära bergarter kan bestå av material från en tidigare jordskorpa eller ha från material i manteln medan basiska och ultrabasiska bara har sitt ursprung från manteln[5].

Exempel på magmatiska bergarter[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Liten Geologisk Encyklopedi /utgiven av: Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för mark och miljö. kan hittas på internetadressen:

http://www.geonord.org/ugs/LitenGeologiskEncyklopedOkt2011Rev2.pdf

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] http://www.ne.se/magmatisk-bergart - från Nationalencyklopedin på nätet - http://www.ne.se
  2. ^ Nationalencyklopedin, chefredaktör: Arne Ekman, band 2, sid 142, NE Nationalencyklopedin AB Malmö , 2009 . ISBN 9789186365202 
  3. ^ Geographica- Atlas och uppslagsverk över världens folk och länder, sid 24-25, Könemann, 2003 . ISBN 3-89731-917-9 
  4. ^ [a b c d e] Geologia.fi
  5. ^ [a b c d e f g] Naturhistoriska riksmuseet
  6. ^ http://www.ne.se/intrusiv & http://www.ne.se/intrusion läst datum:14dec2014
  7. ^ Liten Geologisk Encyklopedi - sid: 20
  8. ^ http://www.ne.se/effusiv-bergart - från Nationalencyklopedin på nätet - http://www.ne.se
  9. ^ http://www.ne.se/anatektisk läst:14dec2013
  10. ^ Liten Geologisk Encyklopedi - sid: 76,86
  11. ^ [a b] http://www.ne.se/vulkanisk-bergart - Nationalencyklopedin på nätet - http://www.ne.se - sökdatum: 19sep 2013
  12. ^ Liten Geologisk Encyklopedi - sid: 7
  13. ^ [a b c] Liten Geologisk Encyklopedi - sid: 57
  14. ^ http://www.ne.se/hyaloklastit - Nationalencyklopedin på nätet - http://www.ne.se - läst datum:2dec2013
  15. ^ http://www.ne.se/lava/238569 - från Nationalencyklopedin på nätet - http://www.ne.se
  16. ^ Liten Geologisk Encyklopedi - sid: 40
  17. ^ Bonniers Naturguider - Bergarter och mineral - sid: 56 - 61
  18. ^ Liten Geologisk Encyklopedi - sid 61
  19. ^ [a b] Liten Geologisk Encyklopedi - sid: 11
  20. ^ Bonniers Naturguider - Bergarter och mineral - sid: 61
  21. ^ Bonniers Naturguider - Bergarter och mineral - sid:63
  22. ^ Bonniers Naturguider - Bergarter och mineral - sid: 59
  23. ^ Liten Geologisk Encyklopedi - sid: 63
  24. ^ Bonniers Naturguider - Bergarter och mineral - sid: 62,67
  25. ^ http://www.ne.se/gångbergart - från Nationalencyklopedin på nätet - http://www.ne.se - läst 28 nov 2013
  26. ^ Liten Geologisk Encyklopedi - sid 26
  27. ^ Liten Geologisk Encyklopedi - sid: 16,27,40,57,61,62,65
  28. ^ http://www.ne.se/lagergång läst:15dec2013
  29. ^ http://www.ne.se/djupbergart
  30. ^ Liten Geologisk Encyklopedi - sid: 17,23,24,40,50,52,53,77,80
  31. ^ Bonniers Naturguider - Bergarter och mineral - sid: 45
  32. ^ http://www.geologia.fi/index.php/sv/geologi/bergarter/strukturer-och-texturer
  33. ^ http://www.ne.se/flytstruktur - läst:15dec2013
  34. ^ http://www.ne.se/foyait - läst:15dec2013
  35. ^ http://www.ne.se/mafisk-bergart - Nationalencyklopedin på nätet - http://www.ne.se - läst datum: 2dec 2013