Magnus, hertig av Östergötland

Prins Magnus av Sverige, hertig av Östergötland^[1]

Magnus vapensköld på graven i Vadstena

Magnus, född 25 juli 1542, död den 26 juni 1595 på Kungsbro, var en svensk prins och hertig av Östergötland. Han var son till Gustav Vasa och dennes andra gemål drottning Margareta.

Biografi [redigera]

Av Gustav Vasas söner överlevde fyra till vuxen ålder och av dessa var Magnus den ende som inte blev kung av Sverige. 1555 utnämndes han till hertig av Östergötland, Kindas och Ydre härader i dåvarande Småland, landskapet Dalsland, Sundbo härad i Närke, Kåkind, Valla och större delen av Vadsbo härad i Västergötland.^[2]

Magnus led av en sinnessjukdom som visade sina första tecken 1563 och som senare blev permanent. På grund av hans sinnessjukdom förvaltades hans hertigdöme från 1574 av kungen (Johan III). En mindre del av Magnus' förläningar tillföll hertig Karl.^[3]

Magnus största residens var Vadstena slott, som ombyggdes från fästning till palats för hans räkning. Han ägde även Kungs Norrby vid Motala ström samt Kungsbro vid strömmens utlopp i sjön Roxen och det var på det senare herresätet som han avled 1595. Hans stoft bars i kortege till Vadstena och jordfästes i Klosterkyrkan. I enlighet med hertigens vilja hängdes hans kista i kedjor för att undvika besök av smådjur.^[4]

Sägner och balladtexter [redigera]

Magnus sjukdomstillstånd och hans omvittnade musikaliska begåvning har givit upphov till ett stort antal sägner och balladtexter, med tonvikt på hans kontakter med sagoväsen som "havsfrun" och älvor.^[3]

Det finns en rad historier om Magnus från hans tid på Vadstena slott. En av de mest kända berättar om hur han från sitt fönster ska ha sett en sjöjungfru i slottets vallgrav och att han ska ha kastat sig ner i hennes armar. Han ska då varit närapå att drunkna. Berättelsen kan inte bevisas historiskt, men kan ha sin grund i då han inspekterade byggnationen av slottets vindbrygga, då han föll i vallgraven.