Magnesiumkarbonat

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Magnesiumkarbonat
Strukturformel
Systematiskt namn Magnesiumkarbonat
Övriga namn Magnesit
Kemisk formel MgCO3
Molmassa 84,3139 g/mol
Utseende Vita kristaller
CAS-nummer 546-93-0
SMILES [O-]C(=O)[O-].[Mg+2]
Egenskaper
Densitet 2,958 g/cm³
Löslighet (vatten) 0,106 g/l (20 °C)
Smältpunkt 540 °C (sönderfaller)
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Magnesiumkarbonat, MgCO3, förekommer i naturen under benämningen magnesit. Trivialnamnet är magnesia, vilket emellertid är tvetydigt, eftersom även magnesiumoxid kallas magnesia.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Magnesit liknar mycket kalkspat och kristalliserar i samma former, men har något större specifik vikt och hårdhet enligt Mohs 4 – 4,5. Vidare angrips den av syror först vid uppvärmning. Den är vit, ofta gulaktig eller grå till färgen till följd av inblandningar, särskilt av järnkarbonat m m.[1]

Vid höga temperaturer sönderfaller magnesiumkarbonat till magnesiumoxid och koldioxid. Processen kallas kalcinering.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Magnesit bildar här och var mäktiga lager. I Kanada och Kalifornien förekommer den i vidsträckta lager tillsammans med serpentin, liksom i Schlesien, Tjeckien och Ungern, samt i Norrbotten (vid Kvikkjokk). Den förekommer även tillsammans med talkskiffer och lerskiffer.[1]

En speciellt tät magnesit, kallad bosniskt sjöskum, förekommer på Balkan och används för tillverkning av piphuvuden. [1]

På konstgjord väg tillverkas magnesiumkarbonat och basiskt magnesiumkarbonat.[1]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Magnesiumkarbonat används inom livsmedelsindustrin som klumpförebyggande medel och har E-nummer 504.

Magnesiumkarbonat används för att ta bort vatten från händerna, och därigenom öka greppförmågan, inom sporter som till exempel bergsklättring och tyngdlyftning. En magnesiumkarbonatmolekyl kan tillsammans med 3 eller 5 vattenmolekyler bilda en saltkristall. På så vis torkas händerna ut. Inom sport kallas magnesiumkarbonat oftast för krita trots att det inte alls är krita (kalciumkarbonat, CaCO3) som helt saknar förmågan att binda vatten. Det är heller inte talk, som används av gymnaster för att minska friktionen.

Magnesiumkarbonat används även för framställning av Magnesiumoxid samt för framställning av olika golvmassor och Magnesiacement.[2]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Meyers varulexikon, Forum, 1952
  2. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 1202