Magnetiska konstanten

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Den magnetiska konstanten μ0 (även kallad tomrummets permeabilitet) är en fysikalisk konstant, som förbinder mekaniska och elektromagnetiska enheter med varandra. Inom SI är dess värde exakt

\mu_0 = 4 \pi\ \times \ 10^{-7}\ N/A2 = 4π×10−7 H/m, eller 1.2566×10−6 H/m.[1][2]

Detta värde är en konsekvens av definitionen av Ampere i termer av kraften mellan parallella ledare.[3]

I vakuum är den magnetiska konstanten lika med förhållandet mellan de båda sätten att beskriva magnetfält: B (till exempel för att räkna ut Lorentzkraft) och H (beräknat ur strömmar enligt Amperes lag):

\mathbf{B} = \mu_0 \ \mathbf{H}.

Den magnetiska konstanten μ0 hänger ihop med den elektriska konstanten ε0 och med ljusets hastighet c genom \varepsilon_0 \mu_0 c^2 = 1.

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Standardiseringsgruppen, STG (2000). Storheter och enheter - SI måttenheter. Stockholm: Standardiseringen i Sverige. ISBN 91-7162-516-X 
  2. ^ ”Magnetic constant”. 2006 CODATA recommended values. NIST. http://physics.nist.gov/cgi-bin/cuu/Value?mu0. 
  3. ^ ”Unit of electric current (ampere)”. Historical context of the SI. NIST. http://physics.nist.gov/cuu/Units/ampere.html.